Idag stod det en liten bur utanför COOP i regnet, endast fyra grader ute. 

I den lilla buren satt nio fina små sebrafinkar. 

Buren:

Lappen på buren:

Buren var väldigt smutsig och dessutom blöt av regnet.

Jag förstår verkligen inte att någon kan göra så! Det är så grymt! 

Ett stort tack till de snälla damerna som tog upp fåglarna med bur och lämnade in dem på mitt jobb. Nu är de i en något större bur, inne i värmen och med rent vatten och fräsch mat.

Jag hoppas att de klarar sig utan men. Man vet ju aldrig hur länge de suttit i kylan och hur de klarat av den.

Jättefina är de. Kanske ett par av dem får flytta hem till mig. Önskar att jag hade utrymme för allihopa.

I fredags var det någon som dumpade två kaniner i entrén till jobbet. De satt i varsin transportbur. Båda kaninerna var smutsiga och luktade illa. Transportburarnas botten var täckt av något oidentifierbart som kan ha varit avföringstäckt strö eller enbart hårdtrampat och kladdigt bajs. 

Ena kaninen visade sig vara en hane och han var i riktigt bra skick. På honom var det mest klorna som var hemska. Jag har aldrig sett så långa klor på en kanin. Jag klippte bort runt två centimeter på de längsta och det är mycket på ett så litet djur. 

Honan var lite för mager och betydligt smutsigare. Vi fick hjälpas åt att klippa loss ett par stora bajskakor som satt nära könsöppningen, som för övrigt såg inflammerad eller åtminstone irriterad ut på grund av all smuts. När vi skulle kolla könet kissade den stackars kaninen rakt ut över min hand och fortsatte en bra stund. Stackars liten. 

Det var väldigt skönt efter att ha fixat klor, rena burar och badat kaninerna. De såg så nöjda ut när de fick vatten och rent, friskt hö. 

Det bästa av allt är att honan fick ett hem redan efter någon dag. Faktiskt hos ett par bekanta till mig! Jag blev överlycklig när jag fick veta det! Helt fantastiskt. Där får hon det bra!

Jag hoppas att vi hittar ett fint hem även åt den lilla hanen. Han är så himla fin med sina stora ögon!

Det kanske är ganska uttjatat att fråga sig hur folk kan göra sådana här saker mot djur men man upphör aldrig att förvånas. Alla dessa liv som blir utkastade, lämnade i skogen för att dö, slängda i soptunnor eller vanvårdade. Jag önskar att det aldrig hände. Det finaste vi har i världen är livet självt och dessa djur är levande. De har sin gnista de också. 

Hur vi utnyttjar deras beroende av oss. Att vi bara KAN göra dem illa!

Bilder på den jättefina hankaninen!

Neo fick flytta hem igen och hann faktiskt flytta vidare till Umeå igår också. Inka blev superglad över att vara hemma hos "sina pojkar" igen och började flirta både till höger och vänster. 

Här hemma har det varit så mycket undulatsnusk att jag rodnar bara av att tänka på det.

Idag har jag haft en lugn dag och bara njutit av att finnas till. Det är så underbart med alla djur runt om mig. Att kunna ligga och läsa en bok i soffan, kasta en blick då och då på ett gäng urfina fåglar, med minst en katt på magen och en hund vid fötterna. Det är livet!

Man kan nästan inte förklara hur fantastiskt det känns med alla dessa kompisar!

Jag tömde Malawikaret nästan helt på fisk i lördags. Bara två ancistrusar fanns kvar. Hem kom jag med ett par palettciklider. Det ser lite tomt ut för tillfället men håller jag nu bara tummarna lite extra hårt så dyker det nog upp 30 glödbandsdanio att fylla ut med imorgon. Jag hoppas verkligen det. Jag hoppas också att detta kar ska bli lite mer livfullt. Mina malawiciklider har hängt med ett tag och hela tiden varit underbart fina men de har minskat i antal och jag har inte kunnat släppa ner nya fiskar, inte ens efter en ominredning av karet, på grund av att de gamla varit för revirhävdande. Det har slutat med döda fiskar. Döda fiskar är inte så kul att ha.

Imorgon kommer det nya djur på jobbet. Det är alltid lika kul! Vi beställde hem två vithuvade nymfer, dalmatinerhamstrar och en vit kanariehona. Om den lilla kanarien är fin kanske hon får bli Karl-Alfreds nya tjej. 

Jag har maximerat mitt undulatantal nu och slutat på tolv stycken. De tre nya är en himmelsblå df dominantbrokig hona, en himmelsblå gråvinge spangle och en mörkgrön opalin. Oerhört fina små ungar är det!

Man dör ju nästan av hur söta undulatunger är!

En väldans intressant sak som händer nästa månad är att jag åker ner till Djurmagazinet i Västerås den 18:e november och går på föreläsning med Jan Högberg. Dagen efter åker jag hem till honom för att hämta upp ett gäng fåglar, plus att jag besöker en enormt trevlig hund- och fågeluppfödare som bor nära honom och hämtar ett par vita risfåglar. Detta ska bli en enormt trevlig resa och jag kommer säkert vara väldigt trött och nöjd efteråt!

JA! Jag har fått tag i en akvarieramp att ha på häckburen med gouldsen! fantastiskt! Jag är väldigt tacksam för att en mycket trevlig herre ville sälja den till mig för en liten peng.

Andra glada utropet består i att Akvariecenter hade inne ett fågellysrör som passar till rampen!

Tredje glada utropet handlar om att jag äntligen ska gå i säng efter att ha varit trött en hel dag! TACK!

Förresten har ena gouldshonan lagt ett ägg i ena holken. Tror att det är Najad. Hey, fåglarna har inte ens byggt bo än!

Gouldsen inspekterar holkar och ser intresserade ut. Hoppas det blir något nu, som överlever också helst.

Undulaterna har haft en het kväll. Albin parade Elsa, som inte är hans tjej egentligen. Deras respektive, Disa och Torsten, verkade dock inte särskilt brydda. En sak är då säker, undulater har inget stilla familjeliv med trohet och respekt. Jag blev alldeles fascinerad över den intima stunden, som tilldrog sig mitt framför ögonen på mig och en kompis. Undulater är verkligen totalt obrydda om hur man bör uppföra sig.

Enda stället där det inte på något sätt händer något snuskigt är väl i häckburen där Inka och Neo sitter. 

Jag tog med brorsan och hans frus vovve, Bailey, på prommis idag. Husse var och snickrade och matte var på skolan. Bailey blev en glad kille. Sen fick han komma och hälsa på här och pipa lite och klappa kisse Felicia med tassen.

Mina föräldrar har byggt en ny inglasad veranda. Igår glömde fröken Lucy att kolla var utgången var, så hon sprang rakt in i en ruta. Själv höll jag på att skita på mig. Gamla tanter ska vara aktsamma om alla ben och andra kroppsdelar. Lucy kan verkligen konsten att göra mig förskräckt. Som hon springer och studsar ibland, trots att styrseln och kraften inte är riktigt vad den varit...

Jag brukar säga att varje dag för något nytt med sig och att det händer saker hela tiden som aldrig hänt förut. Idag stämmer det bra.

Jag klippte klorna på de kaniner som det behövdes på på jobbet. Bara att jag aldrig klippt klorna på en del av dem var ju nytt. Den allra nyaste upplevelsen var dock att den sista kaninen jag klippte på svängde upp arslet i luften och sprayade lite piss på mig. Sådär lagom så det rann efter nästan hela armen och så i ansiktet. Himla trevlig kille det där! 

Nu ikväll stod jag och kikade in i finkburen där fyra gouldsamadiner försökte bygga bo i vaktlarnas lilla "marsvinsstuga". Två inuti och två ovanpå... Ludde satt ovanpå med näbben full av bomaterial och försökte titta in. Trots att jag förklarade att jag var less på misslyckade häckningar vägrade eländesfåglarna förstå. Nixen tittade upp på mig som för att säga att jag borde smida medan järnet är varmt... 

Ok, ok, sa jag och gjorde iordning häckburen. Ni får väl testa då, men skyll inte på mig om det går åt skogen...

Just nu tar eländet inte slut. Inatt dog Olivia, min älskade vita, vackra kanariehona. Även hon i luftvägsinfektion... Jag saknar henne något fruktansvärt. Vi kämpade så hårt hon och jag med medicin, antibiotika och slemlösande, plus värme och fukt. 

Här är hon på bild i somras när fåglarna höll på att gå isäng och satt som små bollar i buren.   

Jag har städat ur burarna efter Olivia och katarinorna som ju inte behöver sitta i häckbur nu när deras unge dog. Jag uppbådade lite styrka för att orka göra det. Man blir som opepp när det går dåligt.

Igår var jag förbannad över att en god väns kanin dog på natten för att jourhavande veterinär varken behagade svara i telefon eller öppna dörren. Så får det helt enkelt inte gå till! Ja, jag är fortfarande arg men igår var jag dessutom alldeles chockad och förstörd! Har man jour så har man.

För att försöka göra något mer positivt har jag hälsat på mina vänner som just har skaffat en ung nymf. Han har fått namnet Ticke och är så underbart vacker! Han är isabellbrokig. Det var för övrigt jag som hittade honom på jobbet och blev kär. Sen hamnade han vips hemma hos mina vänner, tillika grannar... Jag måste fotografera honom någon dag. Han var ute och flög för första gången idag.

En annan sak som muntrade upp mig var att fotografera lite katarinor. Pepsi var nyfiken och kollade upp mig ordentligt. Därför blev bilden lite suddig!

Här är en annan bild på honom

Hans flickvän Nico

Sen ville Nelly vara med

Plus ett par risfågelherrar

Jag har varit ute på en supermysig prommis med gammeltanten. Vi softade på i hennes tempo medan Arrak var utlånad till min mor och moster. Han hade säkert skitkul med dem! Han såg nöjd ut när han kom tillbaka. 

Det är tur att jag har så många underbara djur som kan glädja mig då det känns svårt. Vad skulle jag göra utan dem?

Den lilla katarinabebisen fick åka till himlen. Parveln skadade benet i holken. Vad exakt som hände kan jag bara spekulera om. Det är väl inte det som är det viktiga trots allt. Hur som helst blev knäleden böjd åt fel håll, svullnade upp och blev röd, sen kallnade benet, så det var på väg att dö.

Så himla trist, jag fäste ju mig vid den lilla och matningen började fungera helt problemfritt och den började öka i vikt. Jag saknar verkligen den lilla parveln.

Här är bebisen en av de första levnadsdagarna

Just nu sitter jag och samlar mig inför att sätta gouldsen i häck. De är ju inte heller lika lätta som sebrafinkar, måsfinkar och kanarier... jag vill liksom inte ha ännu ett bakslag. Samtidigt är det ju synd att ge upp, förr eller senare lossnar det.

En samling snygga goulds

Idag blir det inte mer skrivande. Jag lägger istället ut en bild på kära malen "Bumling" och så en bild på något så ovanligt som en mänsklig bebis. Min guddotter!