Kånny är en liten lejonhuvad kanin. Plötsligt en dag ramlade han in genom dörren. Jag hade inte tänkt skaffa kanin och det är fortfarande osäkert om Kånny kommer att stanna här eller inte men han är en förtjusande liten kille. Varför har ingen berättat för mig tidigare om hur kul det kan vara att ha kanin?

Kånny dök upp på jobbet under sommaren. Han var en helt galet söt liten fluffboll som jag trodde skulle säljas först av alla. Tänk så fel man kan ha. Kånny har ju röda ögon! Många är de barn som velat ta med sig Kånny hem men inte fått för sina föräldrar, då den allmänna åsikten är att rödögda djur antingen är sjukliga eller läskiga. Så Kånny har suttit kvar. I en butik har man inte sådär otroligt mycket tid att hantera djuren mer än att kolla igenom dem, klippa klor och släppa lös dem ett tag på förmiddagen. Så Kånny, som var väldigt lugn från början, "förvildades" en smula medan månaderna gick.

Mitt i allt började han hålla huvudet lite snett, vilket inte är ovanligt för rödögda djur. Kunderna började kommentera och säga att han var sjuk. Så Kånny flyttades in i karantänsrummet för bättre uppsikt över honom. Där inne började han bete sig skyggt, då han blev ännu mer ovan vid liv och rörelse runt om. Så när man kom in dit sprang han direkt och gömde sig. Sista tiden på jobbet började jag lyfta upp honom varje dag och ha honom ute mer. Kånny började våga undersöka lite mer igen. Dock ville han hela tiden in i boxarna där de som är till salu sitter. Jag tror han trivdes mer där ute än inne i karantänen. Eller så ville han vara närmare brudarna.

Hur som helst är det svårt att veta vad man ska göra med en kanin som ingen vill köpa och som har lite sned skalle. Så till slut bestämde jag mig för att han skulle få följa med mig hem.

Nu ser jag faktiskt inga tecken på att han lutar huvudet alls. Dessutom har han blivit oerhört social på bara de tre dagar han bott här. Är det något ställe i världen som man blir van vid allt på så är det nog här.    Med alla hundar, katter och sånt där. Kånny verkar trivas och tyckte faktiskt, idag, att han kunde få spela lite dataspel i sängen med min sambo. 

Han är verkligen nyfiken. En helt annan kanin än vad jag trodde. Han testar och undersöker det mesta och när man gosar med honom blir han alldeles stilla och njuter. Det är så skönt att kunna ge honom mer uppmärksamhet än vad han kan få på en arbetsplats. Det är han värd. Kanske får han stanna också. Man vet aldrig!

Saker händer hela tiden här hemma. Under veckan har nymfungarna flugit ur holken och tre nya har kläckts. Den här gången är det Dimma och Kummin som fått smått. Jag tog ett par bilder igår då första ungen var tre dagar och den andra var en dag. Trean kläcktes idag och finns då givetvis inte med.

Sen har Pricken och Ameliés kull blivit tillräckligt gamla för fotografering. Idag är de 16 dagar gamla men bilden är från i förrgår. Den fläckiga lilla krabaten, som är en hona, stannar här hos mig.

Irre växer som tusan! Min lilla valp har blivit nästan lika stor som sin morbror! Det är helt sanslöst hur snabbt det går! Hade han varit puffigare i pälsen hade jag haft svårt att se skillnad på dem vid första anblicken!