I torsdags var Hunter här och hälsade på. Han och Irre fick springa tillsammans och busa en stund. Hunter börjar bli stor!

Dessa borzoier, de är allt underbara hundar! Nån gång kanske jag också lyckas skaffa mig en. Även om jag numera resignerat och insett att det nog blir en sån där svart belgare igen nästa gång också. Hittills har jag ju inte lyckats med vaken en tervueren eller en borzoi, trots att jag tänkt att det är vad jag ska ha. 

Både pointer och borzoi får jag ju njuta av i min närhet ändå. 

Mina katter är på katters vis väldigt lättjefyllda och livsnjutande. Otto och Felicia ligger ofta och tvättar varandra. Den äldsta och den yngsta. Inte för att man märken någon åldersskillnad. Otto är precis lika fräsch som om han inte vore elva år utan fem, som Felicia. Den här bilden gillar jag, där Otto verkligen håller om fröken kattastrof.

Sesam anser numera att platsen vid huvudkuddarna är hans.