Senaste inläggen

Av inka - 12 maj 2014 14:07

Mina små Icakycklingar växer så det knakar, eller åtminstone utvecklas de. Jämfört med mina vuxna höns av stora kombinationsraser är dessa som dvärgar. Pyttesmå. De börjar ju dock se ut som riktiga höns nu. 

Riktigt trevliga är de och livliga. Könsskillnaden är helt uppenbar. Icander är en äkta liten tupp och Monica en skön höna. Det går ju inte att ta miste på att Monica har väldigt mycket mindre och blekare kam.

   


Icander har en massa energi och en rejäl kam och har även ganska mycket slör redan. Fem veckor gamla blev de i lördags.

        

Av inka - 5 maj 2014 11:00

Igår var det filmdags med de två morhuvade gojorna. Det gick superbra att ha dem ute samtidigt. Inga konstigheter uppstod förutom att Irre råkade nysa mitt i allt så de stackars gojorna fick lite halvt panikflax. Eller halvt och halvt... Cookie flög hela vägen till hallbyrån så husse fick hämta henne där. Eller honom. Jag mailade ett par bilder på gojan bara för skojs skull till min favoritfågelgubbe och nämnde i förbifarten att könet var lite osäkert och han skrev att jag skulle kika på de undre stjärttäckarna, vilka ska vara klargula hos en hane och gröngula hos en hona. Jag har ju Mango att jämföra med och hennes är ju mer eller mindre knallgröna. Oskar hade knallgula. Cookie har gula. Enligt vad jag läst om detta är det inte idiotsäkert men på de morhuvade jag träffat verkar det stämma. Jag vill minnas att mina vänners gojor, Norman, Kiwi och Skrotis, alla har gula undre stjärttäckare. Syns lite här på Norman.


Såhär ser det ut på Cookie

   


Cookie hälsar att dagens rumpfixering och -fotograferande är något osund och fortsätter ägna sig åt undersökande av det silverfärgade trycket på min t-shirt.

Är Cookie en hane är det förstås bara välkommet eftersom det var en hane jag letade från början. 


Mango ruggar värre än vad hon brukar den här gången. Inte blir hon ju snyggare heller av att tigga om att bli kliad på huvudet. Våra mänskliga fingrar är ju betydligt klumpigare än en fågelnäbb i det fallet och rufsar till mer än fixar, skulle jag säga. Söt ät hon i alla fall. 

   



Cookie är för tillfället mycket snyggare. Det var tydligen väldigt nödvändigt att klättra ner och undersöka mattan och diverse tuggben under vardagsrumsbordet.

 


   

Porträtt av en "kaka"

 



Av inka - 3 maj 2014 20:27

I torsdags var Hunter här och hälsade på. Han och Irre fick springa tillsammans och busa en stund. Hunter börjar bli stor!

       


Dessa borzoier, de är allt underbara hundar! Nån gång kanske jag också lyckas skaffa mig en. Även om jag numera resignerat och insett att det nog blir en sån där svart belgare igen nästa gång också. Hittills har jag ju inte lyckats med vaken en tervueren eller en borzoi, trots att jag tänkt att det är vad jag ska ha. 

Både pointer och borzoi får jag ju njuta av i min närhet ändå. 


Mina katter är på katters vis väldigt lättjefyllda och livsnjutande. Otto och Felicia ligger ofta och tvättar varandra. Den äldsta och den yngsta. Inte för att man märken någon åldersskillnad. Otto är precis lika fräsch som om han inte vore elva år utan fem, som Felicia. Den här bilden gillar jag, där Otto verkligen håller om fröken kattastrof.


Sesam anser numera att platsen vid huvudkuddarna är hans.

   




Av inka - 1 maj 2014 19:08

Nu har hon anlänt! Lilla Cookie! Nu är hon inte så jätteliten. Mango är mindre, men allt beror ju på vad man jämför med förstås. En morhuvad goja är ju inte någon gigant direkt, även om de själva verkar kunna tro det. 

Cookie kom in hit med en självklarhet som inte många skulle ha tror jag. Hon har varit på resande fot i nästan ett dygn men enligt fågeltransportörerna har hon varit vid gott mod, pratat, visslat, dansat, sovit, ätit och druckit. Hon tittade på mig snabbt och funderade, då jag erbjöd henne handen för att kunna förflytta henne från transportburen till sin nya bur bredvid Mangos, sen klev hon helt sonika upp. Inga som helst problem.

Jag tror nog att vi kommer att trivas med denna fågel. Visst har det varit himla lugnt med bara Mango men jag känner ändå lite som så att det är vansinnigt skönt med lite morhuvat liv i vardagsrummet igen! Blev plötsligt fart och fläkt! Jag saknar ju Oskars tjoande!


Mango och Cookie har suttit och kikat på varandra. Det ska bli intressant att se hur det går att sammanföra dem men det kommer att dröja ett tag innan de får testa vara ihop. Först får de tid på sig att se varandra genom galler.


Cookie såg lite fundersam ut precis då hon kom ur transporten men hon slappnade snabbt av efteråt. 

   

Av inka - 1 maj 2014 08:47

Idag är det en spännande dag. Efter att Oskar åkte till papegojhimlen har jag letat efter en kompis till Mango. Idag kommer Cookie hem till oss. Min sambo är på väg ner för att hämta hem henne. Transportören blev sen igår, så han har stannat över i Sundsvall och vi fick med andra ord vänta lite extra innan Gabrielexpressen kunde bege sig neråt för upphämtning, men det gick ju bra det också och förseningen blev inte stor.

Vilken oerhörd tur man har ibland. Jag fick tips av en jättego tjej jag har kontakt med via fågleriet om en annons om en morhuvad goja. Min mosters karl jobbar över hela Sverige och av alla ställen han kunde ha varit på precis i veckan var han just i den staden där gojan fanns! 


En annan bra sak med att Cookie ska hämtas är att då får fröken Monica på Exentrion's hamstrar sina två kinesiska hamstrar som bott här i en vecka. De åker med till Umeå nu på morgonen. Kommer att sakna de små liven. Det kanske blir kineser för mig någon gång också. :)

Vansinnigt söta är de och man slipper oroa sig för risken för papovavirus, som bara finns på guldhamster.

     

Av inka - 25 april 2014 23:38

Nu märks det stor skillnad i hamstreriet här hemma. Från att ha haft 14 hamstrar i höstas har jag nu bara sex. Topaz, Tazza och Queenie var fortfarande tillräckligt unga för att gå i avel, så de tre tjejerna fick flytta. Både Tazza och Topaz har fått ungar efter det, till min stora glädje. En del av de hamstrar jag fött upp har gått vidare i avel, vilket känns fint.

Idag hade min fina Freddie somnat in, inte långt efter Beanie och Amelié... Freddie blev lite extra speciell för mig då han dök upp som rexpälsad i kullen mellan Iowhai och Criollo. Jag döpte honom ganska snabbt men skulle inte behålla honom utan lämnade honom till butik för försäljning. Han blev tingad ett par gånger men aldrig hämtad och då gammel-Velox somnade in kunde jag ju bara inte låta bli att ta hem honom igen. Velox var Freddies farfar. 

Criollo hänger kvar ännu. Han är nu alldeles strax 2,5 år gammal och i fin form.


Några bilder på Freddie

 

 


Saknad är förstås också finaste Gurkans lilla Böna, som hittills blivit äldst av de honor jag haft. Hon var en fantastisk liten tjej. Så otroligt fin i temperamentet. Beanie var sondotter till min första hamsterkille, Snusmumrik och farmor var en av mina två första damer, Satine. 

     


Till sist några bilder på min fina Amelié med den vackra teckningen. 

     



Jag vet fortfarande inte om jag kommer att ha fler guldhamstrar då de jag har nu är borta. Det får tiden utvisa helt enkelt. Aveln är det tveksamt om jag tar upp igen men jag har svårt att tänka mig att vara helt utan guldisar. Så småningom planerar jag att plocka fram åtminstone ett av de två stora akvarierna jag har stående nere i källaren och inreda till något riktigt roligt. Om det sen blir guldhamster, möss eller kanske kinesiska hamstrar som får flytta in är en fråga för framtiden. 

Det är otroligt vemodigt att förlora dessa fina individer som jag älskat nu i några år. Från finaste fröken Cruella och vackra Satine, till de sex jag har kvar nu. Mina små hjärtan.   





Av inka - 23 april 2014 20:20

Jag kan ju erkänna att jag är lite kär faktiskt. Nu ska jag inte ha en Bichon havanais och jag är väldigt avskräckt på grund av pälsvården men... supermysiga och sociala hundar. Dessa små såg väldigt lovande och fina ut. Framåt och trevliga också. Föräldrarna är ju vansinnigt fina.

     


Pirayatänder

   


Jag ville inte alls ha den röda hanen. ;)

     

Av inka - 23 april 2014 19:54

Irre hinner med mycket på veckorna. Han är verkligen världens gladaste kille. Något som var spännande var då han träffade hästar på nära håll. Jag har funderat över vilken reaktion han skulle ha på hästar med tanke på att han varit väldigt misstänksam mot de där enorma djuren som stått en bit från vägen där vi cyklat och blängt otäckt på honom.

Nu är ju Irre helt enkelt Irre. Han reagerade som med allt annat. Med lugn, trygghet och vänlighet. Arrak blir gärna osäker och biter ifrån men det skulle aldrig falla Irre in... Det var bara när Minus tryckte sitt huvud mot honom som han liksom kände sig lite väl trängd och var tvungen att flytta på sig.


Vackraste och goaste Kiara har hunnit vara med en sväng hit också. Det var längesen vi fick till en dejt men det blev en efterlängtad och mycket välkommen sådan.

 


Irre är förstås helt galen i den där tokiga borzoivalpen och tjatar nästan dagligen om att han vill ha en egen valp. Vi får väl se hur det ser ut framöver. Hans matte är vansinnigt sugen på en svart liten igen. Konstigt nog. Varje gång jag varit på gång med att skaffa hund har jag tänkt annat än groenendael. Lucy var t ex en tervhane och Irre och Arrak är egentligen borzoier. Vid det här laget har jag gett upp tanken på att jag ska ha något annat, så nu tänker jag groenendaelvalp med hela sinnet och så ser vi vad det blir då den dagen kommer. 

 


Arrak har då och då något att säga. 

 


Gossarna har fått vara med och hälsa på ett gäng andra hästar och en drös med highland cattle. Där var det inga problem alls, förutom att jag inte blev sådär dödsförtjust i att Arrak sprang in till tjuren. Haha. 

 


Killarna i hingsthagen kollar in den knäppa svarta hunden

 


Hundarna fick också träffa den store Cave Canem som är gårdshund. Irre visade vem som var störst. ;)

   


Arrak gosar i det sista som finns kvar av snön för i år. Snart är det några månader innan nästa snöbad och då får han hålla tillgodo med badvatten istället.

   


Jag anställde Hunters matte förra vecken till att ge Arrak en spa-behandling. Arrak var väl inte mest förtjust kanske men det gick ju det också. 

   


Själv nöjde jag mig med att spa-behandla Sesam. Det behövdes. Han fällde något kopiöst och började få tovor på grund av fet päls. Det är KALASBRA att vänja katter vid all möjlig hantering. Har hjälpt mycket då något behöver göras med dem och kanske särskilt hos veterinär. Veterinärer och djursjukvårdare är oerhört tacksamma då man har välhanterade katter, för de flesta är inte det...

 




Presentation

Jag bloggar om mitt liv med mina djur. Hemma hos mig händer alltid saker och även om dagen går i grått, så får alla dessa personligheter mig att le.

För er som känner mig så vet ni redan att jag har ett eget litet zoo hemma och att det snarare växer än

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3 4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2016
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Min gästbok


Skapa flashcards