Alla inlägg under augusti 2010

Av inka - 30 augusti 2010 22:04

Idag lägger jag bara upp några bilder på Felix. Han är riktigt snygg och nu är han överlycklig när han får vara med alla de andra i buren. Han gillar att flyga runt i den. Han är den minsta av undulaterna. Det ser man tydligt på bilden där han sitter bredvid Malva, som har engelskt i sig...

       


Jag älskar verkligen färgen mauve! Vilken skillnad det är på honom nu jämfört med när jag såg honom sittandes på burgolvet alldeles skrämd. Inte lätt när man är en liten fågel och tycker att det är läskigt att åka bil...  


När jag ser bilden på Malva här inser jag att jag aldrig kommer att få några undulatungar sålda om fåglarna ska få morötter varje  dag och se ut som att de bär på något illasinnat virus...

Av inka - 29 augusti 2010 12:13

Idag blir det ett lite snabbt inlägg. 

En ny undulat har flyttat hit. Inka behöver ju en kille, så hon inte känner sig så utanför när alla andra undulaterna parat ihop sig. Nu sitter de tillsammans i hans bur för att jag ska få se hur han reagerar på andra fåglar, då han varit ensamfågel ganska länge. 

Här är han: 

    


Jag hade en riktig valpstorm runt mig igår också. Först ett par havanaisevalpar, varav den ena fastnade på bild

  


Sen åkte vi vidare till lilla grönisvalpen Assy

  

Assy var riktigt fin och en riktig mördarmaskin. Å så finns det de som säger att belgare blivit mesiga sällskapshundar som inte går att jobba med... De skulle se Assy kampa med leksakerna och hennes väldigt fina uppmärksamhet och läraktighet. Hon kommer nog att ge matte en del motstånd men det SKA vara liv i belgare. De ska inte vara lama mesproppar!


Jag träffade också skäggagamen Skäggis, Majsormarna Boris och Doris (fast det vara bara Doris som fastnade på bild), leopardgeckon Tarzan och vattenagamen Grönis. Grönis var en surkart men han blir förlåten på grund av sin skönhet.

      


Kolla så vacker Grönis är!

  

Doris var lite hungrig

  

Där finns också Arraks bror Gere och att se honom är som att se en spegelbild av min egen hund. Gere är större och har annorlunda päls, plus lite annan huvudprofil, men det syns att de är syskon beteendet går inte att ta miste på. Töntar båda två!

  

Jag kom inte bara hem med en undulat, utan även med en underbar katarinaparakithona! En oerhört vacker kobolt. Här är hon, eller hennes kullsyster tillsammans med pappan

  

Av inka - 21 augusti 2010 23:38

Idag har jag varit till Boden för att kolla in undulatbeståndet där. Jag hittade några fina på Arken. För övrigt en mycket fin butik. Dit tycker jag om att vara när jag någon gång är i krokarna.

Jag hittade dock ingen liten hane som föll mig i smaken men jag har inte bråttom med det heller. Man blir bara så sugen när man väl har bestämt sig för en till.

Jag hade velat ha den där blå spanglehanen vi hade inne en gång. Nåväl, jag vet nog att det kommer att komma en hel drös med underbara fåglar innan jag slutar tycka att det är spännande...   


Det blev alltså ingen ny fågel idag. Däremot hittade jag ett par småttingar i ett akvarium och mitt hjärta slog frivolter! Jag kom hem med denna:

I påsen:

  


Utsläppt:

  


Det är en likadan som min och husses "Klumpen", en L191. Klumpen har dock inte levt på ett antal år och jag har saknat den lilla (stora) rackaren! Den nya lilla skiten är verkligen en liten skit. Det är en bebis. Ungefär fem centimeter stor och med vitt/genomskinligt på stjärtfenan, vilket försvinner när de växer upp.


Annars kör vi på som vanligt! Det har kläckts en liten rödhuvad papegojamadin som är mer rosa än rödhuvad... men förutsatt att krabaten växer upp så blir den nog rödhuvad till slut. Nu är jag grymt nyfiken på om det finns något i övriga ägg!

Av inka - 20 augusti 2010 20:47

Förresten, Elsa börjar se ut som en undulat igen, tack och lov!

  

Av inka - 20 augusti 2010 20:38

Idag har jag klippt klorna på mina silverfärgade risfåglar. När de kom var klorna alldeles för långa och den ena hade lite skruvade klor dessutom. Inte så snyggt.

Jag visste att risfåglar har kraftiga näbbar men att nypet från dem var nära i klass med mindre papegojor var mer än jag räknat ut. Det såg ut som att någon nypt mig med tång i ena pekfingret efter att jag lyckats bända loss fågeln.  

Vackra är de iallafall!

  


Vi har haft en hel del kärlek på sistone här i hemmet, vilket inte alls är så dumt.

Albin och Disa                  Roland och Malva            Ronny och Kiwi

      


Det bästa är att Kokos och Flinga funnit varandra och även lärt sig att man FÅR grisa runt i maten. Man behöver inte alltid vara så jäkla snygg.

  

Av inka - 18 augusti 2010 21:44

Idag har jag blivit lite smådeppig. Min älskade mal, Grönman, har dött. Jag började undra var han tagit vägen. Han brukar ligga gömd men nu tyckte jag att det var alldeles för länge sen han kikade fram. Så när jag gick igenom akvariet hittade jag det som var kvar av honom. Usch vad tråkigt. Fiskar är ju fiskar men nog fasen kan man bli rejält ledsen när det händer. Nu har jag bara Bumling kvar som är en finmal. Visserligen har jag flera ancistrusmalar kvar, men de är ju vanliga, inte såna specialare. Däremot kommer jag ändå bli bra ledsen när någon av dom dör. Två har jag haft sen första akvariet jag köpte och de är förstås något extra.


Nu tänkte jag inte skriva om fiskdöd. Jag tänkte berätta lite om Seb. Seb var min häst. Inte min som i att jag ägde honom, utan min i den bemärkelsen att han och jag hade något speciellt tillsammans. Han kändes som min häst i själ och hjärta. 

Jag vill minnas att jag började sköta Seb genom att mamma träffade nån via jobbet, vars syster hade hästar. Eller något sånt. Hursomhelst åkte jag dit tillsammans med en vän som också var hästtjej. Jag fick sköta Sebban och hon skötte hans bror, Joye (Jojje). De var helsyskon, Seb ett år yngre. Lustigt nog var de väldigt olika varandra. Joye var vänlig mot allt och alla, en riktig kelgris. Alla hans former var mjuka och goa. Han var speciell att rida eftersom han sänkte bakdelen när han travade och vi brukade säga att han vaggade som en anka i skritten. Hela han var mjuk och skön.

Seb, å sin sida, var kantig och inte den vackraste här i världen. Vi brukade säga att han såg ut som en älg. Dessutom var han inte alls skön att rida. I traven skumpade det så man nästan hoppade ur sadeln och det gick inte att sitta ner alls. Inte kunde han svänga när han travade eller galopperade och när man red på ridplan galopperade han inte alls. Han hade något mellanting mellan trav och galopp. 

Jag och min vän var i stallet fyra dagar i veckan hos "våra" hästar och red på ridskola en dag. Det blev mycket hästliv varje vecka. Jag stortrivdes.

Seb var en knepig kille. Han var inte särskilt utåtriktad och definitivt inte den som fjäskade sig till vänner. Han mest stod där och såg dum ut. Däremot rörde det sig desto mer inne i huvudet.

Han var den som räknade ut hur man skulle smita ur hagen och den som sprang rakt genom elstängslet (det gör inte ont om man rusar rakt igenom) och rymde över en bro och långt bort till ett bostadsområde. Då hade han klarat sig helt oskadd på helt otroliga vägar.

Efter ett år ungefär, började Seb intressera sig för mig och jag minns den magiska känslan då han visade sin tillgivenhet med att klia tillbaka när jag satt i hans box och kliade hans panna. Han var väl inte särskilt mild när han tog i med tänderna rakt över mitt huvud och när han gav mig rejäla tandmärken i knät, men han menade väl.

Till saken hör att jag alltid älskat hästar. Jag kan inte minnas någon tid då jag inte tyckt om dom. Djur har alltid varit det bästa i min värld. Däremot har jag alltid haft svårt att fästa mig vid någon särskild häst. Jag har träffat många. Jag har försökt sköta två helt fantastiska hästar efter att Seb såldes men de vann aldrig mitt hjärta och jag skötte dom inte så länge.

Seb såldes alltså. Han var travare och fick kotledsinflammation på tre ben. Efter det beslutade ägaren att han skulle säljas. Jag minns hur hemskt det var när han hyrdes ut under en sommar för att eventuellt säljas. Jag önskade verkligen att tjejen som hyrde honom inte skulle vilja ha honom. Det ville hon inte heller. Så en dag när jag kom dit var han tillbaka. Gud vad det gjorde ont i hjärtat att se honom igen, då jag bestämt mig för att sluta hoppas. För givetvis, så såldes han ändå till någon annan.

Joye, som egentligen hette Expensive Joy, skulle också säljas och min vän blev lovad av sin mamma att få köpa honom. Dock bestämde hon sig för att om hon skulle köpa häst så ville hon nog ha någon annan, som hon kanske kunde tävla med. Det slutade med att hon började sköta en annan häst som hon skötte i många år. En helt underbar häst hon också. Däremot förstod jag inte hennes val, hon kunde få sin favorit men sa nej.

Själv hade jag nästan kunnat dö för Seb. Han var min häst. Han var min bästa vän. Han och jag hade något väldigt speciellt tillsammans som aldrig kunnat ersättas med någon annan. Mina föräldrar sa att det inte gick att köpa honom. Vi hade helt enkelt inte råd. Ändå känner jag fortfarande, trots att jag är vuxen, att det var så orättvist.

Mitt liv hade varit bra annorlunda om jag fått fortsätta mitt liv tillsammans med Sebban. Däremot blev det ju inte alls så tokigt ändå.

Att han togs ifrån mig gör dock fortfarande ont, trots att det är så längesen. Då var han åtta år och om han lever idag är han 23. Jag vet att han såldes till en bonddotter på en stor gård och sen vidare till Finland. Jag gissar att jag aldrig kommer att få veta hur det gick för honom. Jag är inte ens säker på att jag vill veta. Jag vill tro att han fick det underbart.

Sebban var min stora kärlek och jag vet inte om jag kommer att träffa en sån häst igen. Jag hoppas ändå någonstans att jag får känna känslan av att vara vän med en häst någon fler gång i livet. Det hade varit underbart. Seb är för alltid förlorad för mig men lever kvar i mitt hjärta och mina tankar. Jag tänker inte på honom varje dag, det vore att överdriva, men han finns med mig alltid.

Av inka - 14 augusti 2010 20:49

Jag älskar praktrosellor. Alla som känner mig och mina fåglar vet om det. Att få ha praktrosellor var en dröm för mig när jag var yngre och när jag fyllde 16 fick jag ett par i födelsedagspresent. Känslan när jag var och hämtade dem på Fågelboden var fantastisk! Jag döpte dem till Aquiesce och Titania, vilket blev Ackis och Tuttan (!!!) i förkortning. Tyvärr kunde jag inte ha dem kvar och det är fortfarande en stor sorg för mig.

Idag läste jag på ett forum att rosellor skulle vara fladdriga och tråkiga men jag kan inte hålla med. Mina var visserligen skygga och blev rädda för okända personer, men när jag sett rosellor på andra ställen har de inte varit såna. Tråkiga tycker jag absolut inte heller att de är. Ett par rosellor står högt på min önskelista. Eventuellt någon annan rosellaart. Eventuellt. 

Rosellorna fattas mig verkligen. De var mina ögonstenar. 

  

Av inka - 13 augusti 2010 21:03

Alltså, för mig är kattlådan ett mysterium. Ena dagen är det smockfullt och nästa finns nästan ingenting. Ena dagen har de varit nästan enbart på den ena lådan, nästa dag är det i båda och en tredje dag är det i princip bara i den andra.

I någon kattidning eller på nätet nånstans läste jag att man ska ha minst en kattlåda per katt. Det är nog rätt snällt mot katterna. Enligt lagen ska man ha minst en låda per två katter. Det har jag. Det verkar funka. Om jag hade fyra lådor känns det som om jag skulle drunkna i kattlådor.


Idag har jag fixat med de nya grenarna till fåglarna. Det blev jättebra. Tyvärr hade jag inte räknat med att byta ut så många, så jag fick pussla lite och behålla några grenar jag tänkt slänga. Dock blev det faktiskt superbra och snyggare än förut. Jag börjar hitta den perfekta sammansättningen av kvistar.   

Jag tog en bild på vaktlarnas lilla krypin också. Såhär ser det ut:

  

Katarinorna verkar ha stannat på blott två ägg. Bättre än inga ägg alls. Hoppas bara att det kommer något ur dom. Ska genomlysa nästa vecka för att se.

Presentation

Jag bloggar om mitt liv med mina djur. Hemma hos mig händer alltid saker och även om dagen går i grått, så får alla dessa personligheter mig att le.

För er som känner mig så vet ni redan att jag har ett eget litet zoo hemma och att det snarare växer än

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6 7
8
9
10
11
12 13 14
15
16
17
18
19
20 21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Min gästbok


Skapa flashcards