Igår var jag tvungen att ha ut gammeltantshunden för kräkning på morgonen, då hon stulit kebabrullebit. Jag vet inte vad det är med kebabrulle, men äter jag det så glömmer jag ofta, alldeles för ofta, skräpet efter det på vardagsrumsbordet och i fredags då på GOLVET! Allt annat jädrans matskräp slänger jag ju på en gång. Kebabrulle har någon ondsint förbannelse över sig. Arrak, som är en duktig kille och som jag uppfostrat själv sen han var en liten skit, skulle aldrig drömma om att stjäla mat ens om den ligger i en påse på golvet. Lucy, däremot, är en grislisa utan dess like och stoppar i sig allt möjligt och omöjligt. Förut kunde hon få behålla maten. Nuförtiden är hon betydligt känsligare i magen och får oftast en galen diarré om hon äter något olämpligt. Kebabrulle med folie anser jag vara synnerligen olämpligt. Dessutom är hon såpass gammal att en omgång diarré skulle kunna tänkas göra henne riktigt dålig. Dessutom är hon lite väl gammal även för att opereras. Det visade sig att fröken hund inte bara fått i sig kebab, utan även folie. Nu hoppas jag verkligen att allt kommit ut med all mat jag stoppade i henne och fick henne att kräkas upp. Skatorna här ute fick sig åtminstone ett ordentligt skrovmål hundmat och kebabrulle. Äckligt.   

Matfrisk hund:

Oskar, enbenta morhuvade gojan, blev lite stressad när jag skulle ge mat imorse. Jag vet inte riktigt vad som hände eftersom han brukar sitta stilla och bara blänga. Nu bestämde han sig för att flyga till andra sidan av buren och lyckades fastna med benstumpen i glipan mellan sidoluckan och burgallret. Hur fasen det går till fattar inte jag men jag var ju då tvungen att öppna luckan så han skulle komma loss. Inte fick jag mer tack för det än morrningar, ska-bita-dig-kärring-hot och sedan skrik när han kom loss. Mitt och Oskars förhållande är sannerligen komplicerat. Tydligt är också att finns det någonstans att fastna så gör just mina fåglar det. Andras fåglar kan ha hur mycket faror som helt runt sig utan att det händer något. Snart vågar jag inte mata mina ens längre. Än mindre ge badvatten. Vaktlarna drunknar väl i chinchillasand.

Gouldsamadinhonan med bara en unge har lagt ett ägg bredvid bebisen. Jag blev då lite orolig och var tvungen att kontakta min fågeluppfödarcoach. Han lugnade mig med att sånt händer ibland. Fåglarna kan tycka att det känns onödigt att bara ta hand om en unge eller så ploppar det bara ut ett ägg som av en händelse. I vilket fall som helst är det fascinerande.