Idag har Oskar fest, eller nåt. Han har varit ute i vardagsrummet i flera timmar och "sjungit". Skwääääk, skwiiiirkk, puiiiiiii! 

Skitnöjd med sig själv är han! Han har lyckats skrämma finkarna och suttit och gäspat efter en stunds sångträning. Morhuvade gojor är visserligen inte högljudda och låter inte så mycket, men idag har han tydligen bestämt sig för att visa att han minsann kan.

Jag hoppas att jag någon gång hittar en tjej i passande ålder som han kan få vara med. Han må vara otam och enfotad men jag älskar den gojan och är tacksam för att han halkade in här, så att säga. Jag önskar att han får sig en partner. De ÄR ju parbundna och jag tror han skulle må som bäst om han fick en dam.

Just nu hoppas jag att han bestämmer sig för att flyga tillbaka till sin bur så jag kan lägga isäng honom. 

Bytte för första gången i katarinaholken idag. Den var alldeles full av mat som missat ungarnas näbbar. Mycket kan man säga, men svälta ihjäl lär de små inte göra! Under det snabba bytet fick de vila på en god väns jacka.

Jag har städat hos Mini och hennes småhamstrar också. Det började lukta lite död hamster där inne. Så nu är det så rent och fint i burarna. 

Har tränat lilla Gurkan på hantering, eller ja, min goaste vän här i Luleå, har gjort det. sen har lilla Gurkan fått springa i bollen. Hon har en ruggig energi alltså.

Iowhai har fått träffa min kompis också för första gången och det blev lite kärlek där. Vem gillar henne inte, liksom. Hennes uppfödare, Monica på Exentrions, har verkligen gjort ett superjobb med denna lilla tös!

Katarinabebisarna är idag sex och sju dagar gamla. De växer som tokar!

Den äldsta ungen en dag gammal:

Idag, sju dagar gammal:

Skillnaden är enorm!

Tog även en liten bild från holken på syskonen

Där ser de fortfarande bra pyttiga ut...

Hamsterbäjjarna jobbar på att öppna ögonen. Just nu kisar de så mycket att de ser ut som att någon dragit tillbaka huden i ansiktet.

Det blev en rejäl bunt tjejer i kullen, två av de svarta och alla fyra dominant spot. Bara tre hanar. Tror jag. Jag KAN ha fel. Kollade inte könen noggrannast i världen. De är som ett myller av små myror nu. Drar omkring som galningar så fort de vaknar upp.

Igår flyttade lilla Iowhai hit. Hon var så trött idag efter resan att jag knappt kunde väcka henne. Behövde fylla på matskålen ansåg jag men i den låg det en liten hopkurad hamsterflicka... Hon låg där och drömde, sparkade med småtassarna och smackade med munnen. Så himla ljuvlig!

Den yngsta katarinaungen överlevde inte gårdagen. Den var död efter att vi varit ner till Skelleftehamn och hämtat Iowhai hos goda vänner. Tyvärr får man säga, men hålla tummarna desto mer för de som är kvar. Man kan ju aldrig förvänta sig att alla bebisar som kommer överlever. 

Jag hämtade också en katarinahane till Nelly, så nu är de jämna par. Förhoppningsvis kommer hon att gilla sin nya kavaljer. Vi får väl se. Han är då ung åtminstone och det sägs ju ibland att tjejer ska ha yngre killar så. Får se om damen håller med.

Idag kommer en exklusiv bild på Popsy och hennes bebisar. Hon vaktar ungarna hårt, så den dagliga holkkontrollen kan vara lite svår att utföra. Dock ser det bättre och bättre ut. Ungarna växer och de har massvis av mat i krävan.

Popsy lyckades med konststycket att ruva fram TVÅ creaminotjejer och så en tredje unge, som jag då inte har någon aning om könet på. Färgen blir kobolt eller turkos. Ungarna mår toppenbra hittills och växer så det knakar. Tvåan tappade hon bort andra dagen, så den låg alldeles stilla och kall i ett hörn av holken men efter att jag värmt upp den och gett den lite mat piggnade den till och kunde placeras hos mamma igen.

Idag ser det superbra ut då jag kikat in i holken. Både Popsy och Ziggy värmer sina små. Mat i krävan har de också. Jag hoppas att de klarar sig!

Jag fick hem en gouldsamadinhona idag som jag bytt till mig mot akvariefisk. Oj så söt hon är! I lådan hon åkte hit i fanns en syrsa! Småläskigt tyckte jag, även om jag borde vara van från jobbet. GOTT tyckte hamstermamma Mini. Hon flög på syrsan som en katt och bet huvudet av den. Bra med extra nyttigheter för en liten mamma.

Jag har tömt de två kvarvarande akvarierna på fisk idag. Tyvärr har små botior stora kunskaper om att gömma sig, så även om jag jobbade stenhårt för att få ut alla så såg jag två som simmade så fint bredvid varandra då jag kom hem. Fiskkräk. Det värsta är att jag ändå blir lite halvglad. Jag ville ju egentligen inte bli av med fiskarna men vi ska ju flytta till hus, jag och djuren och jag känner att jag varken orkar med böket med att flytta karen, eller böket med att klämma in dem nånstans när det inte känns som att det finns plats. Får njuta av de där två sista åtminstone till imorgon.   

Dock har jag redan köpt mig ett 30 liters nanokar som back-up. Nog kommer jag ju annars bli galen utan akvarium. Fördelen med små kar är att de inte väger apa. Det där lilla kunde jag bära runt på helt utan hjälp. Kommer däremot att bli lite småjobbigt att vara tvungen att hålla igen på vad man sätter i. Blir nå räkor och snäckor. Har verkligen saknat det där med att ha småräkor sen jag började ha bara akvarium med lite större firrar. Nu får jag återvända dit! Jippie!

Jag tänkte preentera min nykomling i undulatflocken! Han är en superfin kille. Ljusgrön, dominantbrokig gråvinge. Alldeles ljuvlig. En trygg pojke som fann sig direkt. Ingen stress eller oro. Precis en sån fågel jag vill ha i min avel!

Katarinabebisen mår bra. Förhoppningsvis har syskonen kläckts inom ett par dagar också. Mamma Popsy vaktar ungen och pappa Ziggy har flyttat in i holken han också. Man hör tiggljudet från den lilla ganska tydligt.

Jag har haft en sån där mysförmiddag med fåglarna idag igen. Man blir så glad av att sitta och titta på dem. Rosellahanen Pepper har tagit sig ett rejält morgondopp och undulaten Lizzy var inte sen att haka på. Nu är ju inte badutrymmet så jättestort och Lizzy var mest intresserad av att bada i vattenstänket, men Pepper var lite bister på henne och jagade ner henne ett par gånger, plus att han dessutom av misstag knuffade iväg henne med stjärt och vingar då han badade som värst. Det ser så underbart skönt ut då rosellor badar! De njuter i stora drag!

Idag har det hänt något fantastiskt kul! Popsy och Ziggy stardust har blivit föräldrar! Till en liten creaminohona!

Någon kanske undrar hur jag vet färgen och könet på den lilla rosa fågelungen? Jo, det är så att man tydligt ser att ögonen bakom de slutna ögonlocken är ljusa. Det saknas pigment. Alltså är ungen rödögd. 

Sedan är det hanen som bär på anlaget för ino (lutino, creamino, albino) och han i sin tur för över anlaget endast till sina honungar. Jag går inte in på någon närmare förklaring om X och Y-kromosomer här, det räcker med att säga det så. Ska man få en ino-hane måste mamman vara ino och pappan antingen vara det eller bära på anlaget. Eftersom Popsy är koboltblå och Ziggy turkos med inoanlag, kan således denna unge bara ha fått anlaget från Ziggy och är alltså genetiskt en hona.

Skönt att slippa könstesta.  

I vissa fall är det superpraktiskt med könsbundna anlag.

För er som inte vet hur en creamino katarina ser ut länkar jag till http://www.katarinaparakit.n.nu/ där bebisens farmor är på förstasidan. Det är hon som är vit. Eller ja, cremevit. Därav CREAM-ino.

Jag har tagit hem lilla Gurkan idag. Gurkan är en hamsterflicka som är ruskigt rädd av sig. Så hon är här på socialisering. Förhoppningsvis blir hon lugn och trygg och kan få ett fint hem senare. Hon är väldigt fin! Bara en gnutta ängslig.

Gudomligt söt hamster!

Igår kom den äntligen! Min fina fågelbur! Den som tagit sig från Uppsala och hit med bussgods. Det kändes fantastiskt. Särskilt med tanke på att den varit på rymmen sen drygt två veckor tillbaka. Vad den och bussgods har haft för sig har jag ingen aning om.

Det är då alltså en likadan bur som jag har sedan tidigare, en sån här! Måtten på den är 120X70X100.  

Jag har även fått medicin till mina finkar. Trodde aldrig att det skulle hända, med tanke på hur långsamt kvarnarna har malt i den frågan. Veterinärer har varit osäkra på vad de drabbats av och inte velat skriva ut något alls! Så sitter man strandad med ett gäng fåglar som nyser, har tappat rösten och andas tungt, fast man själv vet, med hjälp av uteslutningsmetoden, att det mest troligen är luftsäckskvalster. Inget slem, ingen nedsatt kondition att tala om, ingen antibiotikabehandling mot infektion har hjälpt. Bara det faktum att kanarierna inte har velat överleva hos mig, trots att de var fantastiskt pigga och häckade första våren. Efter förra sommaren har de alltså drabbats av konstigheter och dött en efter en och ingen har kunnat svara på varför.

Så fick jag då till slut Ivomec. Igår fick de första behandlingen och idag är de visserligen inte totalfriska men kanarierna har fått tillbaka rösten! För första gången på länge har jag hört hanarna smådrilla.

Lilla Dunet blev jättedålig av behandlingen men har repat sig bra efter att jag gett henne mat och vätska med spruta och låtit henne sitta i värme. Faktum är att fåglar som är hårt drabbade kan kvävas av de döda kvalstren under behandlingen. Dunet är den enda kanarie jag har kvar av mina ursprungliga fyra och att förlora henne skulle vara en enorm förlust för mig. Hon är en fantastisk liten fågel och jag hoppas på att få ungar på henne nu till nästa vår. Det hade varit kalas!

Jag har fått vetskap om ett par mediciner man kan beställa hem, som är väldigt effektiva. Ska undersöka saken vidare. Om jag ska våga ta hem fler finkar vill jag gärna slippa eländet med okunniga veterinärer som får mig att vänta på behandling i över en månad. Jag hann förlora en av mina blåhuvade papegojamadiner under tiden och jag tycker att det är totalt orimligt att bara sitta och titta på medan fåglarna får svårare och svårare att andas. Att kvävas till döds är plågsamt och det är grymt att utsätta någon för det.

Jag har varit vansinnigt frustrerad och kontaktat veterinär söderut men de kan ju inte skriva ut utan att ha sett fåglarna. Det känns som att sitta i ett skruvstäd. Nu ska detta vara löst för tillfället.

Dunet drog faktiskt en riktig trudelutt nu på kvällssidan. Hon är den av mina damer som faktiskt sjunger lite. Fantastiska, underbara lilla Dunet!

Nu är det bara att hålla alla tummar och tår för att ingen fågel dör av ansamlingar av döda kvalster och att jag får slippa eländet i framtiden.