Idag var Ares på Djurmagazinet och handlade äggfoder åt fågelungarna och kattmat. Han fick träffa massor av roliga människor och djur. Efteråt var han så trött att han somnade med nosen i ett decilitermått.

Jag har tagit nya bilder på fågelungarna idag.

Ettan i Kiwis kull är fortfarande väldigt framåt

Tvåan är en klar favorit. Lugn och sansad och med en fantastisk mörkgrön färg

Trean börjar jag vara säker på är en tjej. Denna unge har temperament och tycker verkligen om att gnaga och bita på saker

Fyran är toksöt. 

Idag låg fyran och sov i famnen på en av mina goa vänner. Tyvärr fick jag ingen bild medan h*n sov.

Femman är fortfarande ganska liten

Tvåan i Malvas kull är också en sån där lugn en. Lilla killen

Trean är en riktigt mysig liten tjej och liksom Kiwis trea är väldigt mycket för att gnaga och känna efter med näbben.

Fyran har jag börjat kalla för Rolandina. Haha, jag har väldigt svårt för att se henne som en tjej eftersom hon är så lik sin far.

Femman är en koboltblå liten grabb som ser ut att få riktigt fin och intensiv färg

Inkas etta är förstås en klockren grön dominantbrokig liten parvel. Denna är jag väldigt nyfiken på

Inkas tvåa är vansinnigt svår att ta bilder på. Ingen ordning på kroppen alls. Först gissade jag på en blå normaltecknad men de mittersta stjärtfjädrarna är ljusa. Pappan är spangletecknad, så det kan beror på det. Jag hoppas att det är så.

Idag har jag även diskuterat med ägaren till hunden som för tre veckor sen flög på mina två och Nitro. Han har betalat en del av veterinärräkningen. Han har INTE betalat för röntgen eftersom han anser att om Lucy haft ett brutet revben så borde hon ha avlivats. Ja, hade hon haft ett brutet revben hade hon inte levt idag, men hur ska man veta hur man går vidare om man inte slår en röntgen? Jag frågade honom det och han sa att det får jag tänka ut själv. Vidare kallade han mig "lilla gumman" och påpekade att han hade tre amstaffar, lite tuffare hundar, och att de slåss ibland men inte fan åker han till veterinären för det. Ja, det kan ju bero på att hans hundar kanske inte blivit skadade. Han ansåg alltså att eftersom jag varit till veterinär med en 14-årig hund så fick jag skylla mig själv och att han faktiskt varit snäll som varit så tillmötesgående.

Han påpekade vidare att han inte var skyldig mig någonting eftersom hans hund hade smitit av misstag och jag sa att det är hans skyldighet att hålla reda på sin hund oavsett det är av misstag eller inte. Jäklar vad jag gick igång. Enda gången han själv blev tyst var när jag sa att det definitivt inte är normalt beteende av en hund att flyga på tre hundar oprovocerat och SÄRSKILT inte en 14 år gammal tik. Annars avbröt han mig hela tiden och skrattade överlägset och sa att jag ju kunde testa ta det till polis för de kunde minsann inte tvinga honom att betala.

Han skulle då inte betala mer än 500 för en så gammal hund som min. Det är ju bara en HUND! Tja, jag ville väl iaf veta hur allvarligt det var innan jag vips avlivade. Nu gick det ju vägen. Tack och lov för det. Dock ska jag gå vidare med min polisanmälan nu, jag ville ge honom en chans först eftersom han var så villig att betala. Vi får väl se. 

Imorse möttes jag av en underbart gullig syn. Tre små bebisar som hängde ur holköppningen hos Kiwi och Ronny. Tyvärr blev föräldrarna lite stressade när jag kom med kameran. De är ju inte lika kameratränade som sina barn, så jag fick ingen bild på alla tre.

Här är åtminstone några bilder som ändå är söta... 

Idag har Ares och Arrak för första gången sovit ihop. Arrak är faktiskt mindre sur nu. Faktum är att Lucy och Ares ligger i soffan tillsammans just nu, så hon är heller inte lika grinig längre. Ares är en behaglig valp, så det kanske inte är konstigt att hundarna accepterar honom ganska snabbt ändå. Hoppas det fortsätter så.

Det är bra med en pointer som har en av- och på-knapp. Då kan de lägga ner sin energi på att göra det de ska istället för att stressa omkring hela tiden.

Här är två bilder på Ares och Arrak från idag.

Idag händer verkligen inte särskilt mycket. Ares gillar inte regnet och vill helst inte gå ut alls. Tyvärr ligger ju hans toalett utomhus, så han har inte mycket till val.

Imorse hittade han för första gången på allvar en av kattlådorna och kattlåda=bajs=gott. Oturligt för honom så var inte jag lika entusiastisk, så han blev ivägjagad. Bajs-i-mun-valpar med kattsand på nosen är inte lika välkommet som en tårta på födelsedan direkt.

Undulatbebisarna är ju så ljuvliga att jag bara vill behålla dem allihop.

Här kommer då första kullen. Inka och Ronnys små

ettan

Tvåan

Trean

Fyran

Femman

Efter fotograferingen av alla separat bestämde sig lilla fyran för att klättra upp på holkkanten och träna flygning.

De är så underbart och ljuvligt söta nu. Allting är nytt och spännande och ska smakas på. Fingrar knapras på och naglar är enormt spännande. Malvas lilla trea satt så länge och pillade med näbben på min tumme idag att jag började känna mig skinnflåd, fast hon inte tog i nåt.

Här är småMalva-Rolandsarna

Tvåan

Trean

Fyran

Femman

Inkas små börjar också se ut som nåt

Ettan som blir brokig.   

Tvåan som blir blå av något slag.

VAD jag är glad över att få ha dessa små rackare hemma! Det ska bli ett sant nöje att lämna över dem till deras nya hem. Så vackra och trevliga fåglar de kommer att bli!

Lika som bär. Nitro och Ares är här under dagen.

På morgonen var det obligatorisk varannandagsfotografering av undulatungarna. Idag ser man att Inkas lilla etta blir grön dominantbrokig. Sen ska det bli roligt att se om det är normaltecknat eller spangle som gäller.

ettan                  tvåan   

Malvas ungar från två till fem (ettan dog ju tyvärr)

Kiwis ungar från ett till fem

Efter morgonens bestyr styrde jag min kosa inåt landet och träffade min käraste vän Emma och hennes hundar. Jag hjälpte till med att fräscha upp tänderna på Kiara och Öb, vilket såg ut ungefär såhär...

Öb visade sig från sin bästa sida.   

 Det var jättekul att jag fick till en så "galen" bild på honom.

Jämten Zappo      som fortfarande är en unghund och gillar att knapra på händer.

Kiara hade fällt ur pälsen på det sätt som bara fertila tikar kan innan de ska till att löpa. Minns nästan hur det var då Lucy gjorde det. Jag kallade henne alltid för piprensaren. Några stackars långa glesa strån på magen och ingen underull alls.

Kiara är sötast ändå.

Till sist måste jag bara bjuda på en bild på Ares nya favoritplats. DÄR tycker han att han ska sova när han är hos mig!

Igår bestämde jag mig slutgiltigt för att ta hand om tänderna på mina katter. Det var på tiden ansåg jag. 

Av någon anledning var det inte alls uppskattat. Felicia hade ingen tandsten alls, Gnista slogs för livet. Otto var lika snäll som vanligt och låg helt stilla. Sesams tänder var värst. Han hade ett ganska fint lager på tänderna längst bak, vilket föranledde att jag fick ta i lite grann. Han både morrade, fräste och spottade. Dessutom är han störst och har mest kropp att hålla reda på. Nåja, jämfört med att betala 2000 kr per katt för att få det gjort hos veterinär under sövning, så var det väldigt värt det.

Nu ska jag testa Aptus Bucacat tandpasta på dem. Kruxet är bara att man ska komma ihåg att ge det i munnen varje dag.

Kör redan med Bucadog på hundarna. Får se hur det fungerar. Det ger definitivt bättre andedräkt. Dock är det ju inte det jag mest bekymrar mig om, utan det viktigaste är att de slipper ont i munnen och tandlossning.

Här är en blandad kompott av Kiwis bebisar

                                               Malvas små

Dagens bästa bild blev iallafall på Inkas två småttingar som verkligen liknar två polare på väg hem från krogen...