Idag har jag tagit en del foton som jag tänkte lägga upp här. MEN något strular, så jag kan inte ladda upp dem här eller på någon av de andra sidorna. Bittert. Nåväl, jag får väl vänta till imorgon om inte annat.

Igår var jag hos en god vän och satt i godan ro i en hammock då en liten pippi damp ner från ingenstans. Den ramlade ner bakom altandörren och jag gick dit för att plocka upp den lilla sötnäbben, så ingen skulle råka trampa på den, människa eller hund. Satte upp den på altanräcket och där satt den och lugnade ner sig ett bra tag innan den klumpigt flög vidare mot ett träd där de andra satt och lockade. Jag har aldrig sett en sådan fågelunge förut, jag är mer insatt i vuxna fåglar och sällskapsfåglar. Försökte leka lite expert och tänka logiskt. Näbben såg ut som en insektsätande näbb och jag funderade över vilka fågelarter som häckar mycket nära hus... Flugsnappare, blev svaret. Fasen ta mig om det inte verkar vara rätt! Sökte igår kväll på flugsnapparungar och kom fram till att denna lilla var en grå flugsnappare. 

Söt som en karamell var den åtminstone!

Idag har jag försökt hålla reda på de små akrobatiska undulatungarna. Det är ingen lek. Dock ska de socialtränas och fotograferas, så det är bara att kämpa på.

Kiwis ungar har alla hoppat ur holken, även om de två minsta fortfarande sover inne i den.

Ettan, en liten tjej

Tvåan, osäker på kön

Trean, också en tjej

Fyran, en kille

Femman, tjej?

Malvas bebisar växer också och där har de två äldsta hoppat ur holken.

Tvåan, en stor och snygg grabb

Trean en rejäl flicka

Fyran, en kraftig tjej, det också

Femman. Minst i kullen men ändå en stadig kille.

Roland och Malva är ju så fina och kraftiga båda två, så att ungarna blir sådana är inte att undra på.

Inkas småttingar börjar bli stora även de! Här är ettan. Brokig och med en helt fantastiskt djup och mörk grön färg! Gissar på hane

Tvåan. Gissar på hona men hoppas på hane. Superhärlig färg!

Nu har det blivit bestämt att jag ska ner till Stockholm nästa helg och hämta upp mina nya fåglar, plus de fåglar som ska till mina goda vänner i Västerbotten.

Saker och ting strulade till sig med transporten av fåglarna hit upp men det är helt ok. Faktum är att jag är glad att det trots allt blir jag som hämtar fåglarna själv. Då får jag träffa fågelfolket där nere.

Ett snabbt besök till min kära fågelmentor blir det också. Att han har en stund över är väldigt mycket värt för mig. Av honom ska jag hämta upp en sista nymfhane så jag får jämna par. Det ska bli jättekul att se vad det blir för någon! Han har ju fått mina önskemål men det beror ju på vad han har för några.

Här är några bilder på mina nya fåglar!

En av dessa naturfärgade/rödbukade splendidparakithanar ska hem till mig.

Två stycken ljuvliga blå splendidhonor 

Ett par splendid där hanen är vitbröstad svart och honan vitbröstad blå

Ett par bourkesparakiter där honan är rubino och hanen rosa

Till sist ett par blåvingeparakiter, det är de som sitter på varsin sida av turkosparakiten på bilden.  

Alla bilderna är tagna av Jill Lindgren, http://www.jillssplendidparakiter.se/

Nu är mina tre veckors valpvaktande till ända så nu har jag "semester". Tydligen ska jag vara valpvakt tre dagar i rad om ett par veckor igen och då dygnet runt. Det fanns tydligen inget utrymme för protester.

Undulatungarna börjar bli leveransklara till veckan. De är nu ute ur holken de flesta och börjar vara både väldigt rörliga och svåra att ta bilder på. Imorgon ska jag sätta igång med städning här hemma, bland annat då burarna och då ska jag väl få till några nya foton hoppas jag. Det är väldigt behändigt då de är så små att de inte kan flyga iväg.   Nu är de rena monstren! 

Jag behöver verkligen byta ut grenarna i burarna. Kanske tar mig ut i skogen här i dagarna för att "röja sly". Det har varit väldigt dåligt med det på sistone. Tråkigt när fåglarnas grenar blir nerbajsade och söndergnagda.

Hamstern Satine har sju ungar i sitt lilla bo och jag hoppas att de överlever allihop.

Idag har Ares fått träffa finska lapphundsvalpen Terra. Det blev en del bus kan man säga...

Söt som en liten sockerbit var hon, Terra.

När husse kom för att hämta Ares tyckte han att han luktade lite för o-gott. Så han lånade badkaret mitt för att duscha hunden. Inte tyckte ju då Ares att det var det roligaste han varit med om men det gick vägen.

Den sista lilla parveln har en underbar spangleteckning till en ljuvlig ljusgråviolett kroppsfärg. Jag misstänker att denna stannar!

Idag blir det bara bilder rakt av. På undulatungarna då förstås. Kiwis etta har flugit ur holken idag och suttit och blivit kliad på huvudet av pappa.

Tvåan är så himla fin. Jag är verkligen förtjust i grönt!

Trean bara måste vara en tjej! Alldeles tvärtokig i att gnaga och bita.

Fyran

Femman. Roligt att alla blå blev himmelsblå. Jag tänkte aldrig på att de kunde bli det men mamma är ju förstås ljusgrön och inte mörk...

Malvas tvåa är så lik Skye från förra kullen

Trean är verkligen snygg! Smakar på ALLT!

Fyran, ljuvlig... kan man säga mer?

Femman är intensivare i färgen än tvåan. Möjligen nästan i klass med Malva. Det återstår att se. Färgen är ju inte färdig heller förrän de är stora.

Jag är så glad att det blev två stycken Albin-Inkabebisar! I ettan kombineras det bästa av världar. Albins gröna färg och Inkas brokighet. 

Tvåan är spangle, precis som jag misstänkte. Jag är nästan, men bara nästan, sugen på att behålla denna, även om jag hela tiden sagt att ingen ska bli kvar. Vi får väl se vad denna lilla utvecklas till. Än så länge syns heller inte kroppsfärgen.

Idag är jag bara så himla stolt över mina hundar!

Midsommarafton firades hos matte och husse till Arraks bror, Gere. Allting gick som smort. Våra fyra hundar kommunicerade med varandra. Arrak och Gere grälade till i nån sekund och sen var det bra. Mattarna sa att det där behöver inte ni två syssla med, det bestämmer vi om det ska göras. Ok sa gossarna och höll sig snälla resten av dagen och kvällen. Så tycker jag att de ska vara. Kan de inte komma överens ska de ligga på varsin plats och behöver inte ens titta på varandra.

Jag har funderat mycket på det där i och med att amstaffägaren anser sig ha lite "tuffare hundar" än vad jag har. Själv ser jag inte mycket "tuffhet" i att hundar ska mucka med andra hundar. En tuff hund, för mig, skulle i så fall vara en mentalt stabil hund som inte behöver gå omkring och spänna sig men som inte tvekar att försvara matte om det skulle behövas.

För mig är det en stor lycka att känna att hundarna litar på att jag fixar bråken om det nu skulle behövas och att de är tillräckligt utbildade i hundspråket för att kunna samtala.

När jag tänker efter är amstaffägaren själv precis som en av de där osäkra hundarna som kastar sig i kopplet och går till försvar innan de hinner höra vad den andra har att säga. Han har ju verkligen inte lyssnat på vad jag sagt. Inte ens när han sagt saker som jag hållit med honom i har han lyssnat. Han har fortsatt att protestera eftersom han helt enkelt bestämt sig för att jag är dum i huvudet och okunnig.

Imorgon måste jag verkligen ta bilder på undulatungarna igen. Idag har jag knappt sett till dem ens. För trött har jag varit. Nu sover de små.

Godnatt själva, ni som läser...