Idag har jag fått nyheter om mina fåglar.

Katarinaparakiterna är tydligen så häckningssugna att det inte ens går att ha tidningspapper på burbotten för att de försöker bygga bo av allt. Förhoppningsvis vill de häcka även hos mig.

Jag är lite tveksam till mina kanariers häckning. Olivia har slängt ut ett av sina fyra ägg, så de är bara tre nu. Antagligen var det inte något bra ägg då. Dunet har lagt sitt första ägg idag. Däremot verkar pappa kanarie inte så intresserad, så jag har absolut ingen aning om det blir något befruktat ägg alls. 

Måsfinkhonan ruvar så stenhårt nu att jag inte kunnat kolla om det blivit fler ägg än tre. Hoppas på några ungar iallafall.

Nu har jag konsulterat en bättre vetande person och luskat ut att mina ringastrilder,  Astrid och Ringo, förmodligen är ett par hanar, varav den ena är dominant. Alltså är det från och med nu Astro och Ringo. Eventuellt köper jag in någon fler senare men känner ändå att jag kommer ha alldeles tillräckligt med fåglar att häcka ändå, så blir det inga ringastrildsungar så gör det absolut inget. Dessutom trivs de ju så bra ihop ändå.

Lucy och Arrak har fått bada idag. Tog en sån där härligt slö promenad och det passade Lucy alldeles utmärkt.

Arrak gillar att gosa i sängen...

Idag hade undulaterna totalparty när de var ute och flög. Jag höll på att börja tro att de aldrig skulle återvända till buren. När alla andra hade gått in satt Albin fortfarande ute och döm om min förvåning när han placerat sig på min säng. Det är så oerhört charmigt hur undulater bli så inåttåade när de sitter på plant underlag. 

Kokos ville givetvis heller inte in. Han måste ju bara vara lite krånglig varje dag. Tur att han kan pinntricket. Nu har han dessutom slutat tjafsa. Ingt springa undan och hålla på. Han tittar på pinnen, på mig och så kliver han upp självmant. Dock har han oerhört bråttom att kliva av igen sen när man tagit honom dit han ska.

Han ruggar och ser lite ojämn ut i fjädrarna. Tur att han är vit, på undulaterna ser det mindre snyggt ut när de är vita under färgen. Mer skabbiga liksom.

Kokos verkar iallafall nöjd med att bo med undulaterna.

Justja! Inte nog med att jag fick nyheter om fåglarna, jag fick också ett erbjudande om en nymfunge. En vithuvad pärl! Jag vet ännu inte om den är bara pärl eller pärlbrokig, eller om det finns både-och. Förhoppningsvis får jag svar imorgon. Synd bara att det är nästan omöjligt att könsbestämma så små ungar. Jag vill ju ha en hona. Däremot tar jag givetvis hellre en unge från en seriös uppfödare än beställer hem en jag inte vet något om. Visserligen är Kokos en sån och blev super ändå, men man kan ju alltid förhöja sina chanser.

Jag ryckte ut som klo- och tasshårklippningstanten idag. Man har ju sina raringar som behöver lite hjälp med sina fötter. Wilna och Lucky blev fina idag.

Förresten så ser det ut som att min favoritpointer kanske ska få en lillebror i oktober. Alla som tycker att det är en bra idé får hålla tummar och tassar för att det föds en liten kille i Norge om två veckor, som får flytta hit till Luleå! Jag håller tummarna hårdare än någonsin.

Blossa på kennel Pomzoi har fått tre valpar! Jag har, sedan deras första kull, dreglat över hundarna därifrån. Tyvärr är det då inte ens i närheten av lämpligt för mig att skaffa en till hund just nu, varken tidsmässigt, platsmässigt eller ekonomiskt, så någon borzoivalp kan jag inte skaffa. Däremot är och förblir det en dröm.

Idag trodde jag att undulaterna och Kokos skulle riva sina burar innan de fick komma ut och flyga! Åska och snöstorm kan ta sig i häcken! Ingenting går upp mot ett gäng morgonpigga papegojfåglar! Undulaterna har fått mig att undra hur Australien kan ha några träd eller växter kvar. De är ju som termiter. Om man sen tillägger att mina bara är åtta stycken så inser man snart vidden av undulaternas härjningar i sitt hemland.

MEN, till saken hör också att jag aldrig hört att undulaterna skulle äta upp träden i Australien, så kanske är våra tama helt enkelt ett gäng mutanter. Vad vet jag?

Två veckor kvar innan mina nya älsklingar är här. Fantastiskt att tiden gått så fort ändå. Måste ändå inflika att jag snart biter på både finger- och tånaglar och eventuellt ett par-tre hundklor för att jag är så otroligt otålig!

En av mina malawiciklider har dött. Jag måste bara ge honom en eloge. Av de tio Ps. saulosi som jag köpte, för flera år sen, visade sig två vara hanar. Adolf färgade ut hyfsat fort och blev en riktigt grann kille. Den andra var halvgul, halvblå i olika nyanser ett bra tag, till slut färgade han också ut men aldrig i samma utsträckning som Adolf. Nu har den hanen alltså gett upp livet. Efter att hela sitt liv ha varit nr 2, har han åkt till himlen. Han har varit så duktig och i slutet fick han faktiskt till en alldeles egen parningsgrop trots att Adolf hunsat honom. Han är saknad.

Fiskarna har fått nytt vatten idag och nu när jag äntligen fått tummen ur och putsat bort kattassarna från frontglasen så ser det riktigt trevligt ut. Nog för att det bara dröjer någon timme innan nästa glidmärke uppstår men en liten stund är det fint.

Kokos har nu, troligen slutgiltigt, flyttat in hos undulaterna. Så länge han inte börjar bete sig som en så gör det absolut ingenting. Himmel vilket liv det skulle bli med en totalvild nymfkakadua!

Olivia fortsätter sin ruvning, måsfinkarna är uppe i tre ägg. Lucy har varit livrädd för åskan men som vanligt litar hon på att matte fixar allt, så länge hon får ligga nära är allt ok och hon kan sova.

Arrak har fortfarande inte fått något vett.

Det var dagens rapport!

Jag trodde jag var för slö för att lägga in bilder idag men givetvis måste jag ju visa de underbara djuren på jobbet!

Min favoritnymf som är så mörk och klar i färgen! Helt underbar!

Vi fick in superfina kanarier idag!

En av sebrafinkarna undrar var fasen lövruskan kom ifrån

Dvärgpapegojorna gillade inte alls att jag klev in i buren och stökade

Senare var de lyriska över de härliga kvistarna de kunde massakrera

Marsvinen fick det väldigt mysigt

Kaninungar kom det också idag

Sist men inte minst måste jag visa det snygga gänget som är mina extrafåglar nu under sommaren

I vanliga fall brukar de tystna och se lite fundersamma ut när jag hälsar på men tydligen duger jag nu när husse och matte är på semester.   

Idag är jag så lat att en del av inlägget blir direkt utklippt från en blogg jag har på ett forum... men det gör ju inget för er som inte läser där...

Idag kan jag berätta att det är full fart på undulatflocken. Jag blir så glad av att ha mitt lilla gäng! De har så mycket glädje av varandra. 
Albin och Ronny fortsätter att vara mysparet framför andra. Igår satt de som två små turturduvor på kvällen och myste. Inga andra av undulaterna är så enormt goa mot varandra. Man kan riktigt känna värmen från pojkarna. 

Albin är verkligen en riktig Casanova! Jag som trodde att han hade nåt på gång med Inka... så fel man kan ha. De har inte ens varit i närheten av varandra på flera dagar nu. Idag blev jag nästan generad av hans uppvaktning av DISA! Förstår ni? Disa? Albin satt alltså och råhånglade med den så kallade morotsmustaschen! Det var så mycket tunga att jag stirrade och funderade på att vända mig bort. Roland svängde förbi en snabbis men blev brutalt bortjagad av Disa. Albin skulle aldrig jaga bort någon, utom då förstås när objektet ifråga tröttnar på hans kärleksfullhet...  Fast då är det förstås inte meningen från Albins sida. 

Något som också förvånade mig idag var att Torsten tydligen inte fick så mycket gensvar som han önskade av Elsa, vilket fick till följd att han försökte fjäska till sig lite kärlek av Roland. Roland var inte så intresserad och satte sig och vilade och kikade på Inka, som höll på att snickra ihop nåt bland björkkvistarna. Vad vet jag inte riktigt. Det ser annorlunda ut motför snickerier jag är van att se. Jag tycker att det verkar som att tjejerna i undulatvärlden är skickligare på det här med snickerier än killarna. Helt tvärt emot hur det generellt fungerar i människovärlden. Värt att notera.

Olivia ligger nu på fyra ägg och jag väntar med spänning på morgondagen som kommer att utvisa om det blir fler eller om det är stopp.

Igår var jag ute i skogen och hämtade en hel bunt lövruskor till djuren på jobbet. Chefen frågade om jag skulle bygga en midsommarstång. Haha. Djuren, speciellt fåglarna och gerbilpojkarna, blev jätteglada! 

Kokos bestämde sig för att han inte kunde sova hos undulaterna. Det gick bara inte! När de slappnade av inför kvällen och var på väg att somna fick Kokos myror i brallan och ville ut ur buren. Han är ju värre än vad jag var som barn... Jag själv ville sova hemma. Punkt slut! När han sen väl satt i sin egen bur var han återigen lika nöjd som när han tvingat matte att låta honom bo med undulaterna.

Jag undrar hur väluppfostrad jag kommer att bli?

Idag såg jag att Olivia lagt ett ägg. Sen skulle jag ta en bild och då visade det sig att det inte alls var ett ägg, utan två!

Får se om det blir några bebisar den här gången. Hon är åtminstone en riktigt duktig mamma vet jag ju sen tidigare.

Måsfinkarna fick mig till slut att "ge upp". Efter att försökt bygga bo efter bo i badkaret tömde jag det till slut och slängde i lite halm. Nu håller de på att bygga ett färdigt bo av halmen, gräs och sharpie. Det är superkul att se vad som händer när man faktiskt ser lite igenom det genomskinliga badkaret! Fast det dröjer nog inte länge till innan de lyckats täppa till "fönstren".

Det händer alltså grejer i fågelvärlden här. Nu hoppas jag bara att lilla Molly kommer i häckningstagen men det är ju något jag inte kan veta säkert om hon kommer att göra. 

Jag är medlem i Sveriges tamfågelförening nu och därigenom i Fågelhobby. Tanken är att jag ska få lite kontakter och lära mig mer, samtidigt som jag kan ringmärka alla ungar. Det är en klar fördel.

Ringastrilderna fick tillbaka sin bokorg igår. De vill ha nånstans att sova säger de. Nu har jag ju inte häckningssugna kanarier som utnyttjar deras bomaterial och sprider det överallt, så jag tänkte att de kan få ha sin sovkorg, sötnosarna. Jag är fortfarande osäker på om de är ett två- eller enkönat par. Trivs ihop gör de men de har inte visat att de vill häcka annat än genom bobygget. Samtidigt är det bara den ena som "sjunger". Jag vet helt enkelt inte.

Jahaja, då kom då den dagen jag bara väntat på... Kokos tyckte att han är tillräckligt gammal för att bli sambo.

Efter att ha sammanbott med Roland i ett dygn bestämde han sig helt sonika att han inte alls tänkte återvända till ensamheten. Han flyttade in i undulatburen och när jag ville få ut honom ur den blev han inte glad. Vad skulle jag göra? Självklart satte jag in honom igen och han klistrade sig fast på en pinne och blundade nöjt. Nära Roland.

De andra undulaterna softade på ena sidan buren...

...medan Roland och Kokos hängde i sin lilla duo på den andra...

Kokos är nu nöjd.

I helgen har jag alltså varit i stugan med hundarna och katterna. Fåglarna fick stanna hemma.

Igår när jag kom hem hade undulaten Roland fastnat i en leksak och halvt hängde i den, samtidigt som han klamrade sig fast på en gren. På något sätt hade fåglarna lyckats dra ut en pilboll och Roland hade tillverkat en egen liten snara som tvinnats fast runt hans hals. Hur det gått till är för mig en gåta. Det borde inte ha kunnat hända. Nu vet jag ju sen tidigare att undulater är ytterst smidiga och nyfikna och kan utsätta sig själva och andra för allt möjligt och omöjligt, så jag borde inte vara förvånad, men det är jag.

Jag hittade alltså Roland halvstrypt med igenklistrade ögon, alldeles stilla. Jag trodde han var död ända tills han rörde på sig. Med lite hjälp av en sambo och en sax fick jag loss honom och placerade honom med Kokos. Roland var bra vinglig efteråt och oerhört törstig... Hungrig också. Efter att ha blött upp hans ögonlock kunde han dessutom se igen, vilket måste ha varit skönt.

Efter att ha räddat Roland och lugnat ner mig själv lite satte jag igång att byta grenar i undulatburen och buren bredvid. Då flög en papegojamadin ut och fann sig själv sittandes i gapet på Sesam. Tyvärr, för Sesam, var matte snabbare än blixten och fick grepp om honom så att han spottade ut fågeln själv. 

Det var alltså inte den mest perfekta kvällen för mig, eller för två av fåglarna. Som tur är så överlevde båda och idag är Roland mycket piggare och verkar hämta sig helt.

Annars har midsommar varit bra. Mycket ute med hundarna på stranden. Det är bara Lucys ögon som inte gillar sand och sol. Kanske inte så konstigt då hennes ögon, på grund av sjukdom, inte tål sol och är känsliga.

Jag Återupplevde gamla minnen och fångade lite småfisk med håv. Fick ihop lite olika sorter. Både småspigg och storspigg och ett par olika yngel. Missade dock simporna.

Lucy och Arrak var åtminstone snygga på midsommardagen.

Brorsan och hans fru kom förbi med Bailey, som mest väntade på att någon skulle kasta nåt i vattnet...

Såhär kan det gå om man står ute i vattnet med en simmande golden. (inte mitt HÅRIGA ben)

Min gammeltant tigger INTE!

Katterna var jättehungriga när vi hade varit ute en hel dag.

Felicia avslutade med att jaga lax