Alla inlägg under december 2012

Av inka - 27 december 2012 01:01

Beanie och Freddies ungar har uppnått fyra veckor och vid könssepareringen igår tog jag en hel drös bilder. 


Först ut en separat bild på alla ungarna i storformat! Nio stycken underbaringar!

                  


En massa blandat!

                                                         


Den silvergrå umb satinhonan började bli en storfavorit här mot slutet, så jag sålde henne fortare än kvickt innan jag blev för fäst vid henne. ;)

Jag blev tokkär. Hon var så vacker och jag har ingen silver kvar efter att Velox och Snusmumrik lämnat den här världen. Satinpäls gör mig extra svag... Dock vill jag ha mer obesläktade hamstrar och jag har så väldigt mycket satin i kullarna att jag verkligen inte ska behålla någon sådan just nu. Hårt liv men så är det. :)

Annars hade jag lätt kunnat behålla alla dessa! Små hjärtebarn!



Av inka - 27 december 2012 01:00

Irre fick en jättefin julklapp! Han var helnöjd och sprang omkring med den och pep med den i någon timme. Tyvärr gjorde han därefter en buköppning på den och tömde ut maginnehållet. Den blev mindre gosvänlig och pep inte längre...

 

Av inka - 21 december 2012 00:27

Jag var ute på gården här mitt på dagen för att bland annat ge vildfåglarna mat och hämta ett par grenar till kaninerna. Givetvis fick stök och bök följa med ut. Såhär såg det ut då.

 


Jag kan nog inte få nog av dessa belgare. Snacka om att de är roliga alltså! Arrak börjar bli en tjurig gammal gubbe men Irre är liksom i toppen av busighet. Han är ändå inte jobbig på något sätt utan alldeles lagom. Han gör inte några riktiga dumheter utan småpysslar mest med smått och gott. Han verkar ganska nöjd över att bara vara med i allt man gör... som att plocka i diskmaskinen, fixa med fågelmatskålar, städa burar, läsa böcker, skriva på datorn. Att han gör det på sitt sätt är bara charmigt. Han är verkligen söt då han hjälper kaninerna att äta hö. Enda gångerna jag protesterar är då han trycker in hela framkroppen i Kånnys bur för att stjäla grenar, grönsaker eller pellets.

Han ÄR ju en belgare och belgare vill jobba. Alltså är det precis vad Irre tycker att han gör. Han jobbar. När jag ringmärkte de två äldsta katarinaungarna var han givetvis med. Om ena ungen gillade att bli slickad över ansiktet är svårt att veta men det var vad som hände. 

Ibland är han så nyfiken och vill vara med och se och lära så han är väldigt ivägen. Fingersättningen på tangentbordet är svår då han alltid befinner sig framför ansiktet på mig. För att ta ovan nämnda exempel är det också väldigt svårt att hitta både fot och ring på fågelungar med ett svart lurv mellan mig och dem.

Idag hade Irre tänkt hjälpa mig att städa åt dvärgvaktelkycklingarna och förflyttningen av dem till en tillfällig låda blev nästan läskig. Irre tycker nämligen att just dvärgvaktlar verkar ganska mumsiga. De rör sig på ett sätt som direkt triggar igång jaktinstinkten, till skillnad från mer stillsamma fåglar som icke flygfärdiga ungar eller morhuvade papegojor. Irre fick lov att hålla nosen borta. Som straff drog han ut burspånet på golver ut sopsäcken senare... men det är smällar man får ta när man har en Irre.

Som en liten tjej sa till mig i söndags då hon var här med sin familj för att hämta en av Dimmas nymfungar: "Han heter Irre för att han är irrig!" Så kan det nog vara.


För några dagar sen smög vi upp julgranen här hemma. Hemma hos oss har vi alltid kört på att klä granen dagen före julafton men eftersom jag i hela mitt vuxna liv inte haft en egen gran i lägenheten var det nu dags att skaffa en då jag flyttat till hus... och då kunde jag inte hålla mig längre. Tio år utan julgran kan bli för mycket för vem som helst. Alltså åkte den upp tidigare. Irre följde hela spektaklet med en fundersam min. Resten av kvällen ägnade han åt att smyga omkring bakom den och kolla vad fasen det var. Man såg honom inte men granen rörde sig. Själv satt jag i sängen och läste och frågade då och då vad han sysslade med och då kom han framkikande bakom granen med en frågande min. Ja, det är väl egentligen inte frågan om vad HAN gör utan om vad hans knäppa matte gör... Ställer in ett träd i vardagsrummet!


Irre har många små påhitt för sig. Bland annat har han utnämnt toalettstolen till gosfåtölj. Om någon ska gå på toa springer han allt han orkar så att han hinner med in. Gör han inte det står han och trycker nosen mot dörren eller lägger sig ner och ser ledsen ut. Det är nu nämligen så att Irre ska med in på toa och bli kliad och kramad hela tiden man sitter på toaletten, oavsett vad man gör. Sitter man länge är det bara en bonus. Så snart toalettpappret vidrörs är gosestunden över och Irre går iväg för att göra annat. 

En annan charmig sak är att man helst inte heller får stänga dörren då man duschar. Nej, Irre vill stå bredvid och glo så man nästan blir generad. Helst vill han kolla vattenkvalitén också och få söta vattenpärlor på nosen. Ibland går han iväg och hämtar en något avliden Ikearåtta och anser att när man ändå gör onödiga saker kan man lika gärna leka med honom samtidigt. Tyvärr brukar inte det fungera.


Sedan Irre flyttade hit har andelen kletiga tuggben under täcket ökat från 0 till 100% på bara några månader. Tuggisarna ska ligga plats i sängen. De puffas på sin plats noggrannt tre gånger, följt av att täcket knuffas över dem med nosen. Fungerar inte det står Irre kvar en stund och försöker men avbryter snart för att hitta ett bättre ställe.

Jag har också en del mystiska lämningar mellan soffkuddarna och resterna av favoritleksaken låg inpetad under en av soffkuddarna då jag städade idag. Favoritleksaken höll under lång tid väldigt bra eftersom Irre bara låg och bet i den så den lät. Pip i nosen, prassel i mitten och ett bräääp i svansen. Ett lejon var det. Tyvärr lär han sig saker ruggigt fort och då jag hade pointerpojkarna på besök i några dagar lärde sig Irre raskt att kampa med sina leksaker, slita dem itu och dra ut stoppningen. Ares lärde honom allt en pointer behöver veta. Om Irre har en aning om ifall han är pointer eller inte vette tusan men lärdomen sitter kvar och hans en gång så stora och fina lejon består numera av luddiga fragment.


Ibland tittar jag på Irre och suckar. "Måste du vara så BELGISK?"

Irre tittar tillbaka och frågar med blicken "Var det inte därför du ville ha mig?"

Av inka - 21 december 2012 00:24


Polka är en väldigt speciell hamsterdam! Hon har den vackraste teckning jag sett på en svart dominant spot. Helt fantastisk. Jag är så glad att hon finns hos mig. Pappa Pricken börjar bli duktigt sliten så jag jublar inombords att jag hann få en sista kull efter honom så att jag kunde behålla en bebis.


 


         

Av inka - 21 december 2012 00:09

Jag älskar dem! Sedan Satine kom in i mitt liv så har jag haft en stor förkärlek till svarta ds satiner.. så de två tjejerna är lite av favoriter även om hela kullen är ljuvlig. Dessa är dessutom barnbarnsbarn till Satine och barnbarnsbarnbarn till Cruella. Mina hjärtan! Ingen av dem finns kvar hos mig men generna finns. 

Här är första ds tjejen som ser ut att flytta till Örebro då hon är leveransklar

         


Den andra tjejen. De är snarlika. 

        


Resten av kullen 

             


Bild alla tillsammans. Ljuvliga, ljuvliga bebisar!

 

Av inka - 14 december 2012 22:42

I veckan har vi haft det mysigt! Katarinabebisarna får massor av mat, som synes på bilden


Alltid händer det något spännande här och igår upptäckte jag, efter hemkomst från jobbet att jag glömt stänga en lucka till en voljär, så jag hade en del rosellor, undulater och nymfar på upptäcktsfärd.

Rosellorna var supernöjda och kollade in holkarna som stod på fönsterbrädan. Sen var häckburarna enormt intressanta. Undulaterna såg så pinsamt glada ut att jag nästan inte ville fånga in dem.

       


Katterna är lika slappa som vanligt.

       


Irre kramas gärna med Barbro

   


Sen har jag lyckats kära ner mig i en av hamsterungarna... Fast hon ska ändå inte stanna. Det kommer alltid en del individer som man bara tycker är SÅÅÅ fina! En liten tjej alltså. :)

Jag är verkligen förtjust i teckningen!

      

Av inka - 10 december 2012 22:19

Det känns som att det blir mycket hamstrar i bloggen just nu. 

Idag tog jag en närmare titt på Beanies 13 dagar unga bebbar. Det var full fart i buren kan jag tala om och jag fick bekräftat att de var nio stycken, precis som jag trott. 

Snuuuuutt!

 

           


I övrigt har jag matat tre katarinaparakitungar sen i onsdags. Nu, äntligen, verkar det som att mamma och pappa fattat vad de ska göra. Vågar dock inte släppa dem på egen hand utan kollar minst två gånger om dagen och pytsar i minstingen lite extra om det behövs. Särskilt nu inför natten. Vilka raringar de är! De två sista äggen hände det nåt skumt med och de ungar som kläcktes var döda strax efteråt. Lite tråkigt men en kull på tre är inte fy skam och alldeles tillräckligt för oerfarna fåglar. Jag håller tummarna för att dessa tre överlever och får växa upp, trots lite dålig start. 

Nu har jag dessutom börjat starta gouldshäckningarna så smått och idag fick Nixen och Blackie en holk, som inspekterades noggrannt på gouldsamadiners vis. Jag är så fascinerad över deras sätt att vrida på huvudet och bli jättelååånga. De är verkligen charmiga och nyfikna små liv. Det skadar ju inte heller att de är otroligt vackra!

Hoppas det blir en drös ungar i vinter då jag inte haft ungar på dem på två år. Jag längtar! Hoppas på någon blåryggad unge också.


Nixen, min gulhuvade hane.

 

Av inka - 9 december 2012 20:20

Igår kväll då hamstrarna fick sin kvällsmat hittde jag Snusis i sitt lilla hus ihoprullad jättefint och insomnad för alltid. Det kom lite som en chock. Visserligen var han ingen ungdom men han har ju varit så fräsch hela tiden. Ändå är det ju så man vill ha det. En pigg och frisk liten kompis, in i det sista, utan synbara krämpor.

Jag har hela tiden trott att Dino skulle somna in före då han är mer gubbig. Han är seg, går med kisande ögon och har blivit lite tunnhårig. Snusis var visserligen lite långsammare han också men han var alltid ganska lugn. En av de få hamstrar som inte klättrade på burgaller och sånt.

Snusmumrik var född dagen efter julafton för snart två år sen. Här hemma väntas en kull på en hona som har Snusmumrik som farfar och Satine som farmor. Snusis har fått några kullar tillsammans med olika honor och han var så otroligt fin att ha i avel just på grund av hans helt fantastiska temperament. 


        


Vila i frid lilla vän   



Presentation

Jag bloggar om mitt liv med mina djur. Hemma hos mig händer alltid saker och även om dagen går i grått, så får alla dessa personligheter mig att le.

För er som känner mig så vet ni redan att jag har ett eget litet zoo hemma och att det snarare växer än

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Min gästbok


Skapa flashcards