Det har gått oerhört segt med det mesta denna sommar. Fågeluppfödningen har skitit sig helt och endast en undulatunge har fått växa upp och komma till ett nytt hem. Ungefär allt som kan gå fel har gått fel. Detta har inte känts peppande på något sätt. Jag tröstar mig med att det kommer ett nytt år och nya chanser. Vi tar paus under hösten och vintern och ser vad som åstadkoms under våren och sommaren som följer. 

Vi har börjat lägga oss i viloläge inför hösten här. Både Arrak och kisse Otto har varit på veterinärbesök med olika krämpor. Ingenting desto allvarligare som det verkar. Nu är det full fräs på gamlingarna igen. 

Irre var på utställning i början av juli och kom hem med BIR, CK, CACIB och en nästan-grupplacering. Haha. Nära skjuter ingen hare men vi var himla nöjda med att han stod kvar och var en av de sista som plockades bort. När man får rysningar av att se sin egen hund visas upp, då vet man att man har en snygg hund. Det skadar liksom inte, även om hans största förtjänst är att han är så otroligt härlig att vara med. Det är synd och skam att hans kropp inte är vad som hade önskats. Synd att, av alla bilder jag tog, så är de på Irre de sämsta.

Hawk har utvecklats fint och börjar bli en snygging också. 

 

Jag har hunnit med ett par valpbesök i vår och sommar också. Dessa ljuvligheter har jag träffat, bland annat. 

Jag älskar uppkäftiga belgarvalpar!

Bröderna Prick har fått en lillebror. Hektor heter han. Jag träffade honom i måndags och blev såklart otroligt kär! Ljuvligare än en pointervalp är ju svårt att vara. Det skulle i så fall vara en belgarvalp. 
Jag ser fram emot att lära känna den här lilla parveln bättre. Jag önskar honom ett långt och lyckligt liv.