I söndags var jag och hälsade på en vän som föder upp borzoier. Hon har just haft en kull på nio valpar och jag fick se åtta av dem. Ljuvliga, ljuvliga! Jag har sagt förut att om jag ska ha en borzoi ska det vara från henne. Hade jag haft möjlighet hade jag tagit en från denna kull, definitivt! SÅ ljuvliga! Framförallt blir de så härliga vuxna hundar!

Jag träffade då också en av valparna från förra kullen. Mercedes. Vi hade en riktigt go stund hon och jag! Fem månader gammal och täcker nästan hela mig!   

Jag sa att jag vill ha en valp från henne när hon är tillräckligt gammal. Vi får väl se. Om några år kanske det finns möjlighet!

Jag fick också träffa Indra, som jag hade spanat in när hon var valp för drygt sex år sedan. Jag har aldrig träffat henne i verkligheten, så att se henne nu var superfint!

Jag har hunnit ringmärka gouldsamadinungen och det var ett pilligt göra. Jag antar att man kanske blir lite flinkare med fingrarna när man blir mer van men det var tusan så svårt första gången. Nåja, ringen hamnade där den skulle och ungen klagade inte alltför mycket. 

Den lilla växer och växer. Inga syskon fick den och i den andra holken har inget kläckts än. I veckan ska det kläckas om inte äggen blivit förstörda. Blir det så ska ena paret få häcka igen så fort jag har nya burar och så ska jag häcka de vitbröstade.

Oskar "Fotlös" Nilsson, den morhuvade gojan, har fått en horribelt ful leksak idag. Vad han tycker om den får han inte veta förrän på torsdag möjligen. Då kommer nämligen hans nya bur och jag ids inte hänga in någon leksak innan han fått byta bur. Jag fick veta att han haft en fru, som han fått flera kullar med. Hans fru dog och sen förlorade han foten. Han må vara lite ruggig och benstumpen ser lite läskig ut, inte är han tam heller utan skriker om man kommer för nära, men han har vunnit mitt hjärta ändå.

Här är hans nya leksak: