Idag har Ares fått träffa finska lapphundsvalpen Terra. Det blev en del bus kan man säga...

Söt som en liten sockerbit var hon, Terra.

När husse kom för att hämta Ares tyckte han att han luktade lite för o-gott. Så han lånade badkaret mitt för att duscha hunden. Inte tyckte ju då Ares att det var det roligaste han varit med om men det gick vägen.

Den sista lilla parveln har en underbar spangleteckning till en ljuvlig ljusgråviolett kroppsfärg. Jag misstänker att denna stannar!

Idag blir det bara bilder rakt av. På undulatungarna då förstås. Kiwis etta har flugit ur holken idag och suttit och blivit kliad på huvudet av pappa.

Tvåan är så himla fin. Jag är verkligen förtjust i grönt!

Trean bara måste vara en tjej! Alldeles tvärtokig i att gnaga och bita.

Fyran

Femman. Roligt att alla blå blev himmelsblå. Jag tänkte aldrig på att de kunde bli det men mamma är ju förstås ljusgrön och inte mörk...

Malvas tvåa är så lik Skye från förra kullen

Trean är verkligen snygg! Smakar på ALLT!

Fyran, ljuvlig... kan man säga mer?

Femman är intensivare i färgen än tvåan. Möjligen nästan i klass med Malva. Det återstår att se. Färgen är ju inte färdig heller förrän de är stora.

Jag är så glad att det blev två stycken Albin-Inkabebisar! I ettan kombineras det bästa av världar. Albins gröna färg och Inkas brokighet. 

Tvåan är spangle, precis som jag misstänkte. Jag är nästan, men bara nästan, sugen på att behålla denna, även om jag hela tiden sagt att ingen ska bli kvar. Vi får väl se vad denna lilla utvecklas till. Än så länge syns heller inte kroppsfärgen.

Idag är jag bara så himla stolt över mina hundar!

Midsommarafton firades hos matte och husse till Arraks bror, Gere. Allting gick som smort. Våra fyra hundar kommunicerade med varandra. Arrak och Gere grälade till i nån sekund och sen var det bra. Mattarna sa att det där behöver inte ni två syssla med, det bestämmer vi om det ska göras. Ok sa gossarna och höll sig snälla resten av dagen och kvällen. Så tycker jag att de ska vara. Kan de inte komma överens ska de ligga på varsin plats och behöver inte ens titta på varandra.

Jag har funderat mycket på det där i och med att amstaffägaren anser sig ha lite "tuffare hundar" än vad jag har. Själv ser jag inte mycket "tuffhet" i att hundar ska mucka med andra hundar. En tuff hund, för mig, skulle i så fall vara en mentalt stabil hund som inte behöver gå omkring och spänna sig men som inte tvekar att försvara matte om det skulle behövas.

För mig är det en stor lycka att känna att hundarna litar på att jag fixar bråken om det nu skulle behövas och att de är tillräckligt utbildade i hundspråket för att kunna samtala.

När jag tänker efter är amstaffägaren själv precis som en av de där osäkra hundarna som kastar sig i kopplet och går till försvar innan de hinner höra vad den andra har att säga. Han har ju verkligen inte lyssnat på vad jag sagt. Inte ens när han sagt saker som jag hållit med honom i har han lyssnat. Han har fortsatt att protestera eftersom han helt enkelt bestämt sig för att jag är dum i huvudet och okunnig.

Imorgon måste jag verkligen ta bilder på undulatungarna igen. Idag har jag knappt sett till dem ens. För trött har jag varit. Nu sover de små.

Godnatt själva, ni som läser...  

Idag var Ares på Djurmagazinet och handlade äggfoder åt fågelungarna och kattmat. Han fick träffa massor av roliga människor och djur. Efteråt var han så trött att han somnade med nosen i ett decilitermått.

Jag har tagit nya bilder på fågelungarna idag.

Ettan i Kiwis kull är fortfarande väldigt framåt

Tvåan är en klar favorit. Lugn och sansad och med en fantastisk mörkgrön färg

Trean börjar jag vara säker på är en tjej. Denna unge har temperament och tycker verkligen om att gnaga och bita på saker

Fyran är toksöt. 

Idag låg fyran och sov i famnen på en av mina goa vänner. Tyvärr fick jag ingen bild medan h*n sov.

Femman är fortfarande ganska liten

Tvåan i Malvas kull är också en sån där lugn en. Lilla killen

Trean är en riktigt mysig liten tjej och liksom Kiwis trea är väldigt mycket för att gnaga och känna efter med näbben.

Fyran har jag börjat kalla för Rolandina. Haha, jag har väldigt svårt för att se henne som en tjej eftersom hon är så lik sin far.

Femman är en koboltblå liten grabb som ser ut att få riktigt fin och intensiv färg

Inkas etta är förstås en klockren grön dominantbrokig liten parvel. Denna är jag väldigt nyfiken på

Inkas tvåa är vansinnigt svår att ta bilder på. Ingen ordning på kroppen alls. Först gissade jag på en blå normaltecknad men de mittersta stjärtfjädrarna är ljusa. Pappan är spangletecknad, så det kan beror på det. Jag hoppas att det är så.

Idag har jag även diskuterat med ägaren till hunden som för tre veckor sen flög på mina två och Nitro. Han har betalat en del av veterinärräkningen. Han har INTE betalat för röntgen eftersom han anser att om Lucy haft ett brutet revben så borde hon ha avlivats. Ja, hade hon haft ett brutet revben hade hon inte levt idag, men hur ska man veta hur man går vidare om man inte slår en röntgen? Jag frågade honom det och han sa att det får jag tänka ut själv. Vidare kallade han mig "lilla gumman" och påpekade att han hade tre amstaffar, lite tuffare hundar, och att de slåss ibland men inte fan åker han till veterinären för det. Ja, det kan ju bero på att hans hundar kanske inte blivit skadade. Han ansåg alltså att eftersom jag varit till veterinär med en 14-årig hund så fick jag skylla mig själv och att han faktiskt varit snäll som varit så tillmötesgående.

Han påpekade vidare att han inte var skyldig mig någonting eftersom hans hund hade smitit av misstag och jag sa att det är hans skyldighet att hålla reda på sin hund oavsett det är av misstag eller inte. Jäklar vad jag gick igång. Enda gången han själv blev tyst var när jag sa att det definitivt inte är normalt beteende av en hund att flyga på tre hundar oprovocerat och SÄRSKILT inte en 14 år gammal tik. Annars avbröt han mig hela tiden och skrattade överlägset och sa att jag ju kunde testa ta det till polis för de kunde minsann inte tvinga honom att betala.

Han skulle då inte betala mer än 500 för en så gammal hund som min. Det är ju bara en HUND! Tja, jag ville väl iaf veta hur allvarligt det var innan jag vips avlivade. Nu gick det ju vägen. Tack och lov för det. Dock ska jag gå vidare med min polisanmälan nu, jag ville ge honom en chans först eftersom han var så villig att betala. Vi får väl se. 

Imorse möttes jag av en underbart gullig syn. Tre små bebisar som hängde ur holköppningen hos Kiwi och Ronny. Tyvärr blev föräldrarna lite stressade när jag kom med kameran. De är ju inte lika kameratränade som sina barn, så jag fick ingen bild på alla tre.

Här är åtminstone några bilder som ändå är söta... 

Idag har Ares och Arrak för första gången sovit ihop. Arrak är faktiskt mindre sur nu. Faktum är att Lucy och Ares ligger i soffan tillsammans just nu, så hon är heller inte lika grinig längre. Ares är en behaglig valp, så det kanske inte är konstigt att hundarna accepterar honom ganska snabbt ändå. Hoppas det fortsätter så.

Det är bra med en pointer som har en av- och på-knapp. Då kan de lägga ner sin energi på att göra det de ska istället för att stressa omkring hela tiden.

Här är två bilder på Ares och Arrak från idag.

Idag händer verkligen inte särskilt mycket. Ares gillar inte regnet och vill helst inte gå ut alls. Tyvärr ligger ju hans toalett utomhus, så han har inte mycket till val.

Imorse hittade han för första gången på allvar en av kattlådorna och kattlåda=bajs=gott. Oturligt för honom så var inte jag lika entusiastisk, så han blev ivägjagad. Bajs-i-mun-valpar med kattsand på nosen är inte lika välkommet som en tårta på födelsedan direkt.

Undulatbebisarna är ju så ljuvliga att jag bara vill behålla dem allihop.

Här kommer då första kullen. Inka och Ronnys små

ettan

Tvåan

Trean

Fyran

Femman

Efter fotograferingen av alla separat bestämde sig lilla fyran för att klättra upp på holkkanten och träna flygning.

De är så underbart och ljuvligt söta nu. Allting är nytt och spännande och ska smakas på. Fingrar knapras på och naglar är enormt spännande. Malvas lilla trea satt så länge och pillade med näbben på min tumme idag att jag började känna mig skinnflåd, fast hon inte tog i nåt.

Här är småMalva-Rolandsarna

Tvåan

Trean

Fyran

Femman

Inkas små börjar också se ut som nåt

Ettan som blir brokig.   

Tvåan som blir blå av något slag.

VAD jag är glad över att få ha dessa små rackare hemma! Det ska bli ett sant nöje att lämna över dem till deras nya hem. Så vackra och trevliga fåglar de kommer att bli!