Här växer det för fullt i holkarna... eller ja, undulatungarna växer på ganska bra utanför också. Fyra av tio har lämnat sina holkar och lever nu "utanför garderoben". Här sitter mamma Edith med två av sina bebisar.

Här är den fjärde, som ännu ligger kvar i holken

Här är de två spangleopalinerna från Torsten och Lyckas kull. Hur läckra som helst bredvid varandra

Pusspuss

Nymfungarna börjar nästan likna något som skulle kunna bli nymfar! Det trodde jag nästan aldrig!

... men jag är ändå nöjd över att ha fått nymfungar med små "snablar" till näbb. Massor av kärlek till dem!

Jag gissar att minstingen kom ur Kummin och Flingas ägg, som jag la ner till Isabel. Det stämmer med att Isabel la två ägg innan och sen la jag in Flingas ägg. Alltså kläcktes den som nr tre. Dessutom är dunet vitt och inte gult, som de två förstas. 

Här är minstingen

Här är då en av de äldre

Det ska bli alldeles speciellt roligt att se dem när de fått lite fjädrar. Då man får se vilka färger och teckningar de får. Nu är de mest smått fåniga. ;)

Idag har jag varit tillräckligt pigg för att vara ute en stund på gården med mina svarta gossar. Dock orkade jag inte länge men lyckan i hundarnas lek var stor och jag kunde inte låta bli att hämta kameran. Nog är de ju underbara!

Irre har blivit så stor! Snart fem månader ung och redan väger han 20 kilo. 

Arrak, å sin sida, kommer alltid att vara en ganska liten kille jämfört med sina bröder. Dock alldeles lagom i storlek, tycker jag. Han är desutom en förbaskat skojig hund. Här skäller han ut mig...

Efter bus blir man trött

Äntligen finns det nymfbebisar här i huset! Som jag har längtat efter att få lite tofshuvuden här hemma! Det ska verkligen bli jättekul att följa dessa små rackare! Två stycken av sex är hittills kläckta. 

"Jag har inte gjort nåt!"

Alla undulatungarna tillsammans blir en fin olikfärgad duntuss!

Nog är de underbara de små undulatungarna. Det är så mysigt att sitta och ägna sig åt dem fram emot kvällen och bli lite småsmakad på och känna småfötterna gripa om fingrarna. Man blir alldeles varm!

Ediths bebbar och Lyckas minsting

Här är Lyckas bebisar

Den äldsta brokiga lilla kompisen i Lyckas kull är en riktig akrobat

... och den äldsta lilla honan kommer nog få en helt fantastisk färg. Det är hon som är grålila.

I dagarna ska det också börja kläckas i nymfholkarna. Det blir kalaskul att se vad som händer där. Jag hoppas att allt går bra... nymfar brukar vara duktiga, så jag hoppas att även mina är det.