Ett gäng bebisbilder från igår. Blev många på Inkas fyra utflugna bebisar och bara en Lizzy-bebis. De är då bra söta i alla fall. 

Under veckan könssorterade jag hamsterungarna och tog med dem till jobbet. I lysrörsljuset uppenbarade sig något mycket fascinerande! Vissa hade teckning! Alltså var de inte helt vita som det sett ut som hela tiden hemma hos mig. Det var en blandning mellan svartögda vita, offwhite och offwhite bandad. Visserligen ser alla ändå helt vita ut om man inte har starkt ljus men det var mer variation än jag trodde. På den här bilden ser man att vissa är lite tonade i färgen.

Idag är det julafton och råttorna har fått lite lyxmat. Mest troligen hade de velat smaka på allt som fanns att tillgå men det blev en köttbulle att dela på, en liten bit potatis, en ännu mindre bit skinka och lite tonfisk och broccoli. Nu ligger de och jäser för fullt.

Två undulatungar hade lämnat holken då jag kom hem. Elsa och Torstens små. Det var inte länge sen de såg ut såhär! Nu är de alltså fullfjädrade och klara att möta världen.

Lizzy har börjat lägga ägg igen och det känns alltid i hjärtat att plocka bort äggen. Tyvärr kan man inte låta dem häcka så mycket som de vill. Jag tycker att det räcker med en kull den här gången. Föräldrarna bör få återhämta sig. Så snart lilla femman hoppat ut tar jag ner holken och då brukar föräldrarna lugna sig. Ändå kan jag inte låta bli att bli sådär sentimental och undra över vad det månne ha blivit av den här äggkullen...

Undulatungar är ljuvliga men man ska ha tid att pyssla om föräldrar och ungar och sen hitta bra hem till bebisarna. 

Inkas lilla trea, som togs om hand av Malva, dog under veckan. Det visade sig vara något allvarligt fel på den ungen, vilket har fått mig att helt ändra uppfattning om Inka som mor. Hon gjorde alltså helt rätt som stötte bort den ungen och tog hand om de som är friska. Det känns lite hårt, vi människor har ju en tendens att bli lite blödiga och vilja rädda även de små och klena, medan djurföräldrar inser att dessa inte är värda att lägga energi på. Varför mata en unge som ändå inte kommer att klara sig? 

Lilla trean hann lämna holken men väl på utsidan hann h*n inte vara särskilt länge innan h*n dog. Det var ju väntat. Denna unge var ovanligt liten och hade antagligen fel på insidan som jag inte kunde se.

Det positiva med det hela är att jag inte behöver ta Inka ur avel som jag bestämde mig för tidigare (läs mer här). Nu kan jag med gott samvete låta henne sköta det där själv. Hon har sunda instinkter.   Att den yngsta hamnade under sina syskon och inte fick mat är inget ovanligt. Då syskonen är stora, och de nykläckta pyttesmå, är det lätt att de yngsta svälter ihjäl eller kvävs till döds. Detta var ju nära att hända även med Malvas yngsta i förra kullen. Dessa ungar är det oftast inget fel på men de större och starkare tar uppmärksamheten och föräldrarna får inte lika många ungar att mata då de yngsta dör.

Vila i frid lilla fågelunge... synd att du inte fick bli stor och frisk som dina syskon. Det hade blivit en vacker violfärgad spangle.