Igår fick jag senaste numret av Fågelhobby. I den fanns ingen mindre än jag själv! Det var en rolig liten artikel och i den utlovades också att jag ska börja skriva för den tidningen. Jaha, då är det bara att spotta i nävarna och börja då! Så det gjorde jag. Någon A4-sida blev det igår. Får läsa igenom det om några dagar, kanske skaffa fram någon bild och skicka till coachen himself för genomläsning.

Idag har jag fotograferat min utflugna gouldsunge. Den är nu 24 dagar gammal. På bilden sitter h*n, på kärleksgungan jag gjort, med sin mamma, Blackie. Jag kan knappt vänta några månader innan jag får se exakt vilka färger och kön ungarna får!

Arrak och Lucy har fått finna sig i att julbada. Det var inget jag egentligen hade tänkt göra men klorna skulle klippas, tänderna skulle fräschas upp och Arrak luktade lite kiss från pälsen under magen... så vad fasen, ska man ha honom i badkaret kan man lika gärna duscha ordentligt. Då kan jag ta och borsta igenom båda hundarna ordentligt imorgon och impregnera dem med vacker tass mot snöklumpar i pälsen. Fantastisk spray det där!

Jag har också gjort ett julkort i år. Två år i rad har det varit katter på dem och året innan var det Arrak. I år blev det några fåglar, då jag själv varit för hängig för att julpynta något alls. Enda stället det blev pyntat var i de två större burarna. Så jag passade på att fotografera innan fåglarnas halmhjärtan blev totalslaktade. För ni ska inte tro att de låter pyntet hänga ifred...

Mina julkort blir alltid mer personliga än proffsiga. Det är lite det som är tanken också. Jag tar en bild och sätter dit lite här och där och så blir det som det blir.   

Fröken DeVil är inte en tjockis längre. I lördags, troligen tidigt på morgonen, födde hon en bunt småhamstrar. Eftersom man inte kan vara och gräva där som jag gjorde med mina tamråttor, så vet jag inte det exakta antalet än. Fem stycken har jag sett men det är ju ingen garanti för att det inte är fler eller att någon dött sen dess. Jag längtar tills jag kan ta bilder och lägga upp!

Fröken DeVil är kraftigt tjock nu. Imorgon ska ungarna komma. Blir nog skönt att bli av med den där magen kan jag tänka. Jag skulle nog själv ha komplex om jag hade den bredden på kroppen till den längden. 

Lucy flinar och önskar god natt

Den här bilden på min älskade Arrak har jag som skrivbordsunderlägg sen igår. Han är en sån livsglad själ! Arrak är valpen jag aldrig skulle ha men som hamnade hos mig ändå. Fantastisk hund!

Bilden får mig att komma ihåg hur underbar sommaren är, hur underbara hundar är, oavsett hur jag själv mår. Allting går lite gnissligt för tillfället och sedan flera månader tillbaka. Hundarna får inte den aktivering de behöver på grund av mitt mående. Ändå finns de hos mig. Arrak kramas stort och säger: jag ÄLSKAR dig matte! Detta oavsett vad som händer. Han får mig att längta ut i snön för lite brottning och jag hoppas att jag inom någon dag åtminstone orkar en liten stund. 

Lucy är gammal och mindre intresserad av ansträngande aktiviteter. Vid en ålder av närmare 14 år, en aktningsvärd ålder, kan man knappast vänta sig annat. Pigg och glad är hon om inte annat och precis just nu känner jag på mig, starkt, att hon vill ha en jättego kram av sin matte!

Idag är jag sjuk. Det är enda gången det händer att jag smått förbannar att jag har så många djur. Att gå ut med hundarna vare sig det gäller feber eller magsjuka är inte roligt. Jag kommer aldrig att glömma när Nitro var valp och jag var extremt dålig. Det är enda gången i mitt liv som jag har fått minnesluckor. Jag minns hur jag satt med huvudet framåtlutat på bänken i hallen och försökte få på mig skorna. Nästa minne är hur jag satt ute i snön med händerna i marken och undrade var hunden var. Efter en stund kom han springande, då hade han varit så duktig att han sprungit iväg själv och kissat. Tur det. Han hade lika gärna kunnat försvinna. Jag tror att jag kröp uppför trappan till lägenheten igen och kräktes. 

Nåväl, helt hemskt är det faktiskt inte att ha djur när man är sjuk. Idag t ex är Nitro här. Han är jättegosig att ha när man känner sig hängig. 

Djur kan också vara enormt fina när de känner att man inte mår bra. Det finns massor av berättelser om djur som hjälpt sina hussar eller mattar. Både med små saker som gett mycket glädje eller faktiskt räddat liv. När det gäller hundar finns ju dessutom massor av olika uppgifter man kan ge dem, som de utför med glädje och som gör en oerhörd nytta. Exempel är blindhundar, som ger betydligt större frihet åt synskadade. Det finns spårhundar, eftersökshundar, minhundar, polishundar, försvarsmaktshundar, diabeteshundar och massor av andra fantastiska hundar! Man får ju heller inte glömma de vanliga sällskapshundarna som ju faktiskt också gör en enorm nytta. Hundägare möter andra hundägare, får frisk luft och motion, vi har också en (eller flera) väldigt god vän som hänger med och älskar att vara med oss! Fantastiska hundar!

Nu orkar jag inte sitta här för evigt. Istället ska jag bjuda på ett par bilder på mina nya fiskar, som är alldeles underbara! Yunnanilus cruciatus, heter arten.

Sen fick jag en söt bild på den äldsta gouldsungen igår, där man ser lyspapillerna i mungiporna och prickarna i den övre näbbhalvan. Se och njut!

Igår var jag tvungen att ha ut gammeltantshunden för kräkning på morgonen, då hon stulit kebabrullebit. Jag vet inte vad det är med kebabrulle, men äter jag det så glömmer jag ofta, alldeles för ofta, skräpet efter det på vardagsrumsbordet och i fredags då på GOLVET! Allt annat jädrans matskräp slänger jag ju på en gång. Kebabrulle har någon ondsint förbannelse över sig. Arrak, som är en duktig kille och som jag uppfostrat själv sen han var en liten skit, skulle aldrig drömma om att stjäla mat ens om den ligger i en påse på golvet. Lucy, däremot, är en grislisa utan dess like och stoppar i sig allt möjligt och omöjligt. Förut kunde hon få behålla maten. Nuförtiden är hon betydligt känsligare i magen och får oftast en galen diarré om hon äter något olämpligt. Kebabrulle med folie anser jag vara synnerligen olämpligt. Dessutom är hon såpass gammal att en omgång diarré skulle kunna tänkas göra henne riktigt dålig. Dessutom är hon lite väl gammal även för att opereras. Det visade sig att fröken hund inte bara fått i sig kebab, utan även folie. Nu hoppas jag verkligen att allt kommit ut med all mat jag stoppade i henne och fick henne att kräkas upp. Skatorna här ute fick sig åtminstone ett ordentligt skrovmål hundmat och kebabrulle. Äckligt.   

Matfrisk hund:

Oskar, enbenta morhuvade gojan, blev lite stressad när jag skulle ge mat imorse. Jag vet inte riktigt vad som hände eftersom han brukar sitta stilla och bara blänga. Nu bestämde han sig för att flyga till andra sidan av buren och lyckades fastna med benstumpen i glipan mellan sidoluckan och burgallret. Hur fasen det går till fattar inte jag men jag var ju då tvungen att öppna luckan så han skulle komma loss. Inte fick jag mer tack för det än morrningar, ska-bita-dig-kärring-hot och sedan skrik när han kom loss. Mitt och Oskars förhållande är sannerligen komplicerat. Tydligt är också att finns det någonstans att fastna så gör just mina fåglar det. Andras fåglar kan ha hur mycket faror som helt runt sig utan att det händer något. Snart vågar jag inte mata mina ens längre. Än mindre ge badvatten. Vaktlarna drunknar väl i chinchillasand.

Gouldsamadinhonan med bara en unge har lagt ett ägg bredvid bebisen. Jag blev då lite orolig och var tvungen att kontakta min fågeluppfödarcoach. Han lugnade mig med att sånt händer ibland. Fåglarna kan tycka att det känns onödigt att bara ta hand om en unge eller så ploppar det bara ut ett ägg som av en händelse. I vilket fall som helst är det fascinerande.

Oskar har fått sin nya bur idag. Han vet inte om han ska skratta eller gråta. Det ser mycket snyggare ut och är mycket mer praktiskt att städa och ge mat för mig iaf. 

Dessutom har han fått sin leksak som han antagligen tycker är fruktansvärd.

Om jag någon gång får tag i en benlös eller vinglös morhuvad hona ska Oskar få testa om han vill leva med henne.    Det hade varit fint om han kunnat få en partner även om han nu har levt sina avelsdagar färdigt. 

Oskar hälsar att han skiter fullständigt i det just nu. Han vet bara att hans matte är förjäkla taskig som grabbar tag i honom och flyttar honom till en äcklig bur med en ful leksak i.

Som straff bet han mig i lillfingret innan jag fick ett bra grepp. Tur att han bara bet lite. Han har en förjäkla näbb. Han hälsar att det bara var en lätt puss.

Gouldsungen växer som attan! Den är nu 11 dagar gammal och fjädrarna kommer ut mer och mer.

Ska man säga att den är söt? Jo, den är lite fulsöt. Är den nu inte det så är den åtminstone en fascinerande varelse.

Det blev tre småttingar i andra holken, varken mer eller mindre. De två sista äggen var förstörda.

Jag tokgillar deras små mojänger i mungiporna och även om det int syns på bilderna så har de massor av skumma prickar och grejer inne i näbben också. Det är verkligen en signal som visar var maten ska stoppas ner!

Det har kläckts tre gouldsamadinungar från Nixen och Najads kull. Ett ägg är definitivt dåligt men när jag kikade sist såg det fjärde ok ut, så förhoppningsvis blir det fyra ungar i den kullen och jag hoppas verkligen att föräldrarna sköter om dem ordentligt.

Arrak har fått en reflexsele i rosa från Hurtta och jag har fått ett set med träningsdamasker och -väst i rosa. Vi är jättenöjda båda två! Selen finns tyvärr inte med på Hurttas hemsida men mina kläder finns på: http://www.hurttacollection.com/lifeguard_foragaren

Måste ta en bild på Arrak och hans fina sele sen.

Oskars nya bur har kommit, så han ska få den monterad och flytta in senare idag. Jag var och hämtade en massa fräscha grenar från skogen igår åt honom. Sen ska han givetvis få sin nya hemska leksak!