De börjar bli stora de små! 19 dagar gamla är de idag och Iowhai börjar bli less på dem. De är verkligen galet söta!

Tänk att jag, som inte alls var intresserad av hamstrar för bara något år sen, är så galet tokig i dem nu att jag gärna skulle ha fler!

Gurkans ungar växer också. Lyckades räkna till sju stycken hos henne idag. En ser vit ut där också! Jag blir så himla förvånad ibland över vad som dyker upp. Annars är det någon helfärgad och någon bandad, plus ds bandad som pappa Jukka är. 

Sen parade jag Mini och Velox igår. Jag bestämde mig för att Mini skulle få en sista kull innan hon går i pension. Har jag tur får jag fler chokladisar. OM det blir bebisar. Iowhai fick ju inga ungar då hon parades med Velox och det kan ju tänkas att han börjar bli lite gammal och steril men jag hoppas verkligen att det blir något. Annars kommer jag provpara Mini med Pricken. Blir det inget av det så blir det ingen sista kull på Mini.

Måste visa en bild på kullen Mini hade med Pricken. :)

Ja, det må väl hända att han är lite naken runt halsen och saknar en fot, men han är ändå världens snyggaste morhuvade goja!

Idag var jag bara tvungen att ta bilder av de två marsvinen som verkligen stulit mitt hjärta och som jag hade gett mycket för att ta hem... det hela kompliceras bara av att jag har en katt som verkligen inte gillar marsvin. Han tycker så illa om marsvin att han protestkissar överallt om jag har marsvin hemma. Jag har ju faktiskt testat. Jag hade hand om två marsvin i ett par månader och det var inte många av de dagarna som det inte var kiss, antingen i sängen eller på ytterdörren. 

Ska jag någonsin ha marsvin, vilket jag gärna skulle, så måste jag kunna ha dem avskiljt från katterna. Det kommer jag inte att kunna i huset. 

Den dag dessa två herrar blir sålda kommer jag att få ont i hjärtat.

Northern Stars James Baskerville

Northern Stars Banarne

På jobbet sitter också mina nya fåglar. Där får de stanna tills efter flytten. Jag tycker att det känns alldeles för stressande att ta hem dem för att sedan packa ner dem och flytta på dem igen. Jag vill hemskt gärna ha hem dem men förnuftet får styra över känslan den här gången! Undulaten är en himmelsblå df dominantbrokig unghane och nymfen är en ung isabellpärlbrokig hona. Tror det är en hona åtminstone. Hade det varit en hane så hade det varit perfekt ifråga om könsfördelning här hemma men är det en hona så behåller hon å andra sidan sina helt underbara "pärlor". Hanarna förlorar dem då de färgar ut.

Sen är det ju lustigt värre att jag letat kanariehonor och köpt mig två "honor" som visat sig vara hanar. Åtminstone den ena är en säker hane. På jobbet ligger det två damer på ägg i samma matskål. Snopet värre. Tyvärr är jag nu så fäst vid de där jag skaffat mig så då har jag hellre överskott på killar än byter ut nån. 

De vet sannerligen hur man roar sig, de där...

Idag tog jag de första bilderna på småttingarna. De är galet söta! Jag blev förvånad över att se att de vita är rödögda. Hade väl inte väntat mig det riktigt. Det var svårt att bestämma mig för vilka bilder jag skulle visa men valde dessa:

De två svarta

De två silverfärgade

De vita

och sist men inte minst, lilla naturfärgade damen

Idag när jag fick besök satt Oskar på en hallampa och blängde. Dock var han inte någon bra vaktgoja eftersom han flög tillbaka in i vardagsrummet ganska omgående. Sen satt han uppe på sin bur och stirrade. Ungefär så här kan man säga att det såg ut. ;)

Katterna har problem med de nya bäddarna. De är för små eller för få, nåt av det.

Medan de tre andra katterna låg och trängdes inne i löket fläkte Sesam ut sig över soffryggen med tassen över ansiktet. Sköööönt med lite plats!

Mitt i all sorg och vemod över Ronny finns det ljuspunkter. Iowhais ungar är nu två veckor gamla och det är helt legitimt att peta på dem. 

Hanarna är en vit, en svart bandad, en svart och en silvergrå. Honorna är en naturfärgad sköldpadd, en silvergrå bandad och två vita. En ganska rolig blandning av färger.

Bilder på dem kommer snart.

Gurkan har fött sina små idag också. Jag är väldigt förväntansfull! Hon har fått vara ifred hela dagen såklart, vill inte störa henne i bädd och bb-bestyren. Trodde att hon började föda redan på morgonen men då testade hon bara sin fina bädd som hon gjort. Eftersom hon bor i ett akvarium så ser jag ju henne ganska bra från soffan. Gick förbi på eftermiddagen och då hade hon lyckats trolla bort en unge utanför boet men den var inlyft lite senare. Jag får alltid lust att hjälpa till men hamsterhonorna är ju så oerhört lättstörda och biter lätt ihjäl sina ungar om man är där och petar.

Förra kullen blev så himla sociala och mysiga små bebisar och jag ser verkligen fram emot dessa. Alla kullar har varit kalasfina med sociala ungar men Gurkan och Jukkas förra kull var verkligen speciell. Det är nästan så jag vill behålla en unge. De kommer ju förmodligen både bli otroligt vackra och sociala och är ju dessutom barnbarn till Satine.

Här är en bild på förra kullen.

Det blev inget av den där speciella hamsterhonan jag hittade på jobbet. Tog förnuftet tillfånga. Jag vill ju i första hand avla på mina hamstrar och då färgen är så osäker kan det vara svårt att hitta en hane till henne. Fast vad gör det när det finns så otroligt många fina hamstrar!?

Min sommarhimmel med fluffiga moln har somnat in idag. Lilla Ronny. Kiwis kille. 

Vi har kämpat en tid nu, han och jag, med hans hudproblem och klåda. Tyvärr har det inte blivit bra, bara lite bättre... och att leva med sådan klåda att man kliar sönder sig känns inte direkt humant. 

Ronny var egentligen en "olyckshändelse". Jag skulle åka till hans uppfödare för att kika på en hona, föll för Inka och vägrade åka hem utan Ronny. 

Det var ett svårt beslut att låta honom somna in. Två år är för lite för en undulat. Jag saknar honom så.

Ronny var en väldigt snäll, lugn och go liten undulat. Han saknas verkligen i flocken och jag önskar att han fått leva och få vara en duktig pappa fler gånger. Livet blir helt enkelt inte som man föreställt sig alla gånger. En liten tröst är det ändå att syster Inka, brorsan Gunnar och systerdöttrarna Edith och Lycka finns kvar. Det finns ju en liten del av Ronny i dem också.

Gurkan håller på att spricka. Jag är helt säker! Hon är supertjock! Nu håller jag tummarna för massor av superfina bebisar!

Tjock eller inte så ska hon envisas med att klättra.

Velox

... och hans son, Criollo.

Katterna har fortfarande inte blivit missnöjda över sina nya bäddar... det skulle då i så fall vara att det är färre bäddar än katter...