Jag har varit ledig i flera dagar nu! Ganska skönt faktiskt. Man hinner gosa ordentligt med djuren. 

Igår duschade jag av duvorna i badkaret. Jag tyckte att de hade lite väl mycket bajs på sig. Det är det negativa med att ha fåglar som sitter mycket på botten av buren, de tar emot nedramlande rester av de andra fåglarna.

Hamsterungarna är redan tre veckor gamla! Det går så fort! Ljuvliga små sötnosar är de. De kommer att bli så snygga som stora. Långhåriga och de flesta med satinpäls. De mörkögda vita ser nästan ut att ha teckning i pälsen eftersom de glänser så mycket! Jag har en hemlig favorit också. Hon med naturfärgat huvud... Hon är så social och nyfiken! Jag hoppas lite svagt på att få ha henne kvar i bekantskapskretsen...

Populärast just nu är nog ändå de två vita. Jo, de är oerhört fina!

Den här kombinationen kommer jag garanterat att göra om!

Just nu känns det som att gouldsamadinungarna är på väg att ta över världen! De finns liksom överallt!

Alla har samma färg än så länge utom en liten outsider som är väldigt blågrå, inte grågrön... Det ska bli intressant att se om denna får en annan färg eller om den bara luras med bleka bebisfjädrar.

I hamsteriet går det undan. Satines ungar har öppnat ögonen och springer omkring. Cruella ska ha en kull på fredag och Filifjonkan ska ha en kull om 13 dagar. Oj vad jag längtar efter att få se hur de blir allihopa!

Nu är det i princip helt bestämt att Nitro ska få en lillebror!

Husse ska alltså hämta en pointervalp från Norge. Valparna är nu runt en vecka gamla och alltså inte leveransklara ännu. En svart och vitfläckig gosse blir det. Precis som Nitro. Kanske t o m nästan lika snygg???

Nitro var en vansinnigt söt liten valp för 6,5 år sen...  

På den här sidan av världen är det verkligen babyboom! 

Medan gouldsamadinparen matar sina sammanlagt tio ungar, dvärgvaktelhönan ruvar okänt antal ägg, undulatungen växer och de äldre hamsterungarna snart är tre veckor, kom det för ett par dagar sen åtta hamsterungar till... 

Tänkte bjuda på bebisbilder idag.

Först undulatbebisen som är en fena på att flyga!

Sen ett par hamsterungar

SÅ otroligt sött det är med ungar!

Idag har jag och Nitros husse varit ute i skogen och släppt hundarna. Arrak sprang så mycket att hans tassar började blöda. Inte för att det var något jättestort problem. Han bryr sig inte. Något som jag däremot såg som ett lite större problem var att han skopade i sig så mycket snö att han kissade på sig i sömnen i min soffa. Underbart. Han är en riktig liten godbit...

Jag har valt ut två av bilderna som fotografen tog på hundarna i måndags. Vet dock inte om jag ska beställa bara bildfilerna eller om jag ska beställa någon förstoring eller båda delarna. Eller vad tusan... Nåja, man får ju faktiskt fundera på saken och behöver inte bestämma sig på en gång... eller ens på flera månader. Så det blir nog fint.

Nu är det dax för bädden här. Ska gosa Nitro hela natten...

Förra tisdagen var jag med i Norrbottens Kuriren. Klicka på bilden så kommer ni till artikeln!

Foto: Roland S Lundström

Mina unga nymfkillar börjar faktiskt bli stora nu! Alla små "pärlor" trillar av och kvar finns bara en ljuvlig grå fjäderdräkt med det sedvanliga vita som vithuvade nymfar har. Plus då de söta små fläckarna i nacken som visar att de har anlag för brokigt.

Första bilden är Humle och andra är Kummin

Jag har passat på att ta några nya bilder här idag. Här är den nya katarinahanen som än så länge är odöpt.

Undulaterna gillar att vara med på ett hörn också. Lizzy och Edvin gillar varandra och börjar vara vuxna nu. Det är inte alls längesen de bara var små fjantar. Kalle är ju i samma ålder, här sitter han och sträcker på sig. Citrin, min nya lilla ögonsten som liksom bara ramlade in här i akut behov av ett hem, verkar vilja se världen ur en annan synvinkel.

Äntligen känner jag att jag fått till bra bilder på rosellorna. Åtminstone hanen som idag visade sig vara en fotomodell utan dess like. Han poserade mer än gärna. 

Här sitter han och imponerar lite med stjärtfjädrarna utfällda och fjädrarna uppburrade. Superstilig!

De har så djupa och vackra ögon tycker jag. 

Ända sen jag hittade denna underbara fågelart i en bok och fick ett par i födelsedagspresent, har de funnits i mitt hjärta. Att mina första var tvungna att flytta till ett nytt hem kändes hemskt. I och med att detta nya, unga par har kommit hem till mig, har jag faktiskt glömt bort en del av smärtan som kom sig av att vara av me de förra. Dessa två är betydligt tryggare och orädda, särskilt hanen. Mitt första par hade nog aldrig trivts i mitt hem där folk kommer och går hela tiden. De var så enormt skygga.

Med facit i hand fick de nog det betydligt bättre hos en kvinna med utevoljär.

Vem vet vad som väntar dessa två nya... förhoppningsvis ska de leva länge och mina planer på lång sikt är ju att så småningom få ha större plats åt alla fåglarna.

Mina rosellor har inga namn. Jag har ingen aning om vad de kan tänkas heta. Något fint måste det nog vara.