Till att börja med vill jag ta upp en sak. Då jag fått en kommentar gällande att buren nymfarna och undulaterna suttit i under skabbehandlingen inte är tillåten att han nymfar i, enligt L80, vill jag förtydliga att det är en tillfällig lösning och att de nu, när behandlingen är färdig, fått ordentligt med naturgrenar och grejer att pyssla med och att buren på bilden alldeles snart kommer att vara ihopbyggd med den andra så att dessa två burar blir en enda 2 meter lång bur.

Såhär nånting kommer det att se ut. Buren till höger är tom nu, då fåglarna som satt tillfälligt i den flyttat tillbaka till sin egen, i väntan på ihopbyggnaden. 

Jag tycker att det är jättebra att folk är uppmärksamma på att fågelburar ska vara tillräckligt stora för den arten som bor i dem!

För att då passa på att berätta en annan laglighetsgrej som säger att fåglar ska ha minst en artfrände, det duger nämligen inte med fåglar av olika arter riktigt, så ska blåvingen Hugo få en tjej! Hans gammelhusse har fixat en timid liten hona som han ska få mysa med! Det var lite si och så med att få en hona, då fåglarna helst skulle säljas parvis men till min stora lycka fixade det sig ändå!

I måndags kläcktes den lilla katarinaparakitungen. Tyvärr vill föräldrarna inte mata den lilla parveln, så det tar jag hand om. Det är inte helt problemfritt. Det är inga större problem med att få i ungen maten, problemet ligger i att ungen hann bli lite svag. Så vi får helt enkelt se. Jag har längtat så efter den här lilla krabaten och det känns taskigt att ännu en häckning inte lyckats. Kanske det lossnar lite mer när mina fåglar blivit mer erfarna och vet vad de ska göra. 

Tydligen är jag åtminstone inte den enda som har problem med just katarinor. De verkar vara lite kinkiga. På ett sätt är det synd att det inte är jag själv som gör del, det hade varit så enkelt då. Bara att ändra saker och ting.

Förra veckan förlorade jag min vackra intensivröda agatkanariehane, Drutten. Han fick återigen en infektion i luftvägarna och jag kände att jag inte kan låta honom lida av det om och om igen. Bättre då att få somna in. Jag saknar honom jättemycket! Det är verkligen en sak som gör att det är jobbigt att ha djur. Det är till att försöka se framåt istället... 

Druttens fru, Dunet, fick en ny kille någon dag efter att Drutten somnat in. Det är en hane jag spanat in sen tidigare men då jag inte skulle ha någon fler kanarie hade jag lagt ner de funderingarna. När så Dunet blev singel bestämde jag mig för att om han fanns kvar så skulle han få flytta hit. Jussi fick han heta och han och Dunet verkar redan ha funnit varandra!

Sen måste jag ju visa en bild på mina underbara gouldshonor, Najad och Ninna. Båda var plockade på huvudet när jag fick hem dem. Najad på ena sidan och Ninna över hela. Nu har de blivit supervackra igen! Även om då Ninnas skadade och fel ihopläkta ben aldrig kommer att bli snyggare än det är.

Malcolm måste också få visa upp sig. Han är en supersnygg svarthuvad hane, som tyvärr har en defekt som gör att hans balanssinne är lite knasigt. Han kan alltså inte användas i avel men är vansinnigt snygg att titta på. Sen har vi rödhuvade lilla Olle som givetvis är snygg han också!

Annars händer det inte så mycket. Hundarna har fått vara ute med min mor nu i ett par dagar, då jag inte varit i form med min feber och hängighet. 

Katterna sover i fotänden av min säng... eller tja... på ungefär hälften av sängen, nedanför mig snarare. Så jag får ligga ihopkorvad halva natten tills några av dom får lust att flytta på sig.

Då och då kan man nästan tro att fåglarna är väluppfostrade, tysta och stillsamma... eller så är det den trista inredningen i buren...

Felicia har inget vett och fason. Så länge något ligger ner så går det att lägga sig ovanpå. Fantastiskt nog kommer hon också oftast undan med det.

Sådär, nu är alla fåglarna fina om fötterna. Jag har haft en massiv fågelomflyttning idag med tillhörande kloklippning. Det gillades inte. I vissa fall är det nödvändigt med handskar då vissa odjur har väldigt vassa näbbar och kan bitas rejält.

Varenda liten fågel anklagade mig för att vara en simpel djurplågare med ont sinne.

Hursomhelst... om tio dagar ska jag hämta hem Neo från mina goda vänner. Neo ska få träffa Inka och förhoppningsvis ska lite ljuv musik uppstå mellan dem och senare ägg. Neo är en kobolt viol spanglekille, skitasnygg om man får säga så.

Jag hoppas verkligen på ungar från den här kombinationen.

Hundarna har också fått klorna klippta och det behövdes. Arrak blev lite snabbt borstad också. En snygg hund ska inte behöva se ut som en uteliggarhund kan man ju tycka. Vad gäller klorna så påstod Lucy precis som vanligt att det kommer att bli hennes död och jag vägrar tro henne. Hur fel jag än klipper tror jag det är svårt att ta död på en hund. Dessutom har jag blodstoppspulver nu när jag har så många fåglar som kan behöva klippas. Där kan man däremot tala om risk. Även om jag inte tror att det är vanligast i världen kan faktiskt en fågel dö av blodbrist om man klipper fel. Dessutom är det inte så jättelätt att vara exakt med klosaxen när man ska klippa klor på en pytteliten fink.

Jämfört med att hantera undulater och nymfar är splendidparakiterna ett rent nöje. De är så snälla och goa och trots att de också har en gojnäbb så biter de inte. Inte mina i varje fall. Chidiyaa är en väldigt nyfiken liten tjej och på morgonen kommer hon snabbt som en stormvind och kollar vad för gott som serveras. Hon är totalt orädd. 

Hennes kille, Cirrus, har börjat bli man, han har fått en del röda fjädrar på bröstet. Kolla in snyggingen!

Katterna har varit snälla de två senaste nätterna och inte ens rivit hela huset. Fantastiskt. Däremot var Otto lite sur idag. Hans "mormor" var in och tog bara med sig hundarna och gick... det gillade han inte. Jag var tvungen att säga åt henne att hon var tvungen att hälsa på honom när hon kom tillbaka efter promenaden. Otto blev lite nöjdare när hon kom. Han fick godis och blev klappad. Mer behövs egentligen inte för att tillfredsställa en fluffis. sen kunde han återgå till att sova i sin nyfunna kartong med pappersskräp i.

Tur att jag har djuren här när jag ligger sjuk och är ensam. Det hade varit bra trist annars. Plus att även de stunder alla vilar på dagen känns sköna... det är lättare att själv falla in i myset då.

Papegojamadinbebisen var singel i boet. Tyvärr slutade föräldrarna värma den efter bara fem dagar. Så en stark och frisk liten rackare dog med krävan full... sorgligt. Så kan det gå med nybörjarföräldrar. Man får inte vara för blödig när man föder upp fåglar.

Jag har varit bra risigt nu ett tag. Alltså händer det inte heller så mycket här. Papegojamadinerna är fortfarande häckningssugna men nu får det vara nog för ett tag. Till veckan ska katarinaägget kläckas förutsatt att det blir något. Jag håller tummarna. 

Så här kan det se ut om man till exempel gett ett gäng undulater och nymfkakaduor en bunt citronmeliss och hängt upp den med en klädnypa, om man sen inte varit så snabb med att avlägsna sagda klädnypa utan låtit den sitta kvar i några timmar.

I lördags var jag till Arraks kära uppfödare. Det är alltid trevligt att åka dit. Man känner sig alltid välkommen.   

Jag fick träffa Ganech för första gången på TRE år. Han är fin, precis som resten av G-kullen. Jag skulle ha haft hans husse med för grabben var lite bekymrad när jag fotograferade. Bilderna blev inte så bra som jag ville. Nåja, alla som inte är vana att glo på belgarbilder kommer ändå inte att se mer än en svart hund som står.  

Givetvis var även Arraks underbara syster, Gora, hemma och hon var lite lättare att ta bilder av då hon var på hemmaplan så att säga...

Inga andra nyheter blir det förutom att jag lyst katarinornas tre ägg och det är bara ett som är befruktat. Bara och bara... det är superkul! Hoppas bara att fåglarna klarar det. Det skulle vara så fint med en liten katarinabebis!

Idag hör jag små pipanden från papegojamadinernas bokorg. Det är SÅ synd att jag inte kan se in. Jag vill ju veta hur många de är! Man kan ju bli tokig för mindre. Nåväl, jag har hört att tålamod är en dygd, så jag får väl då försöka ha det.

Pappa i repris!

Jag plockade upp ett av katarinornas ägg för att se om något var befruktat. Då det ägget visade sig vara det lät jag katarinorna vara kvar i häckburen. Hade äggen varit tomma hade de fått flytta till de andra fåglarna och få behandling mot fotskabb. Det hade på sätt och vis varit skönt att få det gjort, men fågelungar är ju faktiskt ännu bättre och trots att det nu blir en tid framöver med pethygien och mer skabbehandling senare så är det nog värt det. Jag ska lysa alla äggen om några dagar till, så kanske jag får facit på hur många som är befruktade. Jag hoppas verkligen att det går vägen den här gången! Det skulle verkligen vara superroligt!

Igår kom alla mina nummer av tidningen Fågelhobby som jag missat tidigare i år. Super tyckte jag! Nu har jag lite läsning. Synd att den inte är supertjock och med tusen sidor med all möjlig fakta, men de som gör den gör ändå ett bra jobb, tycker jag. Min nya favoritgubbe Jan Högberg är ju med!   

Undulaten Roland är jättenöjd, tror jag åtminstone. Hans fötter har slutat klia och han kan alltså sova utan att steppdansa. Fantastiskt. Miljön för fåglarna är fortfarande torftig såklart men jag tror att de överlever. Imorgon ska jag börja sanera deras burar. Alla fåglar har fått flytta till mindre bostäder men jag lovar, de ska få komma hem igen. Det är bara lite mycket att göra när man ska både behandla och sanera. För min egen, egoistiska skull, måste jag ta det lite lugnt så att jag inte kraschar.

Imorgon ska jag försöka ta mig söderöver för att träffa Arraks bror, Ganesch, som jag inte sett på två år. Det ska bli jättekul! Jag vill heller inte missa chansen nu när den kommer. Det är inte varje dag sörlänningarna dyker upp här i krokarna.