Idag fyller min gammelgubbe tio år! Mattes finaste Otto har redan uppnått den åldern! Med tanke på att han var nära att dö för snart två år sen så känns det verkligen som en bonus. Fullt frisk och pigg och glad är han den av mina katter som verkar mest kattungelik. Han har liksom aldrig vuxit upp. Inte ens när han blev pappa eller några år senare då hans son flyttade hem igen och han blev låtsaspappa åt Gnistas bebisar. 

Otto är en speciell katt. Han är mitt livs första katt. Han är en kille med integritet och en massa personlighet. Han är dessutom kombinationen av det jag "aldrig skulle ha" dvs en långhårig och fläckig katt. Kärlekens vägar är outgrundliga. Hem till mig kom han i alla fall. 

Han älskar att upptäcka nya saker och sedan vi flyttade till hus är han otroligt nöjd över att kunna gå ut i rastgården. Själv är jag så enormt glad att jag kunde erbjuda katterna det! 

Mina kära morhuvade gojor hade en totaltokig dag i förrgår. Mango var med överallt och blev heligt förbannad om jag ville slippa henne ett tag. Totalt omöjlig var hon. Oskar var likadan. Han vägrade gå in i buren helt enkelt, trots att han inte ens varit inne i buren på morgonen för att äta. Dessutom är det ett litet helvete att få ut honom ur köket om han väl tagit sig dit, vilket han såklart gjorde. Han var ju tvungen att spoinera på Mango då hon åt en jordnöt...

Ibland tänker jag att jag är bra galen som har så många djur runt mig men vad tusan, jag älskar det!

Å hej å hå... Här paras hamstrar för fullt. Solsjäl och Zinnia är parade två gånger utan resultat. Igår skulle Zinnia brunsta men inte det. Kan tänkas vara kylan och mörkret som gör att det inte blir något litet? Tråkigt är det i alla fall att hoppas på ungar men inte få några. Du som läser kan väl passa på att hålla tummarna lite extra för att det blir bebisar vid nästa parning?

Katarinaungarna växer och frodas. Ettan och tvåan är riktiga busar medan trean är mer försiktig. Ettan kommer att stanna här, oavsett kön, då jag länge önskat mig en mauve.

Tvåan

Trean, tigger mat av pappa

Just nu är inte mitt liv i allmänhet sådär roligast men djuren finns hela tiden runt omkring mig och är bara så ljuvliga att man inte kan låta bli att le. Vem vill t ex inte bli kvävd av ett par belgiska vallhundar?

Kaninerna är det full fart på. Barbro har en tendens att skutta så högt upp som möjligt då hon är med i soffan

Sen har jag mina egna clowner. De morhuvade. Mango ser alltid mest söt ut, utom när hon blir grinig och bits. Gojor är verkligen charmiga att ha som husdjur men de kan konsten att göra ont på riktigt. Som tur är så slipper bloggläsarna se allt sånt, utan ser bara sööötaste Mango i sin bästa form. :)

Av humanitära skäl lägger jag inte heller upp bilden på Mangos husses överläpp som den såg ut när han uppenbarligen gjort ett ljud som Mango inte gillade och fröken goja kastade sig framåt som en kobra och bet sig fast. Nej, de kan vara otroligt fina och trevliga husjur men blir en morhuvad på dåligt humör så gäller det att se upp.

Hur var det nu? Mango är bara näll och såååå go... 

Oskar är väl kanske inte sötast på den här bilden med sitt fotlösa ben spretandes men är det något han är så är det charmig. Han kan dessutom sjunga väldigt vackert. Tror han. Hans stackars husse försökte se på film i soffan på morgonen idag och det vette tusan om han hörde nåt av det. 

Vad de växer de små liven! Jag kan knappt hålla mig från att pussa på dem hela tiden men av någon konstig anledning så behöver de vara med mamma och pappa och få mat också. De är så otroligt nyfikna och trygga. Verkligen mysiga små fåglar. Jag är kär så det värker! Mellanungen är otroligt charmig och det bådar gott inför när den ska få ett nytt hem. Jag hoppas det blir någon som vill ha en lite mer tam fågel. Mina egna går ju hur som helst i voljär och har ganska lite kontakt med mig. Åtminstone inte så de sitter på händerna. 

Sen är det ju förstås min vackra lilla mauve. Samma färg som mormors far. En liten kopia. 

Den kan se ut som en liten hök också! (den här bilden är från i fredags)

Vackra små liv!

Charmiga lilla mellanbebben!

Tydligen är BAJS spännande

Mina småbebbar börjar bli stora. Jag känner mig så himla glad att jag tog tag i det och matade dem de första dagarna så de fick växa upp och bli stora. Den äldsta bebisen stannar definitvt här. Jättefin är den och vann mitt hjärta redan som liten fjunplutt. Inte blev det sämre av att den är mauve. :)

Här sitter h*n på Bibbis finger.

Mellanbebisen är klart en kobolt med superfin färg

Minstingen

Vi hade fem voffar här under nyårsafton. Förutom Irre och Arrak var pointrarna Ares och Nitro här. Plus Arraks bror/Irres morbror Gere. Fem duktiga gossar som firade nyår ihop utan större gorm.