Idag kom Nitro hit tillsammans med sin lillebror. De gillar verkligen varandra, så länge Ares bara ligger hyfsat stilla...

Mina måsfinkar är verkligen sugna på att häcka. Jag hade hoppats på små kinesiska dvärgvaktelkycklingar nu i sommar men hönorna är bortkörda av finkarna som anser att de förhållandevis stora äggen är deras... Så kan det förstås gå. Lite töntiga ser de ut när de ligger på de jättestora äggen...

Idag har jag tagit lite bilder av undulatungarna, bland annat då bilden i förra inlägget. Roligast är det att se bilderna på Kiwi och Ronnys kull eftersom ungarna är lite mer olika färger. Jag är ändå väldigt nyfiken på alla ungarna, vilka exakta nyanser det blir och kön och allt det där. Trean hos Roland och Malva är en hona iaf, då hon är opalin. Jag älskar verkligen opaliner!

Pappa Roland som är grå opalin.

Efter morgonens fågelskötsel var jag ute på mina föräldrars gård med Lucy, Arrak och Ares. Vi hade världens hundträff där. Taxen Wilna kom förbi tillsammans med Bichon havanaisen Ebba. Dessutom kikade min brors fru förbi med Bailey, som hade varit ute och badat. Även grannens schäfer, Fie, rymde   och hängde med oss. Hon är fin Fie men det hade ju kunnat vara lite bra om vi sluppit henne en del av tiden.

Ebba är söt

Fie vill vara med

Wilna och Bailey

Fie spanar bakom knuten

                                    Fie "går hem" när Lucy blir sur

Ares är, till skillnad från sin storebror Nitro, faktiskt en riktigt behaglig valp. Nitro var också fin men han hade mycket svårare att slappna av. Ares har det naturligt.

När vi kom hem igen var han dödshungrig och hann inte ens ner från min säng innan han vräkte i sig maten. På bilden står han så också att han verkligen SER ut som en svältande liten valp... Rena skelettet.

Ronny och Kiwis bebisar växer och känns ganska tunga nu. Det är roligt med en kull där färgerna varierar som de gör här. Två mini-Ronny och en mini-Kiwi och så två som inte är lik nån av dem. Blir roligt att se vad de är för kön senare.

Om man är en mycket liten pointer som besöker sin husse på jobbet, kan det lätt hända att man blir väldigt trött och måste vila på en soffa efteråt...

Ares har varit helvild hela förmiddan, så vi bestämde oss för att ta en åktur till husses jobb för att hälsa på. Där var det enormt spännande! Flera gubbar, en hund, en grymtande kaffebryggare och läskiga skalbaggar på golvet som nyper fast i nosen.

Det är så roligt att se när valpar upptäcker nya saker. Skalbaggarna var ändå roligast. Han kunde inte låta bli dem fast det var dödsläskigt när de nöp sig fast.

Jag har knäckt koden till hur jag ska få honom att lägga sig ner så han kan lära sig ligg så småningom. Det går inte att köra nån sakta variant utan det är peppning som gäller, annars tappar han intresset och går därifrån eller ställer sig upp från sittande. "Kom igen då! Jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa! Vilken duktig kille!" Sen blir han så glad att han springer några ärevarv. Sötnosen.

Inkas första bebis är ringmärkt idag. Sista ungen ska märkas på torsdag. Det verkar inte som att sista ägget ska kläckas men jag väntar ett par dagar till innan jag slänger det.

I helgen har det varit så varmt att inte mycket har blivit gjort. 

Idag blev det äntligen av att motionera Arrak. Igår gjorde han ett halvtamt försök att leka med en schäfertik men han orkade inte länge. Istället tog jag itu med tänderna på hundarna och badade upp Arrak ordentligt för att kunna testa den där De-shedding-behandlingen jag köpte på halva priset. Det verkar faktiskt som att fällpälsen släppte lättare. Imorgon kanske jag orkar dra ur det sista. Allt löshår ska ju bort.

Husse var hit med Ares och Nitro. Vi passade på att träna inkallning med Ares ute på bakgården här. Det är en ganska stor och fin gräsplätt. Senare tog husse en promenad med Nitro och då Ares vaknade upp efter en stunds skönhetssömn tog jag ut honom och tränade ett kort pass igen. Arrak surade så mycket åt valpen idag så han höll på att "åka på en propp". Matte var inte glad på honom. Jag hade förstått hans åsikt om jag ignorerat honom och bara ägnat mig åt valpen men så är det inte. Han är bara väldigt egen när det gäller mig. Man får jämt jobba med honom för att han ska låta bli att "vakta" mig.

Igår morse hittade jag en gouldsunge död på burgolvet. Alltid lika tråkigt. De är känsligare under utfärgningen så vad som helst kan ju ha hänt. 

Det tråkigaste var att det dessutom inte var den enda fågel som dog för mig igår. Även Malvas äldsta undulatunge låg död i holken på kvällen. På morgonen var den lilla parveln hur pigg som helst men av någon anledning ville den inte mer sen. 

De andra växer och frodas och jag hoppas att ingen fler lämnar jordelivet i förtid. Det är så sorgligt när de gör det.

Kiwis lilla etta har visat sig vara en riktig liten tuffing! I handen är det nästan svårt att få henne eller honom att sitta still. Det ska klättras och klängas till max. Man kan ju tro att h*n är på väg ur holken redan!  

Söt som en karamell!

Idag kläcktes Inkas lilla två hos Malva. Tyvärr har den under dagen inte fått någon mat, så jag får hoppa in och stödmata. Förhoppningsvis hittar fosterföräldrarna den snart. Äter med god aptit gör den lilla åtminstone och tiggandet är det inget fel på. Fast den försvinner verkligen under de stora klumparna till adoptivsyskon...

Jag är så glad också för nu ser man att hos Ronny och Kiwi blir de två första gröna och de två andra blåbrokiga. Alltså bär Kiwi på anlag för blått. Det innebär att det blir mer olika färger i kullen. Nu är det spännande att se om den allra yngsta ungen blir i blått eller grönt.

Kiwis äldsta kliver självmant upp i handen nu när man sätter ner den i holken och verkar vara riktigt nyfiken. Jätteroligt!

Roland, pappa till Malvas kull, har apat sig något fruktansvärt idag. Hade ännu en kommande undulatköpare på besök (med två vänner) och han satte igång att härja i buren. Han fick komma ut en stund och ägnade sig åt att snacka med de andra fåglarna och försöka ta sig in i Ronny och Kiwis häckbur... bara för att han bestämt sig för att det är hans. Stupid bird...

Efter att sällskapet hade åkt maximerade han sina påhitt. Han sprang på golvet, drog i saker, letade käk osv... tills han försvann ute i hallen och jag var tvungen att rädda honom från katterna. Han är ju inte handtam men jag bara plockade upp honom i händerna och han bet inte ens. Den fågeln är alltså helt fantastisk! 

Han fick komma ut ur buren en gång till idag lite senare och då satt han långt ner på buren där bl a katarinorna bor och Lucy knallade förbi och strök hela sin sida mot honom... han brydde sig inte. När jag sen fångade in honom i fågelhåven klev han upp i nätet själv och satt där och tittade tills jag öst in honom i buren... det KAN verkligen inte finnas coolare undulat! 

Ares var här en stund medan Nitro var och vaccinerades. Tack och lov var han nästan lika trött som jag, så stora delar av den stunden sov han.

Idag fick Ares en introduktion till hur det ska bli att ha mig och de två svarta som dagisfröknar... det var nog både skrämmande och kul. Lucy kan ju inte bara vara glad åt en pointervalp, det skulle rubba hennes principer helt. Arrak, som fullkomligt älskade sina systerdöttrar på utställningen i söndags, kunde heller inte vara så glad åt en pointervalp. Lite rasistiska är de två svarta mot fläckiga blekfisar. Här ser Arrak mest lite efterbliven ut.Sprang runt på gården och svamlade gjorde han också...

Ares fick träffa Bailey och Milica. Det verkade han trivas med. De två var inte lika sura som de svarta.

Efter en introduktion av hundarna åkte jag, husse, Nitro och Ares ut till ett sandtag för att låta hundarna springa lite och ta bilder. Ares tyckte att sand var något lite märkligt tror jag. En sten rullade nerför en slänt och han hoppade till som att den tänkte ha ihjäl honom. Valpar är så roliga innan de hunnit upptäcka allt världen bjuder på.

Nitro tycker att alla ställen man kan springa på är bra ställen.   

Det är härligt att se pointrar i action!

Valpen blev utsatt för ett besök hemma hos mig med tillhörande husdjur och dessutom ett oplanerat snabbkalas hos min bror... sen var valpstackarn totalt slut. Det blev en smula mer än vad som var meningen. Nu har han åkt hem för att sova och det lär han göra. sen får det bli en lugnare dag imorgon. Upptäcka världen har han ännu många år på sig att göra, om allt blir som det är tänkt.