Jodå, akvarierampen var trasig.

Karet åkte iväg idag. Kommer att sakna fiskarna i det. Hade mina precious Danio margitatus i det. Mina nya killis och min Åland flyttade också. Åland är en Mastacembelus zebrinus.

Nåja, i utbyte fick jag ett gäng kongotetror till vardagrummet. Jag har velat ha kongosar sen jag skaffade akvarium men då fanns det aldrig några. Det var faktiskt den första fiskarten jag önskade mig. Jag måste visserligen ta ut lite annan fisk ur karet nu för att det inte ska bli för trångt men det är ingen brådska. Kongosarna är så små ännu.

Känns ovanligt ljust i köket utan akvarium på köksbordet. Finns ju fördelar med att inte ha det där. Helt klart. Rent inredningsmässigt ser det betydligt snyggare ut, om man bortser från att akvarium är förbaskat snyggt!  

På bara tre månader har akvarierna reducerats från åtta till fyra... Det känns lite konstigt men inte så tomt nu när fåglarna bor här.

Med undulatburen händer det inte mycket. Det är skrot att man ska behöva hjälp, annars hade den varit färdig för flera dagar sen.

Hade tänkt bege mig och skaffa timer till spisen idag också. Blev inte heller av. Börjar kännas lite angeläget med tanke på att katterna mer än en gång har lyckats slå igång spisen. Livsfarligt! Så länge det inte dröjer alltför länge. Man vill ju inte att hela huset ska brinna upp!

Jag hittade en sångparakit på blocket idag. Har suttit tidigare i veckan och tittat på sångparakiter och katarinaparakiter. Är sugen som tusan! Fast jag vet inte. Kanske ska hejda mig lite. Får se. Har skickat iväg ett intressemail iallafall. Det beror så mycket på hur gammal fågeln är och sånt.

Lucy är bra i magen idag iallafall. Alltid något.

Kanariehonorna är galna!

De gör seriösa försök att bygga bo med allt de kan hitta. Ser lite lustigt ut.

Buren jag beställt var restad, så jag kunde inte separera paren igår som jag tänkte. Vet inte när buren dyker upp riktigt. Antagligen dröjer det inte mer än två-tre veckor men jag ska nog sätta in ett par i buren undulaterna sitter i nu, så fort undulatburen bara blir klar.

Förhoppningsvis blir den färdig i helgen.

Såhär ser den ut just nu:

Det ska verkligen bli roligt att kunna se Albin och Kiwi. De är så gröna att de försvinner mot den gröna tapeten. Det är rätt trist. Med naturfärgad bakgrund blir det annat.

Ikväll ska jag iallafall knipsa loss lite överblivet nät och så klura lite på exakt hur luckorna ska göras.

Lucy är risig i kistan. Den här gången har jag ingen aning om varför. Oftast brukar det vara en självklar sak som hon ätit eller så som man kan spåra det till men jag kan inte komma på någonting som det skulle kunna vara. Nu är hon iallafall lugn och har inte behövt ut på ett tag. Skönt det. Inte kul när hundarna är olyckliga.

Lucy är ju mattes bästis!

Jag misstänker att en akvarieramp har blivit sönderhoppad av en viss katt. Om den är det ska jag stänga ner även det karet. Ids bara inte börja köpa en ny ramp igen. Det är den tredje som katterna dödat isåfall. Den första gick att laga. Den andra var det bara att köpa en ny... den här tredje ger jag upp om det är så. Om man nu inte räknar med rampen på 350 litarn. Den är ju trasig men inte så den inte funkar. Bara i plasten. Den har vi lagt plexiglas på så den inte kan gå sönder mer. Vissa dagar har jag lust att ge upp alla dom där karen som katterna hoppar ner på.
Just nu vet jag faktiskt inte hur jag ska göra hursomhelst. Funderar på att stänga ner Tanganyikakaret som bara jävlas. Dessutom känns det konstigt att ha det i hallen. Sen är jag sugen på att byta ut regnbågsfiskarna mot ett gäng kongotetror. Har ju alltid velat ha såna.
I vilket fall som helst så tror jag att jag ska ta en tripp till Rolle igen imorgon och snacka lite skit och fundera ut hur framtiden ska se ut.

Nu ska jag ta och kontrollera akvarierampen och sen blir det dagens hirskolvsession med undulaterna.

I förrgår plockade jag ut boet med restrerande ägg.

Det visade sig att ett var helt tomt, ett var befruktat men hade dött någonstans efter vägen, ett var det en färdig unge i men det var hål i skalet på undersidan och det satt fastklistrat i botten av boet. Supertrist. Det var verkligen en kass idé att låta honorna fortsätta ruva ihop.

Kanariehonorna är däremot galet sugna på ny häckning. Båda far omkring i buren och letar material till bobygge och plats att placera det på. Så fort jag får extraburen ska jag separera fåglarna från varnn. Har nu bestämt att vita honan och gula hanen ska få gå kvar i stora buren och fröken orange och herr röd ska få flytta. Sen är det uppmatning som gäller innan bokorgen sätts in.

Jag hoppas verkligen att buren dyker upp imorgon och håller en liten tumme för att Gouldsamadinen kommer också. Fast det är en sån där dröm som man inte tror ska bli verklighet riktigt. Jag har ju som väntat ett tag nu.

Igår åt Inka ur min hand för första gången. Måste hitta på ett bekvämare sätt att hålla handen inne i buren så jag slipper få kramp och domnade armar. Haha. Fågelägare är tokiga. Vad gör man inte för att övertala de små liven att man inte är farlig?

Idag på praktiken skulle jag kolla igenom en nymfparakit och tog fast den. Sen struntade jag i att hålla som man ska om man inte vill bli biten. Det resulterade i att pippin förmodligen fick smak för blod. Åtminstone vägrade den släppa fingret även när jag satt upp den på en pinne och släppt taget själv. Ja, jag är van vid fåglar och ja, jag borde veta bättre men både jag och fågeln öerlevde ju så man får vara glad för det lilla.

Igår fick Arrak dra vagn igen. Han blir duktigare och duktigare! Han är så fin min lilla snorpelle! Jag var så nöjd också att jag själv orkade gå på prommis. Funkade riktigt bra!

Vacker-Arrak

Gnista drog runt på min ena toffel igår. Hon är så galet charmig när hon bär runt på stora saker och skriker. Hon verkar så bekymrad. Undrar just varifrån hennes dotter Flisi har fått dom där sno-grejer-gömma-idéerna ifrån...

Gnista

Otto har varit alldeles galen i att gosa idag. Nästan påfrestande. Satt och fikade med min kära fd sambo och det var nästan svårt med en katt uppe i ansiktet. Nå man ska inte klaga. Hade varit tråkigt med en som bara låg och tryckte under sängen eller nåt.

Det gick inte. Lilla pyttefågeln klarade sig inte. Jag antar att de snabbt blir försvagade av att få för lite mat.

Med facit i hand hade det kunnat undvikas med lite bättre förberedelser, men det är lätt att vara efterklok och jag trodde definitivt inte att det skulle komma en äggstorm så fort.

Så, jag lämnar äggen som är kvar i några dagar och kläcks de inte så tar jag och börjar om. Mer seriöst och med rätt verktyg den här gången. Planerat. Jag tvivlar inte på att det funkar bättre då. Fröken vit har ju visat att hon kan både ruva och mata, så jag tror jag satsar på henne. Vilken hane det blir spelar nog ingen roll. Jag har inte bråttom och det finns tid att tänka.

Nya buren kommer på torsdag om allt går som det ska, sen har jag en rejäl bur för att kunna häcka fåglar separat. Efter ett sånt här tråkigt bakslag så håller vi tummarna för succé nästa gång... och tro det eller ej, trots eländet har jag fått blodad tand. Jag är inte den som ger upp och gräver ner mig.

Idag blev jag fundersam. Lilla kanariebebisen hade ingen mat i krävan och det visade sig att den vita honan matar den orange istället för ungen! Jag som trodde att det fanns en chans att de skulle klara det själv men jag tog ut fröken orange på en gång. Liten hade nog inte fått mat sen igår, så jag måste kika till igen för att se så den inte dör. Skönt att tänka på att vid nästa kull kommer inte samma sak hända iallafall eftersom fåglarna kommer att vara separerade. Får se den här lilla incidenten som en erfarenhet.

Jag kan iallafall nästan inte kalla äggen för en olycka eftersom jag blev så glad, men på sätt och vis var det ju ändå precis det de var.

Arrak har fått dra sin nya vagn idag. Han gillade det INTE. I början försökte han tokdra, böjde upp ryggen som en ostkrok och trippade fram. det är som att han vill ta i allt vad han orkar. Hela hans medvetande koncentrerades på att vilja springa loss det där halvläskiga som åkte bakom honom. Vi tog det i etapper. Lika bra att visa honom på en gång att man måste gå lugnt och sansat och inte springa. Det tog ett tag av tålamod, övertalning och mycket beröm, några stopp för vila och eftertanke, men till slut gick han lugnt med vagnen efter sig. Han behövde inte längre vrida sig för att se vagnen. Alldeles i slutet slappnade svansen av och stegen blev lite längre. Inte längre någon ostkrok i ryggen heller.

Mattes superduktiga kille!

Det börjar bli dax att träna upp både mig själv och hundarna igen efter vintern. Har varit mycket motstånd och sjukdom. Senaste tidens virus med värkande leder har liksom satt stopp för alla typer av motion, så idag var första gången på ungefär två veckor som det blev motion för mig. Hundarna har förstås varit ut lite iallafall. Nu håller vi tummarna för att matte håller.

Nu ligger iallafall båda hundarna och sover. Arrak på rygg i soffan och Lucy på mattan under rumsbordet. Även om inte dagens tur blev världslång så har både hjärna och kropp fått arbeta.

Inspirerad av mina kära grannar med undulater har jag bestämt mig för att ta itu med att mata mina med hirskolv från handen en stund varje dag. Till skillnad från deras fåglar, som blivit toktuffa när de blivit fem istället för två, så har mina snarare blivit skyggare. T o m Albin som varit ganska tam, blir lite svamlig nu, sedan syskonen från Kalix flyttat in. Inka påverkar lite negativ med att vara ganska lättstressad. Då är det bara att ha mer tålamod. Det har jag inte alls haft när jag haft ont i kroppen, så det har legat på is nu i en vecka. Idag åt iallafall alla utom Inka ur handen. Hon kommer väl hon med så fort hon släppt sina psykiska spärrar och sett hur de andra vågar.

Min lilla svammelfia, inte så snygg när hon ruggar.

Ronny, Inkas modigare bror   

Roland är nu klart en hona och ska byta namn. Får se vad det kan bli.

Malawicikliderna har nu börjat bygga ett berg på vänstra sidan av akvariet, där de aldrig ens funderat på att gräva tidigare. Spännande.

Idag är det en seg dag. Åtminstone nu på eftermiddagen. Annat var det i förmiddags när jag drog omkring som en virvelvind, flyttade fisk och fångade räkor. Jag har äntligen (får jag väl säga) lyckats stänga ner det där sista akvariet som jag lovade mig själv att stänga ner kring jul. Tre stycken mindre skulle jag behöva byta vatten i men i julas tog det för hårt. Jag klarade bara att plocka undan två kar då.

Igår bestämde jag mig för att lämna in 85-litarn från förrådet och 54-litarn från sovrummet till Rolle. Alltså blev det så. Nu har jag bara fem akvarium kvar (plus Juwelkaret i förrådet). Passade på att beställa en Gouldsamadinhane. De hade inga normalfärgade honor, så vi får se när det kommer in.

Jag har också beställt en extrabur till fåglarna. Kommer att behövas då jag ska skilja kanariebebisen från föräldrarna. Skriver den eftersom det ännu inte kläckts något syskon. Ett av äggen hade försvunnit spårlöst igår, vilket antagligen betyder att det var ett dåligt ägg. Tre kvar. Den lilla kompisen ser välmatad och pigg ut, i den mån en liten halvnaken fågelunge utan kontroll på kroppen kan se pigg ut. Kan inte vara lätt att ha världens minsta hals och samtidigt försöka hålla upp huvudet...

Igår var jag med ett par vänner som köpt tre undulater. En gulgrön recessivbrokig, hane, en dominantbrokig blå hane och en blå spangle hane. Jag drabbades av spanglesjukan! Tur då att jag har min Albin! Grön spangle är ju inte sämre än blå. Kunde dock inte låta bli att undra om jag kan få låna deras till nån av mina honor om jag vill ha blå spanglebebisar så småningom. 

Albin är världens snyggaste "spanglare" såklart!

Jag fick ett erbjudande idag som var svårt att tacka nej till. Att få hemlevererat en syster till Inka och Ronny imorgon. Trots det känns det som att jag vill avvakta med fler fåglar just nu. Dessutom hade jag inte tänkt mig att hälften av mina fåglar skulle vara syskon om det nu blir så att jag tar kullar på dom. Jag har blivit lite taggad av den lilla kanarien. Så, det svider men det blev ett nej trots allt. 

Annars händer det ovanligt lite här hemma, trots alla djur. Hundar och katter sover och fiskarna gör inte mycket väsen av sig. Inte ens saulosihanen i Malawikaret kör någon lördagsflört.

Så jag antar att det bara är för mig att falla in i den softa lördagslunken...

Hoppsan!

Missade hur man lägger in bilder. Här kommer dom iallafall:

Inka, Ronny, Roland och en liten bit av Albin

Det lilla underverket. Om ni kikar ser ni att ägget längst ner ser annorlunda ut. Det är det som inte lär bli något.

Idag har det äntligen hänt!

Ett av äggen hos kanarierna har kläckts! Jag är full av förundran och fascination. Det här är ju något helt nytt för mig.

Jag har haft fåglar när jag var yngre, av olika arter men fick aldrig något ägg att kläckas. Både mina dvärgpapegojor och rosellor la ägg men det blev inte något. Jag tror jag missade en del grundläggande saker som luftfuktigthet och liknande som kan vara ganska viktigt.

Den här gången beställde jag hem fyra kanarier av Rolle på Akvariecenter och förväntade mig kanske inte att lyckas få just två honor och två hanar. Det lyckades uppenbarligen och vips var häckningen igång.

Jag var inte beredd på detta heller. Så det gick lite snabbt och det har slutat med att båda honorna ruvar i samma bo och båda hanarna matar honorna.

Döm om min förvåning när jag hittade sex ägg i boet!

Jag har gått i väntans tider i en och en halv vecka nu och idag, äntligen kom det ut en liten krake! Så liten den är och så fantastiskt detta livets under ter sig i mina ögon...   

Igår var jag smått uppgiven och tänkte att detta kanske inte skulle gå alls, när vita honan kastade ut ett av äggen som gått sönder och vars innehåll torkat ihop.

Därför blev jag såklart ännu gladare när en liten överlevt. Som det ser ut nu är tre till av äggen fräscha men ett är glanslöst och har en annan färg, så det får ligga kvar där som stöd till ungarna ett tag.

Resten av äggen borde kläckas inom några dagar och så är det bara hålla tummarna att föräldrarna matar ordentligt så de små överlever. Chansen borde öka med två par föräldrar.   

När dessa pluttisar blivit självständiga planerar jag att sätta föräldrarna i häck igen, denna gång åtskiljda, så jag vet vilka som är föräldrarna och det inte blir några konstigheter.

Inka och Ronny har varit ute på flygtur för första gången idag. Det var kul att se. De har inte haft så stor yta att flygträna på innan, så det blev en del kraschlandningar. Ronny lyckades pricka min axel första gången men blev såklart rädd när jag råkade röra mig. Sen flög han omkring upprepade gånger.

Han tillät sig bli petad på på näbben och var inte alls särskilt skygg. Måste vara en av de stora fördelarna med att köpa fågel från en privat uppfödare: de är mer vana vid folk. Så eftersom de inte blivit illa behandlade på något sätt är det lättare att få dom tama. Via djuraffär har man ingen aning om var de kommer ifrån.

Inka är lite skyggare men ganska orädd ändå. Hon lyckades flyga in själv i buren efter ett tag men Ronny klev lugnt upp på pinnen jag erbjöd och ville knappt kliva av den inne i buren. Han är verkligen en soft kille. Tur att jag fick köpa honom nu när Roland verkar bli tjej. Annars hade det kunnat bli lite väl bitchigt i buren med tre honor och en hane. Någonstans var det nog meningen att han skulle bli min.

Inka förresten... jag har länge längtat efter ett djur med det namnet. Det är mitt nick på flera forum och ett namn jag verkligen gillar, så nu har jag henne, äntligen!