Idag är det otroligt vackert väder! Solen strålar och vårvärmen känns i luften. Det finns liksom ingenting att klaga på, förutom möjligtvis att bilen blir rejält smutsig då man är ute på vägarna. Var tog de torra fina vintervägarna vägen, liksom?

Hursomhelst så jobbade jag idag. Jag har varit sjukskriven i ungefär en månad och då varit hemma hela dagarna med hundarna och övriga djur såklart men nu är jag alltså tillbaka. Förra måndagen då jag var på jobbet tyckte Irre att det var lite jobbigt att matte plötsligt var borta igen. Att matte är hemma är givetvis fint för ett flockdjur som hunden och är man då plötsligt borta kan det hända saker som, för oss, kan kännas ologiska. Irre hade stått på soffan och ryckt upp en hel fin vårplantering från bordet, som han nogsamt skakat ut över halva soffan, bordet och mattan nedanför. 

Med tanken i huvudet att sådana saker inte händer för att hunden är dum i huvudet konstaterade jag trött att jag får tänka lite extra övrig tid på vad jag gör med Irre så att han får ur sig tillräckligt med energi. Sedan dess har det gått jättefint. 

Idag har Irre varit jätteduktig när hundarna varit ensamma hemma. Inga problem. Jag däremot var så dum att jag prompt skulle pilla med en osäker råtta på jobbet och ha honom på axeln, vilket resulterade i stressbajsande i lite lösare form och bajsfläckar både här och där på mig, bland annat en som rullade ner i min bh. Nåja, som djurägare är man ju härdad.

Då jag kom hem blev jag först supernöjd över att huset stod kvar och hundarna var lugna och bara glada över att se mig igen... men hmmm... ojsan, nån hade varit lite dålig i magen. Jaja, det är sånt som händer. Bara att ta upp det. Lyckligtvis luktade det inte särskilt illa heller. Bara bajs en gång till, liksom.

Min plan var att äta lite och sen ta en lite längre sparktur med hundarna i det helt underbara vädret, så jag bestämde mig för att släppa ut dem medan jag tog upp bajset. I samma sekund som jag gått förbi bajset och ropat på hundarna insåg jag mitt misstag. Bajset låg mellan mig och hundarna och Arrak tycker att bajs är äckligt och går omvägar. Inte Irre. Irre sprang rakt genom skiten, halkade i den så att han gled in med två ben under mattan och så fortsatte han ut. Detta resulterade att hälften av avföringen gled in en halvmeter in under mattan, bajs stänkte på crosstrainern, kattlådan och lite här och där på golvet. Plus då bajsiga tassavtryck. 

Det var bara att inse att den där sparkturen låg en bit bort. Jag fick sätta igång och avbajsifiera mitt hem istället. Plus hunden. Jag tänkte ju visserligen bada mina hundar men inte just mitt på dagen utan snarare på kvällen efter att ha varit ute ordentligt. 

Ibland får man ändra sina planer tack vare sina underbara djur. 

Irre är ju, tack och lov, en lätthanterlig kille som inte är några problem att bada. Dessutom har han inte fått sin långa vuxenpäls heller, så det går snabbare än vad det kommer att göra i framtiden... DOCK blir det ändå väldigt mycket vatten i pälsen och när hund och människa missuppfattar varandra och hunden hoppar ur badkaret och ruskar sig över hela hallen på väg till soffan blir det ganska mycket vatten på golvet. Man få tacka sin lyckliga stjärna att man varit förutseende och inte valt att lägga trägolv i sitt hem. Eller ett billigt laminatgolv. Nej, här är det dyrt fuktspärrat laminat som gäller. Djur sliter på hemmet. 

Nu har skithunden somnat på golvet och jag har placerat mig i sängen för att ta det lugnt en stund och äta lite choklad. Det tycker jag allt att jag behöver. Arrak kanske får duscha lite senare. Vi får se. 

Ha en fin dag!

Otto är en fin posör, så jag måste bara   lägga upp en bild på min snygging. 

Kånny har en underbar päls! Nu, efter att jag haft honom hemma ett tag kan jag knappt förstå hur jag ens kunde överväga att inte ha honom kvar. Han är så otroligt cool och fin i temperamentet. Tänk att han var så sprättig och orolig på jobbet då han satt i karantänsrummet att han gömde sig så snart man kom in. Nu skuttar han här obekymrat runt hundar och katter som att det är självklarast i världen.

Jag har också bestämt att det blir Kånny som ska få para Barbro. Åtminstone en gång. Sen får jag se vad som händer och vad det blir för resultat på bebisarna. Här läser jag på om kaninbebistillverkning för fullt. Som vanligt är det många delade åsikter om allt möjligt men man får sortera det man läser och ta till sig det som verkar vettigast och som känns som att det fungerar för just mig. 

Barbro ska för övrigt få nya syskon snart. Jag har sett två av hennes halvsyskon och den lilla honan var helt underbar. Jag ville bara ha henne! Tack och lov har jag förståndet i behåll än så länge, så jag lyckades att inte ta med henne hem. Det var dock nära! jag är glad att jag håller kontakt med hennes uppfödare. Jättekul att se hur uppfödningen utvecklas efterhand och vad som kommer fram.

Jag har ju ingen aning om vad Kånny bär på för anlag eftersom han är rödögd vit. Under det vita kan han vara precis vad som helst eftersom jag inte vet hur hans föräldrar såg ut.

Han och Barbro blir bara mer och mer kära i varandra. Det flirtas vilt genom burgallret här. Jag längtar tills jag tagit de kullar jag ska med Kånny så jag kan kastrera honom och de kan få träffas mer. 

Kånny har lurviga öron

Jag och Bibbi drog pälsen på huvudet framåt i lördags. Han blev... cool?

Kånny har visserligen pälsen lite sådär framåt i vanliga fall men kanske inte riiiiktigt såhär. 

På tredje parningen tog det alltså för Zinnia. Superkul! Bebisarna blev jättefina och jag fick kvitto på att Zinnia är offwhite dominant spot med tanke på att det blev en del fläckisar. Vad de fläckiga är för färg vette katten men fina är de i alla fall.

Här är de tre

Zinnias halvsyster Lupin har också en kull med Solis nu. Den kullen är jag otroligt nyfiken på. Dessutom har Chocolate Chip och Amelié en kull på fyra ungar och Beanie ser väldigt dräktig ut. Hon är parad med Criollo och det blir sista kullen på henne. Jag har lagt in en beställning på en svart icke-satin. Får se om hon är lydig. Håll tummarna!

Vad skulle min lilla Irre göra utan kaninerna? Han skulle åtminstone ha mycket tråkigare! Idag har han sett till att Kånny blivit ordentligt ren om huvudet. Han är så omtänksam! 

Resultat:

Kånny är en rödögd läskig kanin

Barbro sträääääcker på sig!

Hon är verkligen en gosig kanin som direkt hamnar i halvkoma om man stryker henne över huvudet. Myyyys.

I fredags såg jag något jag aldrig trodde att jag skulle få se. Mango och Oskar gosades! Jag stod i dörröppningen in till köket, helt stilla och bara tittade. Antagligen gapade jag också.

Det är ju nu nämligen så att såvitt jag vet är Mango handmatad och har inte bott med andra morhuvade på många år och min förhoppning var att hon och Oskar skulle kunna acceptera att bo i samma bur. Nu visar det sig alltså att de dessutom börjat tycka om varandra. Idag låg jag i soffan och lyckades filma lite, trots att gojorna gjorde allt för att gömma sig bakom en leksak.

I övrigt har Mango varit på ganska kasst humör och när jag tröttnade på hennes dumheter och satte in henne i buren bet hon mig flera gånger. Nåja, är man papegoja kan man ju inte ändra sina principer.

Här klättrade hon tillbaka till mig då jag tillfälligt placerat henne på soffans ryggstöd för att försöka hitta en bekvämare ställning.

Oskar, den stilige killen, satt och hängde i lampan

Kan inte låta bli att lägg upp det här klippet på Kånny och Irre som jag filmade för nån dag sen. Kånny gillar verkligen hunden! Det är nästan så att han kör lite slalom mellan Irres ben och Irre bara står där och tittar...

Idag har vi haft en riktig mysmorgon här hemma. Mango har ätit frukost med mig. Översättning: Mango har stulit müsli av mig och smulat ner hela min tröja, avslutat med en redig bajs. Mycket kan man säga om fåglar men skiter, det gör dom.

Medan jag matade övriga otyg hjälpte Mango förstås till en stund men verkade tröttna för att istället undersöka micron och sakerna som står runt den. Hon råkade trampa på en skruv och blev väldigt konfunderad. Ja nästan lite stött!

"Vem är du som vågar ligga i min väg?"

Hon gjorde också en del lustiga danser med sina söta små fötter

Mycket kan man säga om morhuvade papegojor. Det är verkligen inte djur jag rekommenderar folk att skaffa hur som helst men de ÄR underbara och jag älskar mina två knäppskallar. Trots att de bits och skriker och Oskar inte är tam.

Mango är i alla fall jättesöt när hon får som hon vill och är snäll.

en liten filmsnutt

Irre hade massor av bus i kroppen 

Mitt på dagen tog vi en sparktur i solskenet medan det ännu fanns kvar. Det försvinner bra snabbt fortfarande. Inte sommar än på långa vägar. 

Här är en bild på mitt snabba fraktfordon

...och här är en bild på mitt inte lika snabba men bra mycket roligare fordon

Lite blandat tok-hundar

Nu börjar lill-Irre vara alldeles för stor för Arraks fina rosa Hurttasele, så nu är det dags att han får en egen! Ska eventuellt in imorgon och köpa lite viktiga djursaker och då får jag se om jag kan bestämma mig för vilken färg han ska få!