Popsy lyckades med konststycket att ruva fram TVÅ creaminotjejer och så en tredje unge, som jag då inte har någon aning om könet på. Färgen blir kobolt eller turkos. Ungarna mår toppenbra hittills och växer så det knakar. Tvåan tappade hon bort andra dagen, så den låg alldeles stilla och kall i ett hörn av holken men efter att jag värmt upp den och gett den lite mat piggnade den till och kunde placeras hos mamma igen.

Idag ser det superbra ut då jag kikat in i holken. Både Popsy och Ziggy värmer sina små. Mat i krävan har de också. Jag hoppas att de klarar sig!

Jag fick hem en gouldsamadinhona idag som jag bytt till mig mot akvariefisk. Oj så söt hon är! I lådan hon åkte hit i fanns en syrsa! Småläskigt tyckte jag, även om jag borde vara van från jobbet. GOTT tyckte hamstermamma Mini. Hon flög på syrsan som en katt och bet huvudet av den. Bra med extra nyttigheter för en liten mamma.

Jag har tömt de två kvarvarande akvarierna på fisk idag. Tyvärr har små botior stora kunskaper om att gömma sig, så även om jag jobbade stenhårt för att få ut alla så såg jag två som simmade så fint bredvid varandra då jag kom hem. Fiskkräk. Det värsta är att jag ändå blir lite halvglad. Jag ville ju egentligen inte bli av med fiskarna men vi ska ju flytta till hus, jag och djuren och jag känner att jag varken orkar med böket med att flytta karen, eller böket med att klämma in dem nånstans när det inte känns som att det finns plats. Får njuta av de där två sista åtminstone till imorgon.   

Dock har jag redan köpt mig ett 30 liters nanokar som back-up. Nog kommer jag ju annars bli galen utan akvarium. Fördelen med små kar är att de inte väger apa. Det där lilla kunde jag bära runt på helt utan hjälp. Kommer däremot att bli lite småjobbigt att vara tvungen att hålla igen på vad man sätter i. Blir nå räkor och snäckor. Har verkligen saknat det där med att ha småräkor sen jag började ha bara akvarium med lite större firrar. Nu får jag återvända dit! Jippie!

Jag tänkte preentera min nykomling i undulatflocken! Han är en superfin kille. Ljusgrön, dominantbrokig gråvinge. Alldeles ljuvlig. En trygg pojke som fann sig direkt. Ingen stress eller oro. Precis en sån fågel jag vill ha i min avel!

Katarinabebisen mår bra. Förhoppningsvis har syskonen kläckts inom ett par dagar också. Mamma Popsy vaktar ungen och pappa Ziggy har flyttat in i holken han också. Man hör tiggljudet från den lilla ganska tydligt.

Jag har haft en sån där mysförmiddag med fåglarna idag igen. Man blir så glad av att sitta och titta på dem. Rosellahanen Pepper har tagit sig ett rejält morgondopp och undulaten Lizzy var inte sen att haka på. Nu är ju inte badutrymmet så jättestort och Lizzy var mest intresserad av att bada i vattenstänket, men Pepper var lite bister på henne och jagade ner henne ett par gånger, plus att han dessutom av misstag knuffade iväg henne med stjärt och vingar då han badade som värst. Det ser så underbart skönt ut då rosellor badar! De njuter i stora drag!

Idag har det hänt något fantastiskt kul! Popsy och Ziggy stardust har blivit föräldrar! Till en liten creaminohona!

Någon kanske undrar hur jag vet färgen och könet på den lilla rosa fågelungen? Jo, det är så att man tydligt ser att ögonen bakom de slutna ögonlocken är ljusa. Det saknas pigment. Alltså är ungen rödögd. 

Sedan är det hanen som bär på anlaget för ino (lutino, creamino, albino) och han i sin tur för över anlaget endast till sina honungar. Jag går inte in på någon närmare förklaring om X och Y-kromosomer här, det räcker med att säga det så. Ska man få en ino-hane måste mamman vara ino och pappan antingen vara det eller bära på anlaget. Eftersom Popsy är koboltblå och Ziggy turkos med inoanlag, kan således denna unge bara ha fått anlaget från Ziggy och är alltså genetiskt en hona.

Skönt att slippa könstesta.  

I vissa fall är det superpraktiskt med könsbundna anlag.

För er som inte vet hur en creamino katarina ser ut länkar jag till http://www.katarinaparakit.n.nu/ där bebisens farmor är på förstasidan. Det är hon som är vit. Eller ja, cremevit. Därav CREAM-ino.

Jag har tagit hem lilla Gurkan idag. Gurkan är en hamsterflicka som är ruskigt rädd av sig. Så hon är här på socialisering. Förhoppningsvis blir hon lugn och trygg och kan få ett fint hem senare. Hon är väldigt fin! Bara en gnutta ängslig.

Gudomligt söt hamster!

Igår kom den äntligen! Min fina fågelbur! Den som tagit sig från Uppsala och hit med bussgods. Det kändes fantastiskt. Särskilt med tanke på att den varit på rymmen sen drygt två veckor tillbaka. Vad den och bussgods har haft för sig har jag ingen aning om.

Det är då alltså en likadan bur som jag har sedan tidigare, en sån här! Måtten på den är 120X70X100.  

Jag har även fått medicin till mina finkar. Trodde aldrig att det skulle hända, med tanke på hur långsamt kvarnarna har malt i den frågan. Veterinärer har varit osäkra på vad de drabbats av och inte velat skriva ut något alls! Så sitter man strandad med ett gäng fåglar som nyser, har tappat rösten och andas tungt, fast man själv vet, med hjälp av uteslutningsmetoden, att det mest troligen är luftsäckskvalster. Inget slem, ingen nedsatt kondition att tala om, ingen antibiotikabehandling mot infektion har hjälpt. Bara det faktum att kanarierna inte har velat överleva hos mig, trots att de var fantastiskt pigga och häckade första våren. Efter förra sommaren har de alltså drabbats av konstigheter och dött en efter en och ingen har kunnat svara på varför.

Så fick jag då till slut Ivomec. Igår fick de första behandlingen och idag är de visserligen inte totalfriska men kanarierna har fått tillbaka rösten! För första gången på länge har jag hört hanarna smådrilla.

Lilla Dunet blev jättedålig av behandlingen men har repat sig bra efter att jag gett henne mat och vätska med spruta och låtit henne sitta i värme. Faktum är att fåglar som är hårt drabbade kan kvävas av de döda kvalstren under behandlingen. Dunet är den enda kanarie jag har kvar av mina ursprungliga fyra och att förlora henne skulle vara en enorm förlust för mig. Hon är en fantastisk liten fågel och jag hoppas på att få ungar på henne nu till nästa vår. Det hade varit kalas!

Jag har fått vetskap om ett par mediciner man kan beställa hem, som är väldigt effektiva. Ska undersöka saken vidare. Om jag ska våga ta hem fler finkar vill jag gärna slippa eländet med okunniga veterinärer som får mig att vänta på behandling i över en månad. Jag hann förlora en av mina blåhuvade papegojamadiner under tiden och jag tycker att det är totalt orimligt att bara sitta och titta på medan fåglarna får svårare och svårare att andas. Att kvävas till döds är plågsamt och det är grymt att utsätta någon för det.

Jag har varit vansinnigt frustrerad och kontaktat veterinär söderut men de kan ju inte skriva ut utan att ha sett fåglarna. Det känns som att sitta i ett skruvstäd. Nu ska detta vara löst för tillfället.

Dunet drog faktiskt en riktig trudelutt nu på kvällssidan. Hon är den av mina damer som faktiskt sjunger lite. Fantastiska, underbara lilla Dunet!

Nu är det bara att hålla alla tummar och tår för att ingen fågel dör av ansamlingar av döda kvalster och att jag får slippa eländet i framtiden. 

Här har det inte hänt så himla mycket. Mini diar småhamstrarna och pigmenteringen syns riktigt bra nu, Fem dagar är de.

Katarinan Popsy ruvar. Själv har jag helt tappat bort när hon lagt äggen, så jag lär väl bli bra överraskad när de kläcks. Ska försöka räkna ut lite smått när det kan ha varit så jag har någotsånär koll. Jag hoppas verkligen att det blir succé i holken! Överlevande ungar och så vidare.

Mattes duktiga lilla Popsa...

Vad det är underbart att vara ute när vädret är sådär precis lagom! Inte för varmt och inte för kallt. Hundarna har njutit för fulla muggar. Ares och Nitro har sprungit massor. Bailey tyckte mest det var varmt fram tills han fick bada.

Nitten älskar verkligen att springa, pointer som han är

Följa John?

Bailey älskar vatten, golden som han är   

Nit också

Nitro hämtade Baileys pinne. Minen ser inte alltför smart ut

Mina egna voffar är på kollo ute i stugan med mamma och pappa. Hoppas verklgien att de har det lika skönt som vi haft det!

Jag kan för mitt liv inte begripa hur vissa inte kan ha något som helst intresse för de andra varelserna som lever bland oss här i världen. Det finns såna enorma personligheter som man missar då man inte ger dem en chans.

Idag har jag tagit nya bilder på hamstrarna och tänkte att jag skulle stå och hänga in i fågelburarna för att ta nya bilder. Jag hann ta några bilder innan jag kom på att det allt var dags att mata fåglarna lite ur händerna. Det var många månader sen sist kan jag säga. Hela sommaren har det varit så varmt i fågelrummet att jag knappt klarat av att vara där. Svetten har verkligen runnit. Stänger man dörren för att inte få in katter blir det ännu värre. I huset kommer jag nog fixa en nätdörr så samma sak inte händer där.

Alla undulaterna kom inte och åt ur handen men som mest hade jag tre nymfar på mig. Vanilla, Kummin och nykomlingen Krasse. Vanilla satt faktiskt på min axel en stund också. Hon är verkligen tuff. 

Rosellorna och Kummin passade på att ta en flygtur i rummet. Jag fick till slut ta upp dem på en pinne och sätta in dem i buren igen. Rosellahanen Pepper har varit med om det förut men inte Kummin och Pimienta. Häftigt att man liksom kan sätta fram en pinne sådär direkt och de fattar och litar på en!

Jag är så himla nöjd över min tokiga flock! 

Flinga och Humle

Kalle

Lycka

Albin

Tänkte att det var dags för en bild på Oskar också. Det var längesen

Sen måste jag ju givetvis bjuda på bilder på de finaste hamstrarna någonsin!

Mini De Vil är TJOCK! Hon ska ha bebbar imorgon. Hur många kan det bli tro?

Satine är alltid lika vacker

Snusmumrik gulleplutt. Han har fått springa lös jättelänge på golvet idag. Snacka om nöjd kille. Jag höll inte på att få tag i honom igen. Vanligtvis brukar jag inte ha dem på golvet lösa. Det är så lätt att glömma av sig, råka öppna dörren om det ringer eller så... Katterna ska INTE få sig ett skrovmål.

Dinopojken körde racer med motionsbollen men var tvungen att sitta modell han också

Sen måste jag bara säga att lilla Iris inte bara har blivit en trevlig ung dam, utan också vuxit sig jättevacker! Därför får hon vara med på två bilder idag!

Min dag kändes riktigt ruggig idag. Jag var inte alls i form. Sen började pyssla med dessa godingar och nu är mitt hjärta alldeles varmt igen.   

Idag ska jag presentera en liten goding! Exentrions Iowhai Kitt heter hon. Hon ska flytta hem till mig i slutet av augusti. Lilla sötnosen är leveransklar nästa fredag. Tack Monica på Exentrions för att jag fick låna bilden!

Ares och Nitro hänger här på dagarna. Igår var det lite småbus på gång.

Nitro blev oerhört less efter ett tag. "Snälla sälj den här skitungen..."

Stor gäspning.

Tur att valpar blir trötta och behöver vila och se söta ut.

Jag hade turen att få ha en hel bunt goda vänner på besök igår. Arrak älskar besök. Det innebär att han får chansen att fjäska till sig gos. Det gör han. Hela tiden. Även om man sagt åt honom att gå och lägga sig så klarar han det itne lång stund. Om någon sätter ut en arm som ser ut att längta efter att klappa lite på en hund, så måste han kliva upp och gå dit. Igår somnade han i en mysig famn. Världens lyckligaste belgare!