... för jag är nästan helt tom i huvudet!

Kokos flyttade hit idag. Han är skitsnygg och jag är alldeles till mig! Han är ju bara så snygg! Ibland kallas dessa nymfar för albinos men är egentligen vithuvad lutino. Alltså en gul (lutino) nymf som på grund av det vithuvade anlaget saknar den gula färgen och alltså blir vit.

Sedan tog jag bilder på alla mina kanariebebisar. Här kommer dom i åldersordning från yngst till äldst:

Åtta dagar gammal:

Nio dagar gamla:

Tio dagar gammal:

Sen mina två som är 14 dagar idag:

En från varje kull är bokad. En hane och en hona. Det återstår ju bara sen att se vem som är vem.

Den allra minsta dog, precis som jag trodde. Tyvärr är det ju sånt som händer. Man får vra glad över att de andra är starka och friska!              

Idag har jag tagit nya bilder på kanarieungarna. De två äldsta har blivit 13 dagar gamla och känns gigantiska jämfört med hur små de var när de kläcktes.

Det börjar ju synas ordentligt vad för färger de är. De yngre är det svårare med men det tar ju inte länge innan de också får mer dun och fjädrar.

Jag är djupt fascinerad över att de har så oerhört långa ben! Tidigare hade jag ju bara undulater och andra papegojfåglar och deras ben är inte tre kilometer långa.

En tråkig sak har hänt. Minstingen i Dunets kull har halkat efter i utvecklingen och jag misstänker att det inte kommer att sluta väl. Jag har stödmatat men frågan är om det ändå inte är för sent. Det går så fort när de där små blir dåliga. Jag håller ändå tummarna att det ger sig men hoppet känns litet.

Jag hade hoppats att min lilla kokosnöt skulle dyka upp idag men jag har inte fått något samtal om att han kommit, så jag får nog vänta ända tills imorgon! Jag är så galet sugen på att få hem honom! Det är nästan jobbigt att veta att han är här någonstans i krokarna men inte hos mig! Han sitter just nu i en djurtransportbil och väntar på att få komma hit.

Jag såg årets första gräsänder idag! Tänk att en så liten sak kan få en att le halva dagen! Kände vårkänsla också när jag satte in nya grenar åt undulaterna och kände att knopparna var klibbiga. Underbart! Nu dröjer det inte länge innan det blir löv som de kan bita loss!

Vårkänslor fick även nymfkakaduorna på Djurmagazinet. Antingen var det den nya, härliga halmen som de fick som bottenmaterial att knapra på, eller så var det kärlek i luften i allmänhet. I vilket fall som helst ägnade de sig åt gymnastik i en omfattning som kan få vem som helst att rodna.

Idag har jag slutgiltigt bestämt mig för att ta hem lilla Kokos. Vem Kokos är får ni se på torsdag.

Jag och Nitros husse har suttit och kikat på nätet efter pointervalpar. Nu är det dax att Nitten får en lillebror helt enkelt. Husse behöver en ny jägare att ha i skogen när Nitro inte längre håller och som det är nu är det lite osäkert. Nitro har spondylos. Han har rejäla pålagringar i ländryggen och började få problem nu i vintras. Så det har varit en omgång med smärtstillande och sjukgymnastik. Nu är han symptomfri men man vet ju inte hur länge. Sen är han ju faktiskt ingen ungdom längre. Han fyller sex år. Inte för att det är någon hög ålder men ingen trodde att han skulle leva så länge ens med alla problem han haft. Bland annat då epilepsi.

Husse fick tips om en uppfödare som planerar att para sin tik. Vi hittade en hemsida och kikade på båda hundarnas stamtavla. Vi gillade båda det vi såg. Nu ska husse bara höra med uppfödaren hur det ser ut med om det ska bli valpar. Jag håller tummarna för att det blir en liten därifrån.

Jag är inte ens i närheten av att vilja ha en hund till just nu. För mig känns det som att det räcker med en yngre hund. Lucy är såpass gammal att hon inte kräver så mycket och Arrak är alldeles tillräcklig för mig. MEN jag är definitivt sugen på att få pyssla om och hjälpa till med en liten pointer. Är det en hundras som jag inte alls varit intresserad av förut men fallit för totalt så är det just pointern! Underbara hundar! Nitro vann mitt hjärta. Han är så enormt speciell för mig. Tänk att man kan älska en hund så mycket!

Jag drog ut nu ikväll för att låta hundarna springa runt lite och plocka nya grenar till fåglarna. Det gick jättebra! Fånigt nog blir jag lycklig över att få hem nya grenar. Dessutom tyckte hundarna att det var vansinnigt roligt att åka ut dit där vi inte varit på någon månad. 

Imorgon ska jag sitta och pilla med grenarna och så ska jag laga botten på den nya häckningsburen. Det är en likadan bur som jag hade till mina råttor och så till rosellorna och dvärgpapegojorna. Det känns lite som att "komma hem". Det är inte den bästa buren. Ingen utdragbar botten och bara en lucka fram, men den är rymlig och den gör mig nostalgisk...

Jag har också bestämt mig för att lämna bort mitt akvarium som står tomt uppe i förrådet. Det ska lämnas in till Rolle. Jag har beställt en bur av honom, till fåglarna som kommer till sommaren. Först beställde jag en bur som jag tänkte ha till häckningsbur men eftersom jag istället fick en gratis så tänkte jag att jag då istället kunde slå till på en större och slippa bygga en igen. Så nu är det nästan tur att buren jag beställde aldrig kom.

Kanariebebisarna växer och växer. Snart ser man färgen tydligt på de två äldsta. De närmar sig stadigt två veckor nu. Två av Dunets ungar har också öppnat ögonen. En av dem blir garanterat någon röd nyans. Jättekul! Jag hoppades på det. Drutten har däremot blivit ruggig i luftvägarna igen och får en ny medicinkur. Nu ger jag honom medicinen själv. Han öppnar näbben snällt! Sen får han sitta under värmelampan. Den här gången har jag vidtagit åtgärder för att han inte ska kunna skvätta vatten på den så den exploderar... Måste se till att han blir ordentligt frisk.

Det känns inte kul att separera Drutten och Dunet. Båda blir lite oroliga men Dunet sköter sina små iallafall, så det är ingen fara.

Olivia och Karl-Alfred planerar redan nya ungar men det kan dom fetglömma. Inte förrän kanske nästa vår eller nåt går jag med på det. Vi ska inte fylla världen med kanariefåglar.

Idag har jag varit på en ordentlig promenad med mina hundar och Nitro. Superfint väder och glada vovvar!

Nitro har fått en nytt halsband av mig, svindyrt originalpris men det var utförsäljningsrabatt. Även en pointer ska ha lite Swarowskikristaller! Synd att ett sådant halsband inte syns på mina hårbollar!

Jag är tokstolt över mina kanariebebisar. De är så stora de som är tio dagar idag. Undrar bara vad det ska föreställa för färg på dem...

Idag fick jag den efterlängtade bilden på alla fem av Dunets ungar!

Alla fågelungarna mår jättebra!

Jag insåg häromdan att det bara är ett par månader tills jag får hem mina efterlängtade fåglar! Mina goulds, katarinor och Splendidparakiter. Det ska bli så oerhört roligt!

Jag har haft lite kvalitetstid med undulaterna idag. Passade på att ta bilder.

Sen har jag haft besök av världens vackraste Wilna!

Nitro har kommit för att sova över

Å så givetvis har det blivit en del kattmys!

Idag har Dunets femte ägg kläckts. Verkar som att bara en av hennes har mörka ögon och så Olivias ena. Det var omöjligt att få en bild på alla fem, det närmaste jag kom var tre på samma bild, så idag nöjer jag mig med att lägga ut en bild på hur en sjudagarskanarie ser ut.

Snart är de fullfjädrade flygare!

Det kom in en liten himmelsblå spangle på djurmagazinet idag! Superfin! Nästan så man blir kär. Fast jag tycker att det räcker med undulater. Det som kan få mig att ta hem någon fler är isåfall om Roland eller Torsten nu ändå skulle visa sig vara en hona. Torsten är jag 99% säker på men Roland bråkar lite och ser ljusare ut runt näsborrarna. Isåfall blir jag tokig! Haha. Då är det inte meningen att jag ska ha någon Roland.

Torsten förresten, han tuggade mig i lillfingret hela tiden jag matade dem idag. Var tvungen att vifta på fingret till slut för att det började göra ont. Ibland är verkligen finkar att föredra. De bits inte så hårt.   

Jag fick hjälp av mamma att ta stygnen på Gnista. Det gick ganska bra. Hon blev förbannad i början men hon är inte långsint, som tur är. Jag älskar den katten. Det gör mig inget att hon har lite temperament. Ingen jävlas med en Gnista. Jag kommer nog aldrig glömma när hon flyttade hit, alldeles för liten för att lämna sin mamma, bara åtta veckor gammal. Det första hon gjorde var att visa för alla andra att henne sätter man sig minsann inte på! Knappt större än en blomfluga kändes det som att hon var.   

Jag blev så glad i söndags när jag var iväg med bilen. Såg då årets första tofsvipa. Av alla vårtecken som finns är det just de fåglarna som ligger mig varmast om hjärtat. Jag längtar efter dem varje vår! Såg några svanar också.

Nu ser jag tofsvipor varje morgon när jag åker till jobbet.

Arrak har fortfarande bara löptikar i huvudet. Han har helt tappat hjärnan.

ska bli spännande i helgen när jag ska ha Nitro också. Arrak blir stökigare med Nitro i närheten, så nu blir det väl dubbelt så galet. Skönt ändå ska det bli att få ha Nitten. Han är ju så goooo!

Idag kläcktes fyran i Dunets kull. Jag är förvånad och misstänker att det trots allt inte fanns något obefruktat ägg hos henne. Alltså borde det ploppa ut en till imorgon. Ska bli intressant att se.

Det är ju förstås lite svårt att se vad som är vad på bilder med flera småkanarier på, men med koncentration borde det gå bra...

Helt klart blir det skillnad på ungarna, vissa har ljusa ögon, vilket innebär att de blir röda. Alltså inos. Albino eller lutino. Olivia och Karl-Alfreds bebisar är det klar skillnad på. Den ena är ino och den andra mörk... Hungrig är den mörka iallafall!

Om man kikar ser man att de öppnat ögonen! Pluttisarna!

Det är så fascinerande att se dessa små fåglar utvecklas. Jag hoppas att alla överlever och blir stora och starka kanariefåglar. De får då rejält med näring och föräldrarna sköter sitt uppdrag med bravur.

Jag har haft en god vän på besök idag. Det är skönt att få sitta ner en stund och prata med andra djurnördar. Någon som inte tycker att det är konstigt alls att man har ett så stort intresse för alla möjliga djur. Så vi har kikat på fågel och fisk och han har blivit sugen på att jämföra kisse Felicia med hennes far. Får väl se om det blir någon katträff någon gång. Felicia är ändå ganska stor när man jämför henne med storleken på föräldrarna. Jag tror faktiskt hon är större än pappan sin.

För mig är det också lite svårt att tro att Sesam faktiskt är Ottos son. Otto är så mycket mindre och mamman var ännu mindre än det. Jag måste ge mina djurungar bra med näring, som de växer...

Imorgon är det dags att ta stygnen på Gnista. Det kommer inte vara populärt. Ska be min mor komma förbi och hjälpa mig. Hon måste ju få se sina "barnbarn" också.

På morgonen hade Drutten och Dunet fått en till liten bebis.

Döm om min förvåning när jag nu ikväll kikade ner i boet och upptäckte att en liten kämpe till hade tagit sig ur ägget! Den lilla låg fortarande med skallen i äggskalet som såg ut som en liten mössa. Supergulligt!

Har inte tagit någon bild på dem alla tre. Det får bli imorgon. Lustigt att det kom två stycken på samma dag. Jag väntade mig inte någon fler förrän imorgon. Nu är det bara två ägg kvar. Ska bli kul att se om de är befruktade.

Jag är fascinerad över ungarnas utveckling. Det är helt fantastiskt vilken skillnad det är mellan den nykläckta och syskonet som är en dag gammal. När man ser de stora som är fem dagar gamla så väntar man sig nästan att man ska kunna se hur de växer! Det är en himla skillnad!

Idag blev det en rätt sen promenad med hundarna. Lucy var seg som tusan. Hon tycker uppenbarligen att det är hemskt tråkigt att gå i koppel och med en gammal tants tjurighet så vägrar hon gå snabbare om hon inte får vara lös. Alltså har hon fått gå lös. Givetvis lyder matte!   

Nitro har varit här under dagen. Husse fick mata pippifåglarna med hirskolv. Bra att se att de är orädda för andra än mig. Duktiga undulater! Fast de var faktiskt en smula tveksamma först. Jag har förresten döpt alla de nya. Det är Roland, Torsten, Disa och Elsa.