Igår kväll upptäckte jag att min lilla kanariedam, Dunet, var rejält hängig. Hon har verkat pigg sen behandlingen mot luftsäckskvalster men plötsligt satt hon uppburrad på burbotten i ett hörn och försökte få värme av dvärgvakteln Hedda. Jag satte in alla akutåtgärder jag kunde. Tyvärr räckte det inte. Imorse fanns hon inte längre.

Hon var den allra sista överlevande av de fyra första kanarierna jag skaffade. Mamma till andra kullen kanarieungar tillsammans med Drutten.

Efter att han dog parade hon ihop sig med Jussi och jag hade hoppats på att få en kull efter dessa två men så blev det nu inte. 

Farväl käraste Dunet, du var älskad.

Katarinaungarna var lite stökiga och busiga idag, så för en gångs skull hamnar jag också på bild i bloggen, även om jag tycker att jag ser helt galen ut!

Efter ett lite utbrott av bus somnade de på soffryggen och jag höll på att glömma bort att de satt där. Så får man inte göra! Aja baja!

Tog också bilder på de fåglar jag inte lagt ut på hemsidan. Bland annat min nyaste splendidhane, odöpt, än så länge. Tre år är han och uppfödd av Jill.

Råttisarna har blivit riktigt mysiga på sistone och verkligen börjat söka kontakt själva. Är de bara vakna dröjer det inte länge innan armen är full av klättrande råttor.

De får springa runt i soffan massor och idag var det inget undantag.

"sniff, sniff"

Saphira är bäst att ta bilder på, hon sticker upp nosen både här och där.

Saphira grejade på databordet, trots att jag försökte påtala vikten av att hålla sig därifrån.

Zoia är visserligen framme och springer en del men hon sitter bara stilla när hon putsar sig... så bilder på henne blir ganska enahanda.

Det var NÅGON som inte var framme på hela tiden, utan hade parkerat i huvan på min munkjacka... Jag fick be om hjälp för att få en bild på åbäket.

Katterna var ovanligt intresserade av råttorna idag. Gnista satt vid datorn tills Saphira skrämde bort henne.

Felicia satt på vardagsrumsbordet och jo, hon var intresserad, trots att det inte ser ut så...

Otto är som vanligt mest intresserad av hamstrarna. Han har mord i blicken då han tittar på deras burar. 

Igår var jag som sagt med undulaten Roland till en veterinär. Jag fick omvärdera hela min tidigare uppfattning om en av veterinärerna jag alltid har tyckt väldigt mycket om. 

Då jag kom in med Roland fick jag träffa en icke fågelkunnig veterinär. Hon lyssnade på vad jag hade att säga om Rolands symptom, som tydde på en infektion i krävan och sa sen att hon pratat med han som kan lite mer om fåglar. Han ansåg då att krävan skulle spolas ur och att man sedan skulle avvakta för att se om fågeln lev bättre, annars kunde antibiotika sättas in. Jag stod som ett frågetecken. Hade aldrig hört talas om att man sköljer ur krävan vid en infektion och tyckte att det lät väldigt tveksamt då detta dessutom var både kostsamt och riskabelt.

Det slutade med att jag motsatte mig ingreppet och fick svaret av veterinären att utan spolning av krävan skulle inte heller antibiotika hjälpa så jag tog fågeln och åkte hem. Att ringa och rådfråga en fågelspecialist, som jag föreslog, var inte någon idé, bedömningen att ursköljning av krävan behövdes var ju redan gjord. 

Idag åkte jag till en annan veterinär. Hon tog mot mig med öppna armar, undersökte fågeln, kände på hullet och höll med om att han nog tappat lite i vikt. Hon trodde inte att han hade någon förstoppning i krävan eftersom han bajsade normalt och inte kräktes upp frön. För säkerhets skull undersökte hon krävan och den var normal, så diagnosen blev att han har en bakteriell infektion i krävan och det behandlas med antibiotika. Hon frågade en hel del om fågelns skötsel, utfodring och kompisar. Alltså, sånt som är viktigt för välmåendet, vilket gav mig ett mycket större förtroende för henne.

Att ställa en diagnos och föreslå en onödig, kostsam och riskabel behandling känns allt annat än seriöst. Jag kommer nu välja att bojkotta min "gamla" veterinärklinik då jag upplevt flera tveksamma situationer det senaste året. Detta var liksom spiken i kistan.

Förhoppningsvis blir Roland pigg och frisk och kan fortsätta med att flirta med sin fru, Malva!

De har verkligen världens gosigaste ljud för sig, dessa katarinor...

Idag är jag förbannad på veterinärerna jag var till idag med min sjuka undulat, Roland. Dock orkar jag inte skriva om det just nu, utan väljer att visa några bilder på katarinaungarna istället. De är ju helt klart ljuvliga! SÅ söta. Idag satt de i min hand och hängde och småpratade. De är så goa när de ligger ner på ett sätt som skulle tyda på sjukdom om det varit en annan art... men katarinorna är ju lite speciella.   

Nyfotograferade katarinaparakitungar!

Flygträning stod på agendan!

Idag har jag och de två svarta fått promenadsällskap av två ljuvliga damer!

Turbotaxen Wilna

... och lilla Ebba, som definitivt inte kunde vara stilla!

Är man tillräckligt tjurig får man bilder även på sprattliga unga hundar...

Turbotaxen visade även sitt sanna jag, som är lite mindre turbo för det mesta...

Huvudlös tax!

Själv kunde jag inte låta bli att ta en bild av en gullig svamp och en naturbild, för att liksom dokumentera hur det ser ut här just nu. Tyvärr kom jag inte så nära svampen då jag var för lat för att lägga ner hundarna.