Felicia och Otto ligger ofta och myser ihop. När jag tittar på mina djur får jag ofta den där härliga varma känslan av lycka över att de finns hos just mig! Underbara, underbara djur!

Jag tyckte verkligen att det var dags för lite nya katarinaparakitbilder. Bebisarna flyttade för några dagar sen ut i stora buren till de andra. Tyvärr hade jag tidspress för att hinna ta bilder innan lamporna slocknade. Önskade att få några bättre men det känns ändå helt ok.

Ettan 

Tvåan är turkos men huvudet skiftar mest åt kobolthållet. Den ungen är liksom en blandning mellan mamma popsys koboltblå färg och pappa Ziggys turkosa.

Tiggeri

Trean hade den goda smaken att gömma sig bakom en duva

Här är en av mina rosa bourkes. Jag älskar deras kvitter som har en underbar klang. Synd bara att undulaterna ska störa så mycket i bakgrunden.   

Ja, jag har inte så mycket mer att tillägga.

Eftersom jag i princip lovade en ny bild på Criollo som nu har namn och allt, så bestämde jag mig för att ta bilder av alla hamstrarna. 

Först ut var Velox. Velox är sannerligen en mysig kille. Han är så snäll och go och nyfiken. 

Nästa ut var Mini. Mini är speciell för mig. Hon har världens lenaste päls. Dessutom är hon dotter till världens bästa Cruella. Den coolaste dam som någonsin funnit och den som fick mig att börja tycka om hamstrar. Mini är snäll och go ochhar massor av fart i benen, precis som sin mor. 

Mini har skavt sig mot något så hon fått en liten lös hudflaga på kinden. Det stör mig eftersom jag gillar bilden i övrigt.   

Iris är en mer självständig liten dam. Hon är snäll och mjuk och go men det är inte alltid hon känner för att bli upplyft och gosad med och då sprattlar hon och försöker hoppa iväg. Iris brunstar idag. Luktar inte så smaskigt... 

...tydligen tyckte Dino det. Han hade svårt att  göra något annat än knalla runt och sniffa där hon hade varit... Jag försökte ta massor av bilder av honom men det gick bara inte...

Han är också en väldigt snäll och go hamster. Betydligt lugnare än Mini men kan sätta fart som tusan när han vill. Då kallar jag honom "vita blixten".

Snusmumrik gillade visst också doften av brunst. Han tappade skallen totalt. Till slut fick jag försöka hålla honom i handen men det är inte lätt. Han är såpass stor att han har problem med att rymmas. Ja, egentligen är det lite samma med alla utom Dino men Snusis är nog störst av alla. Han och Velox är de lugnaste av alla. Snusmumrik är mamma till Mini och alltså morfar till Criollo.

Iowhai är så otroligt söt med sina vita sköldpaddsfläckar... Jag bara älskar hennes vita morrhårskudde! Hon är snäll och go och har en hel del upptäckarlust. Hon är så snäll och lätthanterlig och mysig. 

Så till sist Criollo. Han har börjat få lite mer päls nu. Pluttgubben. Han har massor av energi och springer som en galning då man tar ut honom. Knappt han sitter stilla överhuvudtaget. Han är ganska liten ännu men så är han heller inte så gammal. Snäll är han då. Väldigt hanterbar också, trots att jag faktiskt varit i såpass dålig form själv att jag pysslat mindre med hamstrarna än vanligt. Dock har han ju gener till att bli supermysig, så det är inte konstigt att han är det ändå.

Jag har, efter mångt och mycket, äntligen hittat ett namn som duger till min lilla chokladpudding. Känns helt fantastiskt! Han heter numera Criollo De Vil. Saxat från Wikipedia: "Criollo är en kakaosort med runda och lätt färgade bönor som generellt sett anses vara den finaste sorten"

Jag tycker ju själv att lilla Criollo är av den finaste sorten. Alltså är det ett passande namn. Rund är han ju också. Om kakaobönorna är ludna är väl mer tveksamt... 

Egentligen borde jag fira detta med en ny bild på "Crille" men det får bli senare. Tills vidare lägger jag upp en bebisbild. Bara för att han är så söt. Ruggigt söt.

Nya undulatbilder från bebisburen. Alla ungarna bor nu i samma bur med sina föräldrar. I veckan ska Inka, Lizzy och Gunnar få flytta tillbaka till sina kompisar i stora buren.

Katarinaungarna växer också.