I helgen var jag till Haparanda och hämtade mina nya måsfinkar. Superfina tycker jag!

Jag hade en liten idé om att, eftersom ringastrilderna heter Ringo och Astrid, döpa måsfinkarna till Måsart och Finkel... men jag tror att de är ett par, så det känns lite knasigt. Här kommer några bilder iallafall:

Jag blir hela tiden sugen på choklad när jag ser raringarna. På de här bilderna ser de mörkare ut än vad de är. Jag blev så förtjust att jag funderar på att skaffa ett par till. Senare. Kanske ett par ljusare eller brokiga. 

Jag har lite svårt att förstå att sebrafinkar är så populära att de slår måsfinkarna. Jag tycker att måsfinkarna har charmigare ljud för sig och att de är vackrare. Fast smaken är ju som baken. Sebrafinkarna är ju kanske lite färggladare förstås. Så även om jag av någon outgrundlig anledning har svårt för orange kindfläckar, så betyder det ju inte automatiskt att alla andra har det.

Jag har bytt grenar i buren i vardagsrummet. Kanarierna blev stormförtjusta och var och pillade och drog i dom. Knaprade lite löv och så. Kändes lite trist att plocka ut dom där jättesnygga grenarna men samtidigt känns det fräscht att få lite färskt och kanarierna bryr ju sig inte direkt om den estetiska biten.

I helgen har vi varit ute i stugan och Arrak har varit alldeles galen! Han blir så glad där! I lördags satt jag och pappa inne i stugan och grillade korv och värmde oss. Det regnade lite lätt ute. Arrak, han låg bara på bron i regnet och myste. Skönt med svalka tyckte han.

På söndag är det första utställningen för i år. Ska bli roligt att se Arraks syskon och höra vad domaren tycker om allihopa. Undrar hur pojkarna placeras sinsemellan. Gideon, Arrak och Gere eller Arrak, Gere och Gideon eller Gere, Gideon och Arrak. Jag har mina aningar men jag avslöjar dom inte här.   

Jag har inte varit så pepp på utställningar och Arrak hade verkligen behövt få träna lite spår och lydnad och grejer men min energinivå tillåter inte några utsvävningar, så det får vi leva med. Jag trodde vi skulle debutera i brukset i år men det känns lite avlägset just nu.

Däremot är nästan bruksutställningen i Piteå ett måste. Oerhört trevligt att vara där. Alltid välorganiserat. Ja, jag gillar den. Det var också där jag träffade Arraks mamma och blev kär. Året efter träffade jag Arrak och blev kär. När Arrak var två år blev han BIS på den utställningen. Förra året ställde jag Lucy för första och sista gången, just på den utställningen. Den har blivit speciell för mig.

Imorgon är det första juni. Det är sagt att mina fåglar eventuellt kommer i slutet av juni. Det närmar sig alltså. Jag biter snart på naglarna.

På söndag åker den första av kanarieungarna. Senare åker de två som ska till Umeå. Kommer att kännas lite tomt.

Idag har Nitro kommit hit för att stanna över helgen. Husse är på begravning i Finland imorgon och Nitro kände inte för att hänga med på något sånt, vilket jag förstår.

Vi har varit på promenad ikväll. Nitro var tokjobbig. Faktiskt har han inte varit så besvärlig på länge. Han undvek med nöd och näppe bli kvarlämnad i träsket.   

Jag har suttit ganska mycket och snackat med Kokos idag. Han är väldigt speciell. Jag har tänkt en hel del på skillnaden mellan nymfkakaduor och undulater. Idag svarade jag dessutom på ett inlägg på ett forum om just det. Jag hade ju inte mina nymfar samtidigt som några av mina undulater när jag hade fåglar tidigare, så jag har inte reflekterat så mycket över det. Nu när jag har båda sorterna hemma är skillnaden enorm!

Undulater är så mycket mer okomplicerade. De är liksom glada och livliga och positiva. Min flock med undulater sitter och kvittrar, undersöker saker, småbråkar, uppvaktar varann och härjar på.

Nymfar funderar mer. De härjar inte på. De pillar lite lätt och gnager på saker istället för att slita och riva. De är lättstötta och mer komplicerade personligheter. De blir lättare olyckliga och besvärliga. Däremot är de underbara ändå, eller kanske just därför.

Det känns som att Kokos behöver en kompis. Jag har inte haft bråttom med det men nu har han vant sig vid livet här och jag upplever att han fått tråkigare när han inte längre behöver använda tiden till att acklimatisera sig. Vi får väl se när jag får tag i en fin nymftjej.

Kanarieungarna är så stora nu! Snart vet jag definitivt vilka kön de är. Fenix sitter och småsjunger i massor varje dag, medan hans syster är knäpptyst. Det är jätteroligt men också vemodigt då det betyder att de snart ska flytta. Inte Fenix då, men de andra.

Livet är jättemysigt efter en skön promenad och en kisse Gnista i knät. Dax att kvällsmata och göra iordning för kvällen nu.

Igår fick fåglarna på jobbet ett par rejäla algrenar att gnaga på. Jätteglada blev dom! Det är så kul att kunna göra djur glada. De blir så tacksamma. Inte för att nymfarna upplevde sig särskilt tacksamma när jag stod i buren och satte fast grenarna, men direkt jag var färdig hoppade en av pärlnymfarna fram och började gnaga. Snygg färg blev det på badvattnet också när alen färgade av sig.   

Jag hittade två måsfinkar som var helt underbara i Haparanda. Kanske flyttar de hem till mig. Jag blev verkligen tvärkär, men den ena hade nakna ställen uppe på benen, så de skulle få sitta i karantän någon vecka. Vi får se, vi får se... Jag har blivit väldigt förtjust i måsfinkar. De chokladbruna är så oerhört läckra!

Dunet har fått flytta in till de andra vuxna kanarierna idag och verkar störtnöjd! Nu är det dax att vila upp sig efter bebistiden.

Min unge som jag ska behålla har fått namnet Fenix. Absolut en hane! Han har redan börjat sångträna. Jag räknar med att ha koll på könen ganska bra inom en vecka. Så på ett par veckor åker de två bokade ungarna till Umeå och inomhusvoljären som de ska bo i. Sen får vi se vad som händer med de tre som är kvar.

I helgen var jag över en natt ute i stugan. Det är en av de finaste platserna i världen.

S och Nit följde med. Jätteroligt! Nitro var först tveksam över att vattnet var så kallt, isen har ju just gått, men sen simmade han som tusan!

Arrak hade världens glädjerusningar mest hela tiden och det är så härligt att se hundarna glada.

Kisse Otto fick följa med till huset och vara där med mamma. Lite plåster på såren sen han varit tvungen att vara till djursjukhuset och ta nytt blodprov på njurvärdet. Det visade sig att han blev friskförklarad! Otroligt! Jag är fortfarande så bränd efter att Nova fick njursvikt och dog så ung. Fyra år gammal. Jag är verkligen livrädd för njurproblem.

En kille som inte kan vara stilla!

Nitro fick inte springa exakt så mycket han ville i stugan, på grund av sin spruckna klo och sin spondylos. Vi ville ju inte att han skulle få ont i ryggen. Han har mest skrittränat på sistone och inte sprungit lös så mycket, man vill inte riskera något. Han verkade ändå ganska nöjd av det han fick och höll sig relativt lugn för att vara   han.

Belgarna blev ganska varma i det heta vädret. Själv är man ju fortfarande inställd på temperaturer runt noll grader, så 25-28 plus känns galet! Lucy tog det ganska lugnt.

Jag plockade en massa stora, fina grenar bland slyet efter strandkanten. Blev super sen när jag kom hem och inredde nya buren som kom i fredags! Den är underbar! Jag är så nöjd med den! Den är rejäl. Måste ta en bild på den någon dag.

Kanarieungarna och Dunet fick flytta in i den igår. De verkade helnöjda. Massor av knoppar och smått utslagna blad att noppa i.

Lägger in en bild på några nöjda kanarier. På onsdag är de flyttklara.

Nu ska matte lokalisera kattspyan som jag hörde komma upp någonstans. Livet med djur är härligt!  

Igår skrev jag ett långt inlägg och när jag sparade det så dog internet. Sånt blir man ju bara så oerhört lycklig av...   

Så jag tänkte att idag kan jag iallafall lägga ut bilderna jag inte fick ut igår...

Först en bild på lillfågeln jag tänker behålla:

Sen lite blandade fågelungar:

Elsa, min lilla tjej. Ronny är en sötis, mycket fin blåbrokig:

Kokos funderade på om han skulle gå ut eller inte. Det blev "inte".

Till slut en bild på vackra, vackra Sesam!

Allra käraste kisse Otto har kommit tillbaka från semestern hos min mor. Han fick åka dit efter att ha blivit plågad hos veterinären, som en liten belöning för att han varit duktig. Han verkar ändå faktiskt ganska nöjd med att komma hem. Är han grinig över det lär det märkas. Felicia var iallafall oerhört glad över att ha fått tillbaka sin självskrivna bästis. Hon har varit matteklängig de här dagarna när han varit borta. Jag har varit alldeles förvirrad över hennes närgångenhet, men det är klart, är man van att hänga på någon så är man. Man får väl ta det näst bästa?

Sesam har gosat på som vanligt.

Idag har två av Drutten och Dunets ungar flugit ut och Drutten har ju faktiskt fått komma hem för att se det. Han låg inne i två dagar men det är längesen jag såg honom så pigg, så antibiotikainjektionerna har gjort susen. Nu är det bara att hålla tummarna för att det håller i sig.

Igår tog jag nya bilder på deras ungar. Faktiskt den sista med alla fyra samlade i boet. På bilden är de mellan 16 och 18 dagar gamla.

Kokosnötet har kommit ur buren för första gången idag. Det blev en chock både för honom själv och undulaterna. Kanarierna bryr sig inte så ofta om så mycket. De fortsatte med sitt, medan undulaterna höll på att råka i panik över den flygande jaktfalken. Kokos själv är fantastiskt bra på att flyga, vilket borde tyda på att han bott i voljär. Inte som en del undulater när man köper dem, som kraschar och aldrig nästan testat. Däremot vet inte Kokos var han hör hemma eller var han ska ta vägen, så en del paniklandningar har det blivit på olika ställen. Ett av de första var sängen.

Jag blev glad över att få till en bild på honom där inget burgaller är ivägen.  

Tänkte passa på att lägga in den där badbilden på Arrak som jag inte fick dit sist. Så här kommer den:

Matte, jag är bitter nu...  

Jag har haft en del tankar på människor och deras husdjur den här veckan. Då och då dyker en tankeställare upp.

Jag blir så ledsen när någon bara ser ett levande djur som en dekoration. Något man kan packetera in och visa upp eller bara titta på själv när man känner för det. Då borde det räcka med en vacker tavla tycker jag. Dessutom varken skräpar eller låter en tavla.

Vi kan aldrig riktigt veta hur djuren känner sig i en situation där de inte ges den skötsel och omtanke som de behöver. Vi kan se att de lider men aldrig i vilken utsträckning. Fisken i skålen eller undulaten i den lilla runda buren, där de båda sitter ensamma, utan att kunna utföra sitt naturliga beteende. Vad känner de?

Jag tycker att det är bra att det kommit en lag om utrymmeskrav och liknande för våra djur. Däremot finns det en del att säga för övrigt.

Nu är det förstås svårt att anpassa en lag till precis varenda ras och art som finns och min utopi vore att varje människa som skaffade ett djur tog reda på så mycket som möjligt utifrån fakta och erfarenheter som finns.

Plus att det enligt min mening inte verkar vara den stora skaran som ens har en aning om att lagarna finns.

Hur ska man veta hur stor bur som krävs för en t ex nymfkakadua när det inte finns burar i den storleken i handeln? De flesta utgår ju från att fågelburarna är gjorda för fåglar, inte att de gör något olagligt när de köper en bur från en djuraffär.

Ikväll blir det en skön långprommis med hundarna!

Jadå! Jag har definitivt tänkt fortsätta åka till djursjukhuset! Tydligen tycker jag att det är så kul att jag måste vara där jämt! Ni behöver inte vara oroliga. Jag använder mina surt ihopsparade slantar för att hålla bygget vid liv, så det inte går i konkurs. Så länge jag har djur så reder det sig alltid.

Otto var in på en seniorkontroll. Jag har varit lite lätt orolig. Ni som känner mig vet att jag är oerhört känslig för minsta förändring hos djuren. Det visade sig att han hade ett något förhöjt njurvärde. Så han har fått specialfoder.

Det tär lite lätt. Jag kan bara tänka på min lilla Nova som blev sjuk och dog. Vad är det med katter och njurarna? Varför får så många katter problem? Är det på grund av att de inte är så bra på att dricka?

Drutten fick åka in igen på grund av sina rossliga andningsvägar. Jag valde att lämna honom där och låta dem injicera antibiotikan den här gången. Plus att båda veterinärerna som kan lite mer fågel skulle få kika på honom imorgon. Nu känns det lite tommare här hemma, trots fågelungarna.

Min Drutt...

Annars är allting bra här hemma. Kokos har börjat bli riktigt kaxig! Han flyttar inte på sig när man sätter in grönt mitt framför näbben på honom, däremot hotar han lite och idag väste han. Jag tror han har börjat försöka vissla tillbaka när jag visslar åt honom också. Ibland är det inte lätt att veta.

Jag funderar allvarligt på att behålla den förstkläckta ungen från Olivia och Karl-Alfreds kull. Jag tror att det är en hane och han är så tuff och har så skön stil! Dessutom gillar jag att han ser så naturlig ut med sin bruna färg. Sen fuskar han förstås med att ha gula stjärtfjädrar och ljusa vingpennor ytterst, men det tänker man inte på om man inte tittar ordentligt. Jag är alldeles förälskad i den lilla krabaten.  

Karl-Alfred och Olivia, SÄRSKILT Olivia, planerar nästa kull ungar och tyvärr är matte så sur att dom inte ska få nån just nu. Jag vill ha uppvilade fåglar först och ungarna ska ju iväg sen också. Man kan ju inte producera kanariefåglar i tid och otid.

Vilken underbar dag! Jag har fått se första flygturen hos en av kanarieungarna! Den ljusare av de äldre var det som bjöd på den uppvisningen!

Den mörka hade redan tjuvstartat och satt på golvet när jag steg upp! Den är lite mer framåt och tuff och tog sig snart upp på pinnarna!

Ljuvliga varelser är det!

Nitro och husse har varit förbi idag. Det blev en skön promenad med ystra hundar! Sen la sig Nitten i soffan och körde med sitt vanliga bläng.

Jag köpte smarriga tuggben till hundarna i fredags, trots att jag sagt att jag aldrig mer ska ha hem något som färgar av sig. Hundarna var jätteglada men min fina vita matta var orange och lakanet jag använder som sofföverdrag såg ut som skit. Nu är mattan ivägskickad till mina föräldrar i väntan på att jag ska tvätta den med lämpligt medel för att få bort fläckarna... och jag har tvättat lakanet till soffan. Jag ångrar mig nästan. Helgens läxa blev att komma ihåg VARFÖR man inte ska köpa färgade tuggben! För övrigt känns det ju lite onödigt annars också. Hundarna bryr sig ändå inte om hur det ser ut, bara det luktar och smakar bra.

Kokos börjar vänja sig vid mig. Han är alldeles underbar han också! Jag kärade ner mig totalt idag när jag kunde sätta in lite citronmeliss i buren åt honom mitt framför näbben och han inte blev rädd! Han är tuff min pojke! Vi har börjat visselträna också.

Felicia rev ner en av de tomma burarna idag. Hon gjorde verkligen skäl för sitt latinska namn: Felis catastrophalus! Buren gick sönder på ett ställe i botten och gallret blev buckligt. Dessutom föll det ut en massa skräp och katten höll på att skita på sig. Av någon anledning har hon inte försökt igen efter att jag ställde tillbaka buren.

Arrak har fått sig en dusch idag. Båda hundarna hade behövt tvättas av men Lucy får vänta någon dag. Jag orkade inte ta båda. Särskilt Arrak luktade surt från pälsen på grund av vårvädret som varit. Kändes som att han var viktigast att rengöra. Jag hade tänkt lägga in en bild på en duschande Arrak men det ville inte fungera idag, så det får väl vänta.