Har haft en förjäkla kul dag med alla fyra hundgossar. Nu var det längesen jag hade besök av pointrarna på grund av att jag inte mått bra. Nu var det i alla fall dags. Fantastiskt kul hade hundarna det ute. Irre var överlycklig över att få träffa Ares. 

När jag la in bilderna i datorn fick jag mig ett par goda skratt. Alla hundarna kan se rent snygga ut, som irre på den här bilden

Dock får jag tillstå att mina favoriter är de bilder där de ser totalt galna ut. 

Arrak och Irre

Ares

Nitro

Arrak kör balettdansösstilen

Ruskar på sig

Klicka gärna på dessa bilder

Är det något man bara måste älska här i världen så är det galna hundar!

Igår kom mina avelsägg med lantbrevbäraren. Snacka om att jag blev glad. Jag har velat ha stor wyandotte i flera månader nu och höns ännu längre. Äggen har fått ligga och vila i ett dygn innan jag la dem i kläckaren. Nu hoppas jag att jag får ett gäng kycklingar också. 19 till 21 dagar tar det för kycklingarna att kika ut.

Det ska bli spännande att se vad de blir för färger. Äggen kommer från en blandad grupp nämligen. En del av dem är silversvartkantade. Dvs de är vita med svarta fjäderkanter. Som de dvärg wyandotte jag fotograferade på en hönsbytardag i höstas.  

Övriga färger är guldsvartkantad, vilket är en guldbrun variant med svarta fjäderkanter, guldblåkantad (samma fast blågrå kanter) och guldvitkantad (guldbrun med vita kanter). Jag kan få alla dessa färger från de här äggen men har förstås ingen aning än så länge. Jag har verkligen fallit för wyandotte som hönsras. De är stora, lugna och blir lätt tama. Dessutom är det en kombinationsras för både ägg och kött, så överblivna tuppar kommer till "nytta". Problemet med att avla fram höns är ju att det alltid blir överskott på tuppar. Nästa problem är att sälja dem eftersom alla andra som håller på med höns också har överskott på tuppar. Vissa avlivar tuppkycklingar och kastar bara bort dem medan andra låter dem bli stora och slaktar dem sedan. Det känns ju faktiskt lite mer vettigt om tupparna inte bara kastas bort utan faktiskt används på något sätt.

I första hand ser jag fram emot att få ha ett gäng vackra fåglar här hemma. Som kan ge mig lite ägg och något att njuta av att titta på. Kycklingarna kommer att bo inne i huset här första tiden och mysa med mig så de blir riktigt tama.

Det är otroligt spännande med ägg. En vän till mig sa att det var supercoolt att köpa höns med posten i äggform. Som Kinder överraskning typ. Jag är beredd att hålla med!

Här är mina fina små höns!

På Valborg hade jag äran att äntligen få göra bekantskap med en liten kolakaka vid namn Hawk. Har sett fram emot det i någon vecka nu och äntligen blev det av. 

Hawk var en kille i min smak. Framåt, tuff, social och med lite humör. Ingen mespropp. Totalt oberörd av ljud och stök. 

Han och hans familj kom och mötte upp mig på jobbet i tisdags och man kan inte tro att han inte redan är väldigt miljötränad. Lite tveksam var han inför själva grejen med att gå in i butiken men fort var tveksamheterna avklarade och han stegade på som han aldrig gjort annat. Inga problem var det heller med att följa med mig, en vilt främmande person, då jag tog kopplet av matte. Härlig kille!

Kvällen spenderades här hemma med mina svarta, Hawk och Gere (Arraks bror och således även Irres morbror). Inga problem hundarna emellan. Det är skönt när det fungerar.

Hawk

Hawk och Irre fann varandra omgående. De är nog ungefär på samma nivå.   

Hopp och bus, dragkamp. Hawk kunde MINSANN brotta ner den stora valpen och hotade stort med att dräpa honom! Sen försökte han slicka på Irres tunga. Märkiga saker de har för sig de där hundarna. Bilderna är givetvis klickbara. 

Småpojkarna tjejkissar ihop

Populärt verkade det vara att ligga i jorden. Hundar räknas väl inte som renliga djur va?

Irre och Hawk

Hawk gillade utbudet av leksaker och tuggben som fanns hemma hos oss. 

Det ska sannerligen bli en fröjd att följa den här killen framöver!

Jag är otroligt nöjd med mina små hamstrar från Polkas kull. Jag måste säga att jag rent älskar färgerna på dem, speciellt de två fläckiga. Jag hade gärna sett dessa hos någon som föder upp hamstrar faktiskt. 

Det blev jämn könsfördelning på småttingarna, dessa tre är hanar

Dessa tre är honor

Jag är ruggigt sugen på att behålla någon av de fläckiga men har inte bestämt hur jag ska göra ännu.

Kaninungarna börjar vara duktigt söta. Sockerchocken är ett faktum. 

Jag har fallit lite för den lilla honan som är väldigt lik Barbro. Hon ser dock ut att få blå ögon, så identisk blir hon definitivt inte.

Två gosisar

Jag älskar verkligen färgen viltzobel. Jag tycker att den här gossen är urläcker

I övrigt börjar de vara svårfotograferade med tanke på att det är en himla fart på dem. Jag fick vänta ett bra tag igår innan jag fick bilder på en del av dem. 

Irre är en kaninälskare av stora mått. Idag tog jag nya bilder på de små och det var nästan omöjligt att få någon bild utan en belgare i bakgrunden. Han är så försiktig med dem men de blir alldeles blöta av hans fuktiga nos. Inte lätt att vara en mycket liten kanin. 

Den största ungen vägde 189 gram igår. 

Den helfärgde bebisen

Mini-Barbro

Å så minstingen. Den lilla fisen vägde 140 gram igår. 

Det är inte bara hos mig det tillverkas bebisar. 

Min goda vän Stina som bor i Umeå, har en underbart fin rexkanin som heter Sally. Sally blev parad några dagar efter Barbro och jag och Stina har sett fram emot att bli "kaninmormödrar" ungefär samtidigt. Om Barbros bebisfödsel och efterföljande arbete med ungarna har gått enormt smidigt, så var det inte fullt lika smidigt för Sally och Stina. Sally fick nämligen inte mindre än tolv ungar, mot Barbros fyra!

De flesta som får så stora kullar hos sina kaniner låter antingen naturen ha sin gång eller så "kullar de bort" några ungar. Dvs de avlivar några stycken för att underlätta för honan, då kaniner bara har åtta spenar.

Nu har Sallys ungar sån tur att deras matte är en djurvän av rang, som verkligen inte låter bebisar hamna under de andra och dö, om de är friska och fina individer. Inte heller avlivas några småttingar "bara för att". Nej, här är det att kämpa för överlevnad som gäller.

Frågor om hur man gör på bästa sätt ställdes därför till de som har mer erfarenhet och Stina fick rådet att dela på ungarna i två "bon" och växla dessa två bebishögar hos mamman, samt att stödmata de minsta. Detta har gått över förväntan och alla ungarna växer och lägger på sig. Sally är en jätteduktig mamma och Stina en jätteduktig extramamma. Alla Sallys ungar lever och verkar må mycket bra, trots att de flesta verkar anse att stödmatning och stora kullar är ganska hopplöst. Stor eloge till Stina som inte ger upp i första taget!

Inte nog med att de överlever och växer på bra, de är också väldigt fina och varierande i färg och teckning. Här är en bild på de enfärgade

...och de dalmatintecknade

Alla bebisar var för sig. Bilderna är klickbara om ni vill se bebisarna i lite större format.

Hur fina som helst! Om jag är sugen? JAAA! Mitt problem är att jag liksom hade tänkt mig att kanske ha, till storleken, lite mindre kaniner och eventuellt då avla mer på wienertecknade om jag ska ha fler. Rexkaniner är ju inte direkt den minsta rasen. Jag får klura på den. :)

Om ni vill följa Sallys ungar lite närmare finns en tråd på kanin i fokus som finns att läsa här. Annars kommer jag definitivt att skriva lite mer senare om hur det går.

Dessa ungar är renrasiga rexar och de flesta kommer att vara till salu, om någon är intresserad av att ge en eller kanske två kaniner ett gott hem.   

Jag hade ju bestämt mig för att behålla en unge ur Beanie och Criollos kull. Det blev den naturfärgade satinen. Hennes namn blev Beanies Lilla Tazza De Vil. Hon är sannerligen helt underbar. Roligt att ha en naturfärgad hamster för första gången också.

Topaz av Solsjäl håller också på att utvecklas till en riktig skönhet. Hennes päls och färg är verkligen underbar!

Sen är det då min superfina Aurum av Solsjäl. Han var den enda av bebisarna jag behöll som inte är satin... jag skulle egentligen inte behålla en enda satinpälsad då jag har så otroligt många och det blir svårt att hitta någon att para dem med... MEN så kan det gå.

Till saken hör att Aurum dessvärre utvecklat svansknyck och dessvärre inte kan gå i avel. Jag som verkligen fått fram en helt fantastisk liten hane. Han har allt. Pälsen är underbar, färgen är ännu mer underbar och temperamentet är fantastiskt. Så, jag är inte helt nöjd med att han ska flytta men jag har inte så mycket till val. Kan de inte gå i avel har jag tyvärr ingen plats. Särskilt inte då jag dessutom behåller alla pensionärer här hemma. 

Som tur är ska Aurum flytta till en vän till mig. Han kommer inte så långt bort med andra ord och jag vet att han har det bra.