Kokos bestämde sig för att han inte kunde sova hos undulaterna. Det gick bara inte! När de slappnade av inför kvällen och var på väg att somna fick Kokos myror i brallan och ville ut ur buren. Han är ju värre än vad jag var som barn... Jag själv ville sova hemma. Punkt slut! När han sen väl satt i sin egen bur var han återigen lika nöjd som när han tvingat matte att låta honom bo med undulaterna.

Jag undrar hur väluppfostrad jag kommer att bli?

Idag såg jag att Olivia lagt ett ägg. Sen skulle jag ta en bild och då visade det sig att det inte alls var ett ägg, utan två!

Får se om det blir några bebisar den här gången. Hon är åtminstone en riktigt duktig mamma vet jag ju sen tidigare.

Måsfinkarna fick mig till slut att "ge upp". Efter att försökt bygga bo efter bo i badkaret tömde jag det till slut och slängde i lite halm. Nu håller de på att bygga ett färdigt bo av halmen, gräs och sharpie. Det är superkul att se vad som händer när man faktiskt ser lite igenom det genomskinliga badkaret! Fast det dröjer nog inte länge till innan de lyckats täppa till "fönstren".

Det händer alltså grejer i fågelvärlden här. Nu hoppas jag bara att lilla Molly kommer i häckningstagen men det är ju något jag inte kan veta säkert om hon kommer att göra. 

Jag är medlem i Sveriges tamfågelförening nu och därigenom i Fågelhobby. Tanken är att jag ska få lite kontakter och lära mig mer, samtidigt som jag kan ringmärka alla ungar. Det är en klar fördel.

Ringastrilderna fick tillbaka sin bokorg igår. De vill ha nånstans att sova säger de. Nu har jag ju inte häckningssugna kanarier som utnyttjar deras bomaterial och sprider det överallt, så jag tänkte att de kan få ha sin sovkorg, sötnosarna. Jag är fortfarande osäker på om de är ett två- eller enkönat par. Trivs ihop gör de men de har inte visat att de vill häcka annat än genom bobygget. Samtidigt är det bara den ena som "sjunger". Jag vet helt enkelt inte.

Jahaja, då kom då den dagen jag bara väntat på... Kokos tyckte att han är tillräckligt gammal för att bli sambo.

Efter att ha sammanbott med Roland i ett dygn bestämde han sig helt sonika att han inte alls tänkte återvända till ensamheten. Han flyttade in i undulatburen och när jag ville få ut honom ur den blev han inte glad. Vad skulle jag göra? Självklart satte jag in honom igen och han klistrade sig fast på en pinne och blundade nöjt. Nära Roland.

De andra undulaterna softade på ena sidan buren...

...medan Roland och Kokos hängde i sin lilla duo på den andra...

Kokos är nu nöjd.

I helgen har jag alltså varit i stugan med hundarna och katterna. Fåglarna fick stanna hemma.

Igår när jag kom hem hade undulaten Roland fastnat i en leksak och halvt hängde i den, samtidigt som han klamrade sig fast på en gren. På något sätt hade fåglarna lyckats dra ut en pilboll och Roland hade tillverkat en egen liten snara som tvinnats fast runt hans hals. Hur det gått till är för mig en gåta. Det borde inte ha kunnat hända. Nu vet jag ju sen tidigare att undulater är ytterst smidiga och nyfikna och kan utsätta sig själva och andra för allt möjligt och omöjligt, så jag borde inte vara förvånad, men det är jag.

Jag hittade alltså Roland halvstrypt med igenklistrade ögon, alldeles stilla. Jag trodde han var död ända tills han rörde på sig. Med lite hjälp av en sambo och en sax fick jag loss honom och placerade honom med Kokos. Roland var bra vinglig efteråt och oerhört törstig... Hungrig också. Efter att ha blött upp hans ögonlock kunde han dessutom se igen, vilket måste ha varit skönt.

Efter att ha räddat Roland och lugnat ner mig själv lite satte jag igång att byta grenar i undulatburen och buren bredvid. Då flög en papegojamadin ut och fann sig själv sittandes i gapet på Sesam. Tyvärr, för Sesam, var matte snabbare än blixten och fick grepp om honom så att han spottade ut fågeln själv. 

Det var alltså inte den mest perfekta kvällen för mig, eller för två av fåglarna. Som tur är så överlevde båda och idag är Roland mycket piggare och verkar hämta sig helt.

Annars har midsommar varit bra. Mycket ute med hundarna på stranden. Det är bara Lucys ögon som inte gillar sand och sol. Kanske inte så konstigt då hennes ögon, på grund av sjukdom, inte tål sol och är känsliga.

Jag Återupplevde gamla minnen och fångade lite småfisk med håv. Fick ihop lite olika sorter. Både småspigg och storspigg och ett par olika yngel. Missade dock simporna.

Lucy och Arrak var åtminstone snygga på midsommardagen.

Brorsan och hans fru kom förbi med Bailey, som mest väntade på att någon skulle kasta nåt i vattnet...

Såhär kan det gå om man står ute i vattnet med en simmande golden. (inte mitt HÅRIGA ben)

Min gammeltant tigger INTE!

Katterna var jättehungriga när vi hade varit ute en hel dag.

Felicia avslutade med att jaga lax   

I midsommar blir det stugan. Hundarna och katterna får följa med på semester och fåglarna får klara sig själva litegrann. Katterna älskar att få ett helt hus att busa i och hundarna får ju vara med ute i skogen och på stranden. I år får ingen av katterna följa med ut till själva stugan. Jag har i nära minne hur jag fick leta Otto när vi skulle hem. Han hade jagat insekter, typ fjärilar, en hel dag (JA, han är lite töntig som inte jagar varmblodiga djur) och slocknade i blåbärsriset en bit upp i skogen. Tur att jag lärt honom att svara när man ropar.

Olivia har kommit igång lite mer med bobyggandet. Hon är bäst på det! Själv har jag äntligen gått med i en fågelklubb och hoppas på att hinna med att köpa ringar så jag kan märka kanarieungarna.

Molly verkar intresserad av bokorgen och kanske, kanske, börjar hon bygga snart hon också... Jag hoppas. Jag vill se vad det blir av Molly och Karl-Alfred.

Jag har grälat på måsfinkarna och tagit bort badkaret de börjat bygga bo i. De ska iallafall inte häcka just nu. Plus att uppblötta pinnar, löv, grönsaker och diverse saker inte luktar så gott, eller känns särskilt fräscht. De får nöja sig med ett badkar. Hursomhelst så behövs inte två badkar på fyra små finkar. 

GLAD MIDSOMMAR!

Aaah! Vilken härlig kväll! Eftermiddagarna består alltid av trötthet och en känsla av hopplöshet. Efter några timmars vila är det ok igen. 

Idag har jag satt ihop några kanarier för häckning. Det blev Karl-Alfred som fick bli farsa ensam den här gången och honorna är Olivia och Molly. Molly är min nyaste, ljuvliga lilla tjej. Jag blev förälskad direkt jag såg henne. Hon är ljust gul.

Tillsammans med Karl-Alfred och Olivia bildar de en skön färgtrio tycker jag. Perfekt matchning!

Olivia är verkligen häckningssugen. Vi får ju se om Molly är lika på. Annars slipper hon.

Från imorgon kommer jag att ha ansvaret för ytterligare sex undulater. Ja, alltså, det är inga nya jag själv ska ha, utan ett par goda vänners fåglar som jag ska titta till. Tre veckor ska jag se till att de mår bra. Vilken ära va? Att få förtroendet att ta hand om någon annans djur!

Igår var jag med Arrak, Lucy, Nitro och hans husse ut till Tjuvholmssundet och plaskade. Jag hade Nitro i lina så han fick promenera i vattnet och simma. Skulle testa hans nya flytväst, som han blivit ordinerad av sjukgymnasten för att hålla ryggen rakare när han simmar, men den glömde vi hemma hos mig. Så kan det gå. Nitro var iallafall enormt nöjd när han fick vara i vattnet. Lite mindre nöjd när han inte fick jaga pippifåglarna som var lite här och där.

Annars är allt som vanligt här. Lika mycket kattassavtryck på akvarierutorna. Känns mer och mer angeläget att putsa dem. Får se imorgon om jag orkar. Det är åtminstone långhelg nu, så jag ska passa på att vila. 

Min favvoterv, Kiara fyller år idag. Synd att inte vi bor närmare varann. Då hade hon fått busa med Arrak som present. Jag har inte träffat henne på väldigt länge nu. Saknar Kirre, matte och schäferbusen Öb.

Idag regnar det. Det är verkligen underbart och jätteskönt!

Tidigare idag var vi ute med hundarna i skogen, där de sprang lösa. Arrak hade massor av spring i tassarna och Lucy lekte en stund, hon också. I vanlig ordning hade hon jättebråttom ur bilen och kastade sig ur, trots att hon på sina 13,5 år aldrig FÅTT göra det. Lillebror, som erkänner sig väluppfostrad, följde givetvis efter, så matte blev tvungen att gräla på honom också och sätta tillbaka hundarna i bilen. Lucy får verkligen Arrak att göra saker han inte skulle göra annars. Utan henne hade han inte skällt som en galning när någon kommer på besök heller. 

Lucy är ett bra exempel på att hundar lär varandra allt nödvändigt...

Innan vi stack ut hittade jag två trötta gossar på kökssoffan. Far och son låg och såg supergoa ut. De var nog lyckliga över att slippa gå ut i regnet.

För att nu för en gångs skull dra iväg från djursnacket så fixade jag balkongen färdigt igår. Skulle bara ha en kruka på golvet och en blomma på bordet men igår insåg jag att den mindre krukan såg så ensam ut och att det skulle bli finare om jag fyllde den också med något. Förresten, min lilla and ligger där ute också. Så helt djurfritt är det ju faktiskt inte...

Igår var jag och hälsade på ett gäng trevliga killar. Pappa vorsteh och hans två söner och så Nitro och en labradorkille. Jag ville mest ta bilder av de två gossarna för att de är så olika! Urho är en supersnygg kille. Jättego och fin.

Hans bror, Sisu är också jättefin, men får enligt husse och matte en hel del gliringar över sitt utseende. Själv tycker jag att han är helt underbar och otroligt charmig! Kanske liiiite för hårig för att följa rasstandard.

Sisu gillade INTE kameran. Urho var mest nyfiken men blev lite osäker när brorsan hans svamlade. Nå, de är ju båda lite i svammelålder, så allt kan hända.

Kokoskillen har börjat vara ute mycket och flyga med undulaterna. Idag klättrade han in på besök i deras bur. Sin egen har han aldrig återvänt till. Jag får ta honom på en pinne och sätta in honom i buren. Fast det gör inte något. Det är bra träning att kunna flytta på honom. Förhoppningsvis kan han så småningom sitta på handen också. Han är ju orädd ändå, men måste få fundera mycket.

Fåglarna fick lite förska grenar idag igen och flera av undulaterna badade i de våta bladen. Jättekul! Roland är den enda som gillar att bli duschad med vattenspruta och Ronny är den enda som jag sett bada i fatet jag har åt dem. Fast åandra sidan fyller jag ju på det innan jag går på morgonen, så det är lite svårt att se vad som händer då. Möjligt att även andra tar sig ett morgondopp. Jag ska ändå ge dem våta blad och grejer lite oftare nu när jag sett hur mycket de gillar att blöta ner sig i det.

På fiskfronten händer det inte så jättemycket. Sajicahanen har äntligen fått leka med en tjej i bra storlek. När hans hona dog köpte jag en ny, men hon var så töntigt liten att han bara blev skeptisk. Nu gillar han henne tydligen. Iallafall om man ser till resultatet. Här är hon idag:

Lite synd bara att alla yngel försvinner i ett samlingskar. Fast samtidigt vet jag inte var jag skulle göra av alla yngel om de växte upp. De kan ju inte gå kvar hos mamma och pappa tills de är i säljbar storlek... Det hade blivit trångt.

För någon dag sen kämpade jag tappert med att försöka få bra bilder på papegojamadinerna. Det gick sådär. Jag gjorde felet att göra det på kvällen då ljuset inte var det bästa utan bara kom från uv-lampan i princip. Nästa gång ska jag göra det på dagen. Ändå blev inte bilderna dåliga och här är en där båda fåglarna är på samma iallafall.

Jag tycker verkligen att dessa små finkar är underbart vackra! Dessutom är det charmigt när de låter som syrsor med ett litet phuiiii efteråt. Jag ser verkligen fram emot att få hem de rödhuvade...

Otto kom och ville gosa på sängen en stund.

I veckan har jag plockat en del grönt ute och en klar favorit är gräsfrö på strå. Kokos älskar allt som är grönt! Smaskens tycker han!

Undulaterna har det lite värre rent trängselmässigt. Det blir en del bråk vid grässtråna och den här gången då bilden togs var jag inte ens så snäll att jag satte gräs på två ställen. De fick lov att samsas helt enkelt.

Idag har jag fått en luftrenare i present! Det är inte fy skam. Trots huvudvärk och trötthet höll jag på att slå knut på mig själv av lycka! Det är så enormt bra att ha en sån när bostaden är full av djur! Särskilt fåglarna som dammar så mycket och själva behöver ren luft. Underbart, helt enkelt.

Bara fyra veckor kvar innan mina fåglar kommer upp hit. Jag längtar så otroligt mycket! 

Sen hoppas jag att Kokos kan få sig en tjej snart. Det var en beställd till igår men hon dök inte upp, så då blir det till att vänta. Som tröst gosade jag och Kokos nästan. Vi åt lite hirskolv tillsammans och satt väldigt nära varann. Med lite mer jobb blir han nog lätt handtam. Han är så orädd.

Jag funderar fortfarande på vad jag ska kalla papegojamadinerna och måsfinkarna. Tål att tänkas på. Kanske ska be om tips?