Imorgon fyller småttingarna tre veckor. De är helt underbara! Se själva!

Jag funderar på att behålla honan som är på bild nr 4, eller någon av de vita. Honan som är på näst sista bilden visade sig vara en hane. Nåja, man kan inte ha rätt jämt!

I veckan har jag hunnit med att fylla år. Tyvärr förmörkades hela dagen av en mindre tänkande person. Jag respekterar att andra människor inte är lika intresserad av djur som jag är men jag förväntar mig respekt tillbaka. Den här individen är totalt ointresserad av allt vad husdjur heter och anser sig då ha rättighet att kritisera mig för att jag har djur. Jag tänker inte gå in på detaljer då det känns både olustigt och tungt.

Jag har inte haft det så lätt de senaste åren och det som hållit mig uppe och gett mig kraft är alla dessa underbara djur jag haft omkring mig. Nu ska jag inte påstå att inte människor gett mig stöd men då ska man ju förstås också komma ihåg att människan också är en art på den här jorden.

I vilket fall som helst var jag ledsen och sårad på min födelsedag och hela dagen igår kändes det surt att inte klara av att skaka av sig olustkänslan. Man ska inte låta energitjuvar ta den energi man har men ja, ibland är det så lätt att säga det men svårt att få det att fungera.

Idag försvann allt det där! YES! Jajjamänn! Därför att jag var på världens mest underbara promenad i solen med Arrak, Lucy och Ares. Fantastiska hundar! Sen blir det ju inte sämre av att man sitter och småskrattar för sig själv när man ser resultatet av fotograferingen man ägnat sig åt under promenaden. Synd att man inte kan lägga in alla bilder men jag delar med mig av några av dem i alla fall!

Ares håller på att bli en stor kille! Han är en av de mest fantastiska hundar jag mött!

Mattes kille!

Lite blandat. Klickbara!

Jag kan verkligen inte förklara känslan av att få vara i närheten och lära känna dessa fantastiska varelser! Jorden är i sanning rik på osannolikt härliga individer. 

Den här promenaden gav mig massor! Sol, ljus och umgänge med tre hundar jag aldrig någonsin skulle vilja vara utan att lära känna. När vi var där ute fanns inget mer än just vi fyra. 

Idag tog jag separata bilder på Gurkan och Jukkas ungar för första gången. Har kollat könen för någon dag sen men vågar inte svära på att jag skriver ut dem rätt nu. 

Den största ungen är en sobelhane

Den andra hanen är en svart bandad satin

Sen är det tre dominant spot naturfärgade honor

...och till sist två offwhite dominant spot satin honor

Det är verkligen en superfin kull där jag hade velat behålla minst tre av dem! Jag kommer att behålla en hona men om det blir en offwhite eller den mörkaste d s nf-honan vet jag inte än. Sobelhanen flyttar till en uppfödning i Västerbotten som ska inrika sig på just cremebaserade färger, vilket känns otroligt skönt med tanke på att jag verkligen inte behöver fler hanar just nu och dreglar som tusan över sobelhanen... Det känns fint att han mest troligen går i avel! Har jag tur blir det soblar senare i år då jag planerar att para Iris och Snusmumrik. Kanske t o m silversobel, som verkligen är en storfavorit.

Hög tid för könsseparering! Passade på att ta några bilder på bebisarna igår kväll. Jag fullkomligt älskar albinosarna! De är som små fluffiga snöbollar med rubiner till ögon! synd att det inte blir att behålla någon bebis från den här kullen. Jag håller däremot på att överväga en Gurkan-Jukkabebis men får se hur det blir med den saken.

Den lilla silvergrå hanen är så tjock och helt underbar! Otroligt fint och runt ansikte fick han.   

...för att inte tala om nf honan

...och den svarta bandade

Är det nåt jag tycker är så urgulligt att man jag får ont i magen av det så är det långhåriga hamsterbebisar. De är så underbart fluffiga och ljuvliga! 

Iowhais bebisar har blivit tre veckor gamla och är verkligen toksöta! Den silvergrå är en hane, den silvergrå bandade en hona, naturfärgade är en hona, svart bandade är hane, den svart är en hane och så albinosarna är två honor och en hane. Tänk så fint det kan bli av en Iowhai och en Snusmumrik!

Kikade lite närmare på Gurkans ungar idag också när Gurkan var på motionsrunda. Tre stycken är dominant spot. GISSAR på att två är naturfärgade och en är svart. Svårt att se då de ligger på hög. En unge är svart bandad, två är vita med svarta ögon, som det ser ut, och till sist tror jag minsann att det dykt upp en sobel! Det ska bli jättekul då jag får se dem ordentligt och kan ta bilder av dem. Är det en sobel finns det nog viss risk att den stannar här. Jag ångrar ju så att jag sålde den bandade silversobeln som Snusis och Satine fick. Nu ska jag inte jubla i förskott. Som sagt så är det svårt att se ungarna ordentligt men den ser så jämnt färgad ut med ljust runt ögonen. Det sla också bli kul att se hur många som blir satinpälsade.

Idag har jag legat hemma sjuk och vaknade på eftermiddagen upp av högljutt nymfsex. Jisses, tänkte jag, kan det vara Kummin och Kokos som håller på? Jodå, blyga var de inte heller. Ivrigt påhejade av diverse andra nymfar. Det var bara då jag skulle ta en bild och råkade glömma att slå av blixten som de reagerade. Nu grämer det mig att jag inte flyttat än och kunnat sätta detta ljuvliga par i häck. Kokos är vihuvad lutino och alltså kritvit. Kummin är vithuvad pärl med anlag för brokigt och isabell. Tanken är att de ska få häcka så snart möjlighet ges, så jag hoppas lusten håller i sig.

Skrämda fåglar av elak blixt... sekunden senare hoppade Kummin av Kokos rygg.

Vanilla, Kummin och Humles syster, verkade inte så intresserad av snusket utan hade fullt upp med att pilla på den rosa delfinen som sitter på leksaksstegen jag gjorde för någon vecka sen. Jag hade lovat mig själv att bara använda naturinredning till fåglarna och inte en massa färgglatt tingeltangel men sen var jag sjuk en gång och less och frustrerad över att inte ha nåt att göra, så jag skickade särbon att köpa storpack med kulörta pärlor för barn... sen var det kört... och vad tusan, fåglarna gillar det ju! Särskilt nu på vintern då de inte får lövklädda grenar, mossan ligger långt under snön och man skulle få gräva gigantiska gropar för att få tag i blåbärsris. Desssutom får de inte nya grenar så ofta som de får då det är mer lättillgängligt.

Lizzy älskar visst också pärlorna.

Oskar satt äntligen precis på den där grenen som jag ville ha honom på då jag skulle ha bilder till Fågelhobby. Det var på tiden. Då jag tog bilderna till tidningen var han betydligt mindre medgörlig. Nu har han verkligen kommit igång. Jag får helt enkelt skriva mer om honom senare och bifoga snyggare bilder.

Idag hade jag äran att få ha världens bästa Nitro här också. Han är verkligen en myskille utan dess like. 

Idag satt jag och tittade när Oskar ville in i akvariet som Gurkan är i just nu. Han såg ju bara för rolig ut när Gurkan kom emot honom. Man ser dessutom hans "glasspinnehals" tydligt då han sträcker på sig. Det beror på att han blivit plockad av sin partner tidigare i livet. 

Här kan ni se det.