Idag fyller min gammelgubbe tio år! Mattes finaste Otto har redan uppnått den åldern! Med tanke på att han var nära att dö för snart två år sen så känns det verkligen som en bonus. Fullt frisk och pigg och glad är han den av mina katter som verkar mest kattungelik. Han har liksom aldrig vuxit upp. Inte ens när han blev pappa eller några år senare då hans son flyttade hem igen och han blev låtsaspappa åt Gnistas bebisar. 

Otto är en speciell katt. Han är mitt livs första katt. Han är en kille med integritet och en massa personlighet. Han är dessutom kombinationen av det jag "aldrig skulle ha" dvs en långhårig och fläckig katt. Kärlekens vägar är outgrundliga. Hem till mig kom han i alla fall. 

Han älskar att upptäcka nya saker och sedan vi flyttade till hus är han otroligt nöjd över att kunna gå ut i rastgården. Själv är jag så enormt glad att jag kunde erbjuda katterna det!