Jag sitter och längtar efter att kunna skaffa höns.. men då är det på tiden att jag påpekar att jag faktiskt har hönsfåglar. De kinesiska dvärgvaktlarna är världens minsta hönsfågel och otroligt trevliga sällskapsdjur. De är väldigt nyfikna och lätta att få att äta godsaker ur händerna. 

Imorgon ska en av de vaktlar jag hämtade upp söderifrån få ett nytt hem. Det blev en tupp för mycket och än så länge går han ihop med Hector men det är bara en tidsfråga innan det är risk för slagsmål.

Här är han... på andra bilden ser man att han är en riktig tjejtjusare. ;)

dvärgvaktelsnusk...

Hector

Lilla söta Hanna

Tuppen Henning lever med denna förtjusande dam, som kallas för Hilma. Han har även en tjej som heter Honda, som är silverfärgad. Henning själv fastnade inte på bild denna gång.

Sen har vi då äldstingen, Holger. Här har han hittat ett smaskigt frö, som han vill bjuda frugan Hildur på. Hildur är på nästa bild.

Det är lite synd att dessa raringar inte lever i flock som sina större släktingar, de japanska vaktlarna. Bland kineserna blir det lätt hetsiga tuppslagsmål och tuppen vill helst bara ha en höna, även om det kan fungera med fler. Alltså finns bara utrymme för tre tuppar här hemma. En i varje stor bur. Nåja, det är ju inte fy skam. Det finns ju trots allt de som inga dvärgvaktlar alls har. Stackare. ;)

De är både vackra och trevliga och det är väldigt kul att ha fåglar även på botten av burarna. Så blir det lite liv där också.

Idag var jag på återbesök med Sesam hos veterinären. Han har fått grus i urinblåsan som spolades ur i fredags och som tur var behövdes det inte göras om. Skönt för både honom och mig. 

Medan vi satt i väntrummet kom det och gick folk, som det brukar i ett väntrum. Bland annat en väldigt go gubbe från Pajala, vars finnspets opererat knät och som det såg dåligt ut för. Jag hoppas verkligen att det reder sig med hunden. Efter två operationer och kämpande tycker jag att de är värda det.

Sen kom det en kvinna alldeles tårögd och gick fram och tillbaka några gånger. Jag undrade givetvis vad det var som hände då hon gick så mycket hit och dit och såg så ledsen ut. Jag tar väldigt lätt åt mig av andras tårar.

Medan jag och Sesam väntade på att direktregleringen med försäkringsbolaget skulle bli klar fick jag svaret. Kvinnans hund var i så dåligt skick att den skulle avlivas. Då hon kom in med hunden, satte sig ner på en stol och sjönk ner med hela ansiktet i pälsen och bara grät, alldeles tyst, höll jag själv på att helt tappa fattningen. Att förlora ett djur kan göra så fruktansvärt ont. Mer ont än vad många, som aldrig älskat ett djur, kan förstå. 

Hon såg verkligen ut att älska den där hunden och det gjorde ont i hela mig också att se hennes sorg.

En annan sak som hände var att det kom in en annan dam med en katt i transportbur och verkade helstressad. Hon pratade i telefon hela tiden. Hon ville kastrera katten akut, eftersom han hela tiden gick omkring och skrek och störde grannarna. Sex år gammal var han. 

Då de inte kunde kastrera katten hos veterinären där och då, erbjöd de henne en tid dagen efter på morgonen, men då talade hon om för dem att det inte gick eftersom katten var utekatt och definitivt inte skulle gå att få tag i då. Så hon frågade dem i receptionen hur andra gör då de har utekatter, varpå svaret givetvis blev att de håller katten inne före veterinärbesök... men det gick tydligen inte för den här kvinnan eftersom den här katten morrade åt de andra katterna som då var innekatter. 

Alternativet för henne var då att, istället för akut kastering, akut avlivning. Så hon frågade dem i receptionen om de hade drop in för avlivning. Jag satt där och bara gapade. Ingenting fungerade för kvinnan. Kunde hon inte kastrera samma dag var enda alternativet avlivning. Herregud. Det lämnade henne i en väldigt "svår" situation. Hon kunde inte göra något av det utan att beställa tid. Fan vet vad hon gjorde i slutändan, jag såg aldrig slutet på det men funderade över vad som var så svårt att hon verkligen inte kunde komma med katten på en utsatt tid. Hennes förklaringar var ju så tunna. Nu vet jag förstås inte allt som låg bakom det där men bara grejen att överväga att avliva katten på grund av att kastrering inte kan utföras direkt... bara för att katten är utekatt... det känns helt vansinnigt. Om katten är nyopererad måste den ju ändå hållas inomhus! För övrigt hade ju katten gått okastrerad i sex år redan... vad var så bråttom?

Det kändes som en milsvid skillnad mellan dessa djurägare. Farbrorn som verkligen ville behålla sin hund, kvinnan som sände ut oceaner av sorg och så denna kvinna som inte kunde ge sin katt en natt inomhus för att göra ett ingrepp på honom.

Själv sitter jag här med massor av djur runt mig och bara njuter. Undulatungarna ska ringmärkas och de är ju så söta! Jag älskar då de öppnar ögonen. Åååh... snart kan man se vilka färger de får också.   

Det spritter av liv i två av holkarna. Undulaterna har fått smått. Edvin och Edith har tre ungar. Sista ägget kläcktes inte och ser uttorkat ut. Trist men sånt händer. Ettan fick sin ring idag och plirade på mig med nyöppnade ögon. Nog är man ju lite knasig som tycker att de är såååå söta men man blir väl skadad av att hålla på med uppfödning!

Ja, jag vill redan behålla alla undulatungarna. Suck. 

Här är Torsten och Lyckas ungar

Torsten är stolt som en tupp och sitter upprätt och ser supernöjd ut med sig själv. Befrukta äggen har han ju lyckats med och en god familjeförsörjare är han som matar Lycka och deras småttingar. 

Edvin är så mån om de små att man nästan får peta undan honom för att kunna se så allt är ok. Han flyttade sig inte ens då jag plockade ut ungen för ringmärkning. Är det något jag gillar så är det bra fågelföräldrar!

Sämre har det gått för katarinorna där Pepsi och Nico inte får några befruktade ägg och Indigo och Amber visserligen gett en stor mängd befruktade ägg men sen inte matar sina små. Pepsi och Nico är ju fyra år och borde fatta hur det fungerar men inte... Amber och Indigo är båda unga, så problemet ligger nog i att de behöver växa till sig.

Upptäckte idag även tre ägg hos nymfarna Krasse och Isabel. Det var lycka! Jag la in ett ägg från Flinga och Kummin till dem då de inte vill gå in i holken utan Flinga har lagt äggen utanför. Kanske blir det något av det. Jag hoppas det. Jag hoppas också givetvis att Krasse gjort sitt jobb så äggen är befruktade. 

Endast en av kycklingarna har överlevt. Något har hänt med dem en efter en och de har slutat äta och dött. Har ingen aning om varför. Den som är kvar kallas för Pipen och är en riktig sötnäbb.

Annars rullar det på. Nitro var här mellan torsdag och söndag. Vi hade riktigt mycket pointergos. Var ute och cyklade, promenerade och söndag innan husse hämtade honom släppte jag honom lös på en stor åker. Det är nåt alldeles ljuvligt att se en pointer springa lös. I fredags fick hundarna goda tuggben med kyckling rullat runt. snacka om nöjda killar! Vi gillar när Djurmagazinet har kampanj! Här njuter Nitro... 

Nu var det några dagar sen sist. Jag har hunnit få undulatungar i åtminstone en holk, den andra har jag inte kollat idag. Dvärgvaktelkycklingarna har tyvärr droppat av en efter en, så det finns bara en bebis kvar där. Den verkar åtminstone pigg och jag hoppas att den överlever tills nästa gäng kläcks. Jag har ingen aning om vad problemet har varit. Alla utom en åt och drack normalt men plötsligt blev de hängiga och dog. Ska ta och prata med ett par bekanta som fött upp dvärgvaktlar ett tag och se vad de säger.

Till våren planerar jag att skaffa höns. Nu håller jag på att läsa om olika raser för fullt och höra mig för lite. I söndags var jag därför på hönsmarknad i Skellefteåtrakten och kikade på lite olika raser och kände efter vad som skulle passa. En ras jag fastnat för är wyandotte. De finns i både en stor och en dvärgvariant. Här är en bild på dvärgvarianten. En kvinna hade med sig tre hönor och en tupp av den guldsvartkantade och jag dreglade mig nästan blöt! Dessa är silversvartkantade. Inte helt illa de heller. :)

En annan ras jag verkligen tyckte var läcker var öländsk dvärghöna. Tuppen som fanns hemma hos de som hade hönsmarknaden var bara alldeles för ljuvlig!

Sen fanns det såklart andra raser som var supersnygga men just de där två kändes som helt underbara alternativ.

Här är en islandshönstupp

Rhode island red

Efter hönsmarknaden åkte vi till Bibbis mamma och hälsade på hönsen där och såklart hästarna. Hon har höns av rasen sussex bland annat. Hennes tupp är en fantastisk kille som verkligen håller reda på sina hönor. Här är han med ett par av sina tjejer.

Jag är den bästa hästkliaren ever!

Bibbis Caprice. Hon har så läcker färg! :)

Idag har det badats smutsiga hundar. Jag kan inte förstå varför Irre blir så smutsig som han blir! Kanske har hans syster något med det att göra?

... eller så är det bara sån han är. Jordfräs...

Han hade kul med Vilda i lördags. Brorsan Icon har flyttat låååångt söderut, så nu har han bara en terv att tampas med när han hälsar på hemma hos mamsen.

Vad riktigt Irre gör på sista lilla bilden där med rumpan i vädret och huvudet i backen är svårt att veta.

Till min stora förtjusning var stora bä-arna och de små bä-arna framme i närheten då vi var och hälsade på Vilda, så jag fick några bilder. Bjuder på ett par av Lilla Bä.

Sen känner jag att det är viktigt att visa hur min hund egentligen ser ut. Han består faktiskt mest av tänder. Åtminstone känns det så ibland. Gulligast är ändå de två stora framtänderna som gör honom lite kaninlik. 

Nu öppnar snart Beanies små bebisar ögonen, så jag bjuder på några bilder här idag. Det blev många dominant spot-tecknade. Jag, som verkligen gillar det, är överförtjust. :)

Här är riddarna kring runda bordet

Det gäller att trycka kindpåsarna fulla!

Mamma har bebisledigt.

Bjuder på ett snabbt filmklipp av de små idag. De väntade faktiskt ända till inatt/imorse innan de behagade komma ut ur äggen. Fem av sju ägg kläcktes. Nu springer det runt fem hungriga och pipande små knattar. Helt underbara!

Jag har köpt en äggkläckare för några veckor sen och samlade ihop sju dvärgvaktelägg. Tänkte testa kläcka själv då det är lite svårt för dvärgvaktlarna att riktigt få ro att ruva sina ägg då de går med en drös andra fåglar i voljärerna.

Äggen ska kläckas efter 16 dagar och igår var det precis 16 dagar sen jag la äggen i kläckaren. Alltså började jag ge upp hoppet eftersom det inte kom ut några småttingar. Jag har gått hela dagen och funderat här över hur jag ska få veta om de kommer att kläckas eller inte och bestämde mig här på kvällssidan att lyssna på äggen. Kycklingarna börjar ju pipa innan äggen kläcks, så att mamman ska vara beredd på att de kommer och eventuellt kunna hjälpa dem ut. 

Döm om min förvåning när jag faktiskt hörde att det småknastrade lite i ett ägg. Efter ett tag kom det. Ett litet pip! Någon lever i åtminstone två av äggen och jag hoppas att de är starka nog att ta sig ut och får se världen imorgon!

Såhär små är de när de är alldeles nya!

Pappan till kycklingarna är Holger, som även är pappa till den här lilla på bilden. Mamman är en ny höna från Ösmo, nära Nynäshamn. En av de nya jag hämtade i juni. Jag har samlat lite ägg från övriga hönor också och hoppas att jag får någon silverfärgad kyckling från dem. Eller åtminstone något obesläktat. :)

I övrigt har katarinan Amber, som jag fött upp själv, lag en hel drös med ägg som åtminstone delvis är befruktade. Undulaterna Edvin och Edith och Torsten och Lycka har också en del ägg, även där befruktat. så efter en tids paus hoppas jag på babyboom här!

Kanske blir det smånymfar också framöver då två av paren fått holk. Vi får se. Det vore väldigt roligt!