Som synes sitter inte Malva och sörjer sin karl direkt. Hon är fullt upptagen med att dels äta

...dels smygflirta med Kalle

För övrigt var det kö till morötterna här på förmiddan, störst går först, sa Pepper till Lycka.

Igår somnade min älskade undulat, Roland, slutligen in. Det har varit en lång period nu av ovisshet. Han och jag har kämpat tillsammans för att han skulle bli frisk, med specialkost, medicin och allt det andra som hör till. Till slut orkade han inte kämpa längre.

Det kändes som ett slag i magen. Som att jag själv skulle sluta andas för ett tag. Roland har varit en mycket speciell fågel för mig. Han har alltid slagit mig med häpnad över att så tuffa undulater finns, han har varit en fantastisk pappa till sina ungar och han har verkligen visat en stor personlighet. Han fattas här hemma.

Här sitter han och vaktar holken medan Malva ruvar sin första äggkull.

Roland är pappa till fem jättevackra undulatungar

Blåbär

Allra minstingen som heter Lafayette

Minna

Skugga Rholanda Malvasdotter

Sist men inte minst Skye, han som föddes allra först.

Dessa raringar fick alla fina hem och det känns så himla bra i hjärtat idag. Blåbär är ju kvar här och han har blivit en riktigt vacker fågel!

Lilla mysfinken är så himla söt och ser ut som en gräddkola, så Karamell blir hennes namn. Synd att jag inte kunde öppna burluckan för att ta bilderna. Så det blev genom gallret, vilket gör det hela lite suddigt.

Hon har tydligen hittat sig en av gossarna att trycka sig emot.   

Gurkans bebisar håller som bäst på att öppna sina ögon. Här är de små, 15 dagar gamla.

Inatt var jag och plockade upp fyra fåglar som kom straight from the south! Jättekul var det. En måsfinkhona var till mig, resten av fåglarna var till vänner. En liten (eller ja, ganska kraftig sebrafinkhona) och två kinesiska dvärgvaktlar. Önskar att jag fick mig ett par till men vi får väl se. Min höna börjar ju bli förhållandevis gammal och det vore kul om jag hann få några kycklingar efter henne.

Lilla mysfinken har jag inte tagit någon bild på, men väl de andra tre.

Sebrahonan

Tuppen

Hönan

Jag älskar verkligen dessa små vaktlar men det är tråkigt att de inte, som japanska vaktlar, kan gå i större grupper. I bur kan man bara ha dem parvis, i undantagsfall kanske ett par hönor på en tupp. Dock är de parbildande, så det rekommenderas inte.

Idag fick dvärgvaktlarna ny badsand. Snacka om populärt!

Helga njöt i stora drag.

"Kolla sand"

"Härliga, fina, mysiga sand!"

"Aaaaah!"

Jag hittade en liten krabat idag som jag plockade upp. 12 dagar gammal är man inte så stor men tydligen är mat så gott så man inte ens märker att man blir upplyft.

Ja, vem tror ni vinner, kisse Felicia eller Zoia?