Det är pinsamt längesen jag har varit hem till mormor. Träffat henne har jag förstås gjort men att åka dit har inte blivit av bara. Så jag tyckte det var dags. Tog med hundarna och karln och tog en snabbsväng upp. Det är ju inte mer än två timmar med bil dit, så egentlgien förstår jag inte var problemet legat.. 

Hur som helst älskade Irre och Arrak att vara där. Vi hade superkul!

Irre sträcker ut

Arrak springer som en tok

Sen blev det lite snabbt badabde i sjön. offrade mig att stå där en stund, trots lite väl mycket knott och mygg.

Vad jag älskar mina vackra hundar! 

De senaste dagarna har jag haft förmånen att ha pointrarna här hemma. Det blir mer livat och mer jobb men så mycket mer kärlek!

Ares är ju fortfarande så ung och spattig och Nitro börjar bli gubbig. Han fyller ju ändå nio till hösten. Tänk att det snart är nio år sen jag var sjukskriven och tampades med en galen valp om dagarna! Nästen ofattbart.

Nitro har spondylos och är lite stel ibland men springer fortfarande som en tok, om än inte lika snabbt som förr.

Ares å sin sida är helvild!

Man kan inte annat än att älska dessa två grabbar. Superfina är de och megagoa att mysa med i sängen. Mjuka, underbara sammetsöron... 

Mina engelska araucanor börjar bli ordentligt stora och bor nu i hönshuset. Jätteskönt att få dem ur vardagsrummet. Att ha höns i vardagsrummet är visserligen väldigt trevligt men funkar inte så bra i längden och det dammar. Något alldeles galet!

Intensiv blick har de!

För ganska exakt tre veckor sen kläcktes ett litet gäng wyandottekycklingar och de börjar bli rätt stora de också. Snart måste de få större utrymme och den mindre buren lämnas då till de kycklingar som förhoppningsvis kläcks i veckan.

Sötskruttar alltså! Bara att hålla tummarna för att det blir många hönor av alla dessa små raringar!