Eftersom jag inte kom in på bloggen sist jag skulle blogga blev det inget inlägg. Rent logiskt. 

Så jag får lägga upp bilderna från förra helgen nu istället. Jag var hundvakt åt Ares och Nitro. Vädret var fantastiskt och det blev en del tid ute i skogen. 

Synd att Nitro går så mycket bakom mig och runt mig så han fastnar dåligt på bild men han finns åtminstone längst fram på en av miniatyrerna här, före de två belgargalningarna. Självklart är de små bilderna klickbara. :)

Ares öron är totalt galna och han själv hoppar ur bild

Irre och Ares trängs i biabädden

I fredags var jag med Nitro och Ares husse och kollade in de fantastiska pointervalparna som finns här i stan just nu. Fyra veckor är de på bilderna. Blev man sugen? Jodå!

Passar jag med pointer? Joooooo!

      Underbara är bara förnamnet!

I söndags hade jag de två stora på besök. Nitro hittade en pipis och var oerhört nöjd en stund. Tyvärr är Irre en leksasdödare, så lyckan blev kort men på bilden är Nitten nöjd i alla fall! :)

Just nu har jag tre hamsterkullar hemma, varav två är i hanterbar ålder. Den äldsta är Ammis kull och från den hade jag kunnat behålla allihop. Ja förresten, från båda kullarna faktiskt. De är helt underbara. Lupin och Solis har fått två brunörade soblar, en av mina favoritfärger, så där blir det nog att behålla en. 

Ammis bebisar. En svart, en svart bandad och så två som antagligen är gulbaserade men som jag är osäker på färgen på ännu.

Lupins kull med två soblar, två creme och två brunörade soblar

I fågelrummet händer det också en del. Ambers småkatarinor är nu ganska stora och det är inte länge kvar innan de börjar visa färg. De två äldsta är ringmärkta redan. Nelly och Nico ligger på ägg och jag hoppas att Nico och Pepsi lyckas den här gången. Skam den som ger sig!

Här är Ambers ungar som de såg ut i måndags.

Jag har också ett par kanarier som ligger på ägg. Jag hoppas att jag lyckas med kanarieuppfödningen i år. Det var himla längesen det blev något. Tre år sen. Då jag startade bloggen. Nu är det på tiden känner jag.

Ibland är man bra rolig. Jag sitter uppe på natten för att jag har sån hosta så jag inte kan sova. Då är det lätt att börja fundera över onödiga saker. Som nu i natt. Jag fick plötsligt för mig att Kånny har börjat äta för lite och att han måste ha bettfel. Det spelar ingen roll att han är fullt normal och fin i hullet. Alltså var jag tvungen att stiga upp och kolla bettet på kaninerna. Ja på båda. Eftersom Kånny såg normal ut i munnen var jag tvungen att dubbelkolla Barbro också för att jämföra.

Snacka om att man kan ha onödiga saker för sig. Innan jag hade tittat kaninerna i munnen låg jag i sängen och klurade på hur jag skulle göra om Kånny hade bettfel. Helt i onödan, så klart. T ex hur man kan slipa ner tänderna på kaninen, vem jag ska använda istället för att para Barbro och om jag ska skaffa en till kanin... följt av vad för kanin jag skulle skaffa då osv...

Jag gissar att jag kanske är lite för uppvarvad då det gäller djuren just nu. Gnista har varit väldigt sjuk. Det började för några veckor sen då jag fick en sån där känsla då jag såg att hon tappat lite i vikt och kändes lite torr. Så vi var till Djurkliniken och hon hade lite förhöjda njurvärden och var lite uttorkad. Åkte hem med specialfoder och uppvätskad katt. Sen har det varit lugnt tills hon slutade äta helt och i måndags var hon rejält uttorkad. Snabbt in till kliniken igen med tanken i bakhuvudet att nu är det kört. En katt med njursvikt räcker. Även om det är sex år sen har jag min kisse Nova nära i tanken. Hade värdena varit dåliga så hade Gnista fått somna in. Njurar läker inte.

Nu hade Gnista bara påverkan på njurarna på grund av uttorkningen och efter en natt på kliniken med dropp åt hon med god aptit och blev pigg igen.

Nu är hon hemma och kräver våtfoder till höger och vänster. Hon får som hon vill. Huvudsaken är att hon inte slutar äta igen. Helt frisk är hon förstås inte. Det finns en orsak till att hon inte mått bra. Såklart. Hon har astma/kronisk bronkit. Hon kommer att få medicinera resten av livet. Dessutom har hon urinsten som ska opereras bort om några veckor. Hur som helst är det behandlingsbart och veterinären säger att hon kommer att må bra.

Hon såg dock hemsk ut igår då hon kom hem. Det hade varit en del svårigheter med att få blodprov på henne så de hade vart tvungna att sticka henne i tre ben.

Plåster överallt!

Irre kontrollerar

Gnista är en rolig katt. Hon har alltid varit tuff och hållit hundarna på lagom avstånd. Dock verkar hon gilla Irre. Jo, det är sant. Igår då hon kom hem lät hon honom slicka henne på huvudet. 

Det verkar som att Irre har något speciellt för andra djur. Katterna gillar honom och Kånny älskar honom!

Idag är det otroligt vackert väder! Solen strålar och vårvärmen känns i luften. Det finns liksom ingenting att klaga på, förutom möjligtvis att bilen blir rejält smutsig då man är ute på vägarna. Var tog de torra fina vintervägarna vägen, liksom?

Hursomhelst så jobbade jag idag. Jag har varit sjukskriven i ungefär en månad och då varit hemma hela dagarna med hundarna och övriga djur såklart men nu är jag alltså tillbaka. Förra måndagen då jag var på jobbet tyckte Irre att det var lite jobbigt att matte plötsligt var borta igen. Att matte är hemma är givetvis fint för ett flockdjur som hunden och är man då plötsligt borta kan det hända saker som, för oss, kan kännas ologiska. Irre hade stått på soffan och ryckt upp en hel fin vårplantering från bordet, som han nogsamt skakat ut över halva soffan, bordet och mattan nedanför. 

Med tanken i huvudet att sådana saker inte händer för att hunden är dum i huvudet konstaterade jag trött att jag får tänka lite extra övrig tid på vad jag gör med Irre så att han får ur sig tillräckligt med energi. Sedan dess har det gått jättefint. 

Idag har Irre varit jätteduktig när hundarna varit ensamma hemma. Inga problem. Jag däremot var så dum att jag prompt skulle pilla med en osäker råtta på jobbet och ha honom på axeln, vilket resulterade i stressbajsande i lite lösare form och bajsfläckar både här och där på mig, bland annat en som rullade ner i min bh. Nåja, som djurägare är man ju härdad.

Då jag kom hem blev jag först supernöjd över att huset stod kvar och hundarna var lugna och bara glada över att se mig igen... men hmmm... ojsan, nån hade varit lite dålig i magen. Jaja, det är sånt som händer. Bara att ta upp det. Lyckligtvis luktade det inte särskilt illa heller. Bara bajs en gång till, liksom.

Min plan var att äta lite och sen ta en lite längre sparktur med hundarna i det helt underbara vädret, så jag bestämde mig för att släppa ut dem medan jag tog upp bajset. I samma sekund som jag gått förbi bajset och ropat på hundarna insåg jag mitt misstag. Bajset låg mellan mig och hundarna och Arrak tycker att bajs är äckligt och går omvägar. Inte Irre. Irre sprang rakt genom skiten, halkade i den så att han gled in med två ben under mattan och så fortsatte han ut. Detta resulterade att hälften av avföringen gled in en halvmeter in under mattan, bajs stänkte på crosstrainern, kattlådan och lite här och där på golvet. Plus då bajsiga tassavtryck. 

Det var bara att inse att den där sparkturen låg en bit bort. Jag fick sätta igång och avbajsifiera mitt hem istället. Plus hunden. Jag tänkte ju visserligen bada mina hundar men inte just mitt på dagen utan snarare på kvällen efter att ha varit ute ordentligt. 

Ibland får man ändra sina planer tack vare sina underbara djur. 

Irre är ju, tack och lov, en lätthanterlig kille som inte är några problem att bada. Dessutom har han inte fått sin långa vuxenpäls heller, så det går snabbare än vad det kommer att göra i framtiden... DOCK blir det ändå väldigt mycket vatten i pälsen och när hund och människa missuppfattar varandra och hunden hoppar ur badkaret och ruskar sig över hela hallen på väg till soffan blir det ganska mycket vatten på golvet. Man få tacka sin lyckliga stjärna att man varit förutseende och inte valt att lägga trägolv i sitt hem. Eller ett billigt laminatgolv. Nej, här är det dyrt fuktspärrat laminat som gäller. Djur sliter på hemmet. 

Nu har skithunden somnat på golvet och jag har placerat mig i sängen för att ta det lugnt en stund och äta lite choklad. Det tycker jag allt att jag behöver. Arrak kanske får duscha lite senare. Vi får se. 

Ha en fin dag!

Otto är en fin posör, så jag måste bara   lägga upp en bild på min snygging. 

Kånny har en underbar päls! Nu, efter att jag haft honom hemma ett tag kan jag knappt förstå hur jag ens kunde överväga att inte ha honom kvar. Han är så otroligt cool och fin i temperamentet. Tänk att han var så sprättig och orolig på jobbet då han satt i karantänsrummet att han gömde sig så snart man kom in. Nu skuttar han här obekymrat runt hundar och katter som att det är självklarast i världen.

Jag har också bestämt att det blir Kånny som ska få para Barbro. Åtminstone en gång. Sen får jag se vad som händer och vad det blir för resultat på bebisarna. Här läser jag på om kaninbebistillverkning för fullt. Som vanligt är det många delade åsikter om allt möjligt men man får sortera det man läser och ta till sig det som verkar vettigast och som känns som att det fungerar för just mig. 

Barbro ska för övrigt få nya syskon snart. Jag har sett två av hennes halvsyskon och den lilla honan var helt underbar. Jag ville bara ha henne! Tack och lov har jag förståndet i behåll än så länge, så jag lyckades att inte ta med henne hem. Det var dock nära! jag är glad att jag håller kontakt med hennes uppfödare. Jättekul att se hur uppfödningen utvecklas efterhand och vad som kommer fram.

Jag har ju ingen aning om vad Kånny bär på för anlag eftersom han är rödögd vit. Under det vita kan han vara precis vad som helst eftersom jag inte vet hur hans föräldrar såg ut.

Han och Barbro blir bara mer och mer kära i varandra. Det flirtas vilt genom burgallret här. Jag längtar tills jag tagit de kullar jag ska med Kånny så jag kan kastrera honom och de kan få träffas mer. 

Kånny har lurviga öron

Jag och Bibbi drog pälsen på huvudet framåt i lördags. Han blev... cool?

Kånny har visserligen pälsen lite sådär framåt i vanliga fall men kanske inte riiiiktigt såhär. 

På tredje parningen tog det alltså för Zinnia. Superkul! Bebisarna blev jättefina och jag fick kvitto på att Zinnia är offwhite dominant spot med tanke på att det blev en del fläckisar. Vad de fläckiga är för färg vette katten men fina är de i alla fall.

Här är de tre

Zinnias halvsyster Lupin har också en kull med Solis nu. Den kullen är jag otroligt nyfiken på. Dessutom har Chocolate Chip och Amelié en kull på fyra ungar och Beanie ser väldigt dräktig ut. Hon är parad med Criollo och det blir sista kullen på henne. Jag har lagt in en beställning på en svart icke-satin. Får se om hon är lydig. Håll tummarna!