Han är ju bara för vacker min Arrak!

Vi har varit på en mysprommis i skogen, jag och mina svartingar. 

     Posera kan de!

Arrak kom på att han skulle leka lite kurragömma och han styr leken med stort allvar. Först skulle JAG gömma mig, då springer han iväg en bit så jag hinnar gömma mig lite, sen letar han upp mig. När han tröttnat på den varianten försöker HAN gömma sig och då kan det se ut såhär

Jag hade lite problem med att få till denna bild eftersom han blev besvärad över det faktum att jag inte gjorde som han tänkt, så han korvade sig iväg ett par gånger innan jag fick honom att ligga still.

Lucy har någon slags idé att, trots att hon är lite gammal och stel i benen, kan hon jaga fast sin lillebror när han kommer ut ur skogen... Så hon lurpassar.

Det var en superskön mysprommis och jag fick den där mäktiga känslan som bara kan komma sig av att man märker hur liten man är i förhållande till allt...

Jag passade på att plocka lite mossa, blåbärsris och kvistar till fåglarna. Det var uppskattat. Gouldsungarna fullkomligen kastade sig över blåbärsriset.

Igår morse tyckte min kära duva Elof att han skulle hänga med och fixa maten. Han satt på en kartong på köksbordet och tittade. Det såg precis ut som att han tänkte "OJ! Är det SÅ maten blir till!?" Huvudet rörde sig oavbrutet och han glodde febrilt.

Sen var han förstås den som först fick tillgång till godsakerna! Efter det här kanske vi måste göra det till tradition.

Om jag inte sätter in fatet med mat på en gång till fåglarna, kan det hända att de blir väldigt förnärmade.

   Hallå! Du har GLÖMT nåt!

...sedan blir det idel glada miner när maten plötsligt är på rätt sida av gallret.

Allt är frid och fröjd och alla är friska, såvitt jag vet. Min mörka vaktelhöna, Hedda, har varit lite krasslig men har fått flytta in till de andra igen.

Undulaten Inkas sista ägg blev förstört. Jag kollade till det idag och såg att det blivit skadat och därmed också torkat ut. Inte ens hög luftfuktighet hjälper ett ägg som är trasigt.

Nu står mitt hopp till att Inka fortfarande är sugen på att häcka och att de andra två paren kommer igång. Fast det verkar lovande. Man ser knappt till honorna eftersom de är i holkarna hela dagarna. Grabbarna sitter utanför och matar och ser ensamma ut och då och då tar de sig en tur in i holken. Dock tolererar inte Inka att Albin kommer in. Kanske är det för att de två, till skillnad från de andra, inte varit ett par så länge.

Malva är överlycklig över att få en holk igen! Hon är nog moderskapet personifierad!