Beanie har vuxit på sig fint senaste tiden. Tre månader gammal ser hon ut att bli en riktig skönhet. Jag tyckte helt klart att hon var värd ett eget blogginlägg idag.

Jag bara undrar hur hon kammat håret på nosen?

Vad finns där uppe???

Årets sötaste ansikte?

Jag vet att det finns en del som saknat bilder av mina fåglar. Igår flyttade vi över alla fåglarna till huset, så nu är det fullt liv här hemma. Helt underbart. Jag har saknat att ha dem nära mig.

Nu har fåglarna fått ett helt eget rum, där jag inte förvarar någonting annat, utan ett rum som blir väldigt mycket mer lättstädat än det förra var. Jättefint är det. Fåglarna verkar nöjda, även om de var ganska less på mig igår då jag packade dem i lådor. Totalt onödigt, kunde jag nästan höra en del av dem säga. När jag sedan packade upp lådorna och släppte ut ena gänget nymfar i buren blev det ett himla liv. De började skrika allt vad de orkade efter varandra och jag blev närapå döv. Jag har faktiskt aldrig hört någon nymf skrika så mycket sen jag hade mina två första. Rudde, som jag hade då, var olycklig och skrek i timmar efter fåglarna utomhus. Jag hoppas att han blev nöjdare i sitt nya hem med en ny kompis. Skrutten blev i alla fall glad över att slippa Rudde. ;)

Här är en del av mina katarinor. Faktiskt hade de radat upp sig så fint att jag fick med en av varje färg jag har. 

Sen är ju undulaterna helt fantastiska!

Edvin, Gunnar, Lizzy, Blåbär, Filip, Edit och så kikar Disa fram där bakom.

Tråkiga nyheter är att jag tagit bort Elsa, som fick upprepade infektioner i krävan. Sista omgången hämtade hon sig inte riktigt ifrån och jag tyckte att det var bättre för henne att få somna in. Henry har dött plötsligt också. Jag märkte inget konstigt med honom men när han dog var han avmagrad. Väldigt ledsamt.

Nu när jag flyttat fåglarna har jag haft en bra chans att kolla igenom allihop ordentligt och till min glädje är alla fina och bra i hullet. Albin flirtar som vanligt med de andra undulaterna. För honom handlar allt om att vara en så stor Casanova som möjligt. I början av veckan har han inte bara flirtat med Disa, han har även utövat diverse oheliga balansövningar på henne. 

Torsten, som ju förlorat Elsa, har börjat intressera sig för Albin och Inkas dotter, Lycka. Till min stora lycka får jag säga. De skulle bli ett underbart par och Lycka är runt året nu, så fortsätter det så kanske det kan bli smått där under 2012!

Idag har jag och sambon varit och hälsat på valparna. Underbara små liv.  

Tänk att någon av de här två gossarna ska flytta hem hit till oss!

Gabbe frågade om den lille tjockisen med blått halsband var "hans" valp.

Mycket kan man säga om valpar men dödligt söta är de i alla fall!

De två tervuerenvalparna

Iris har fått en fin kull på nio ungar. Roligt nog blev det tre soblar, en vanlig, en silver och en brunörad. Den brunörade är så himla fin färg och jag är helt kär i honom. Hade han varit en hona hade han stannat här men tyvärr är det inte så... Han är dessutom satinpälsad, något jag verkligen älskar! Brunörad sobel till höger och vanlig sobel (creme, umborous) till höger.

Här är en bild på hela kullen

och till sist en bild på en tjej som är silver satin. Söt som en liten karamell är hon!

Har varit valpvakt i helgen åt de sex superljuvliga belgarvalparna. Jag, Gora och valparna har haft det hur skönt som helst. Hon är så fin mamma Gora. Väldigt lik min knaspelle. De ÄR syskon, det märks verkligen! Jag har pussat lite på små valpnosar och det är nästan lite synd att man inte kan pilla på dem hela tiden. De måste ju få sova och äta också. 

Igår kväll var valparna spridda över hela valplådan. 

Jag riktigt längtar efter att få se dem lite större. De har visserligen börjat öppna sina ögon så smått men att springa och busa är en bit bort ännu.

Idag blir de två veckor gamla och tiden går ruggigt snabbt!

Valparna 13 dagar gamla 

Tervuerenhane

Omärkt hane

blå hane

Tervuerentik

Omärkt tik

Röd tik

Mamma Gora tar en paus från de små

En av världens sötaste valpmagar!

Pyttetassar!       

Otto och Felicia är mer än lovligt nöjda med faktumet att solen kikar fram ibland. Idag har de spenderat lång tid på sängen i en solfläck och bara myst.

Arrak låg i bakgrunden och höll sig i skuggan

Arrak blev alldeles till sig idag då vi gick en promenad och han fick träffa en av sina allra största favoriter, Ninna! Som tur är så bor vi numera i samma by och vi får hålla tummarna för att det fortsätter så. 

Det känns ganska konstigt att bara ha en hund. Inte för att man märkte av Lucy så himla mycket den sista tiden men hon var ju ändå där. Arrak har förändrats en del sen hon somnade in. Han vaktar mer och är mer nära än tidigare men det är väl bara naturliga reaktioner på omställningen. Skönt nog verkar han inte ledsen eller orolig på något sätt men det har hänt en hel del runt honom på sistone, så att han reagerar på något sätt är ju bara sunt.

Arrak har tyvärr fått förstorad prostata och dessutom analt adenom, vilket är godartade tumörer som enligt veterinären är hormonellt betingade. Dessa trycker upp mot ytan och spricker sönder, vilket ger infektioner i rumpan på honom. Förhoppningsvis slipper han problem efter kastrering. Så han ska in och kastreras nu under maj månad mest troligen. Himla synd. Han är en fantastisk hund på så många vis och nu vet vi ju att han aldrig kommer att gå i avel.