Jag har fått frågan om varför jag föder upp just hamstrar. Det är en intressant fråga, som jag kan skriva lite mer om.

För lite drygt två år sen hade jag aldrig haft tanken på att skaffa hamster. De ingick inte i mitt breda djurintresse. En hamster var ett ganska gulligt men ointressant djur tyckte jag. Jag ansåg mig vara mycket mer av en råttmänniska. Råttor är som små hundar, smarta, roliga och oerhört sociala. Hamstrar ligger ju bara och sover hela dagarna och är mest söta, tyckte jag. När jag sen började praktisera i zoobutik och blev biten upprepade gånger av hamstrar blev jag nästan helt anti. Inga andra djur bits lika frekvent som otama hamstrar.. oavsett det gäller otama djur av andra arter. 

Efter att ha packat upp ett antal transportlådor med rädsleaggressiva hamstrar var jag rätt less. Tanken på att föda upp egna hamstrar väcktes och tycktes som en god idé då man kan välja ut bra avelsdjur och hantera ungarna.

Dock var det ju inte direkt så att alla i personalen stod och hoppade och längtade efter att få ta hem ett par hamstrar för avel. Garanterat inte jag heller.

Sen en dag dök Cruella De Vil upp. Hon var en kundbeställning som enligt kunden var "jättejättearg". Tjejen ville ha en svart hamster men lämnade tillbaka henne efter endast några dagar. Så står man då där med en aggressiv hamster som man inte vet vad man ska göra med. Man kan ju inte sälja den direkt. Av någon anledning, fråga mig inte vilken för jag vet inte, så bestämde jag mig för att ta hem Cruella, som jag döpte henne till på grund av hennes humör. Efter två dagar var hon hur tam som helst och jag bestämde mig för att behålla henne, då jag blev väldigt förtjust i den lilla tjejen. Efter ett litet tag till blev det ännu en hamster, Satine... och en till, Snusmumrik (som fortfarande lever)... och till slut blev det även bebisar. Jag är ju väldigt intresserad av avel och genetik sen tidigare och det här var ju något helt nytt och jättespännande. För även om man kan räkna ut vad det borde bli för färger så finns ju dolda anlag och slumpen på det. (som Freddie, fjärde generationen De Vil, som blev rexpälsad)

Hamstrar har blivit ett stort intresse för mig, helt otippat. De må vara nattdjur och ha lätt för att bitas om de blir skrämda men jag har ju lärt mig att läsa dem och mina egna hamstrar är förstås tama och helt underbara i temperamentet. Jag älskar att sitta och pyssla med dem, de är så runda, söta och goa och jag vill bara mojsa runt med dem i handen och myyysa med dem! Plus bonusen att föda upp friska, trevliga hamsterungar i fina färger. Som bonus är de extremt renliga och lätta att få att gå på toa och då är helt luktfria om man byter ofta i toan. Man behöver heller inte ha bekymmer med att få två guldhamstrar att passa ihop med varandra eftersom de lever solitärt och definitivt inte vill ha någon kompis. Inte som med dvärghamstrar, gerbiler eller råttor som kan göra illa varandra ordentligt om det vill sig illa. Det negativa med det är ju att man måste ha en bur till varje djur. Det är ganska bekvämt och dessutom gulligt med djur som vill bo ihop.

De flesta av mina hamstrar säljs fortfarande via butik men vill någon köpa direkt av mig så går det också bra. Den stora idén med uppfödningen är ju att det ska finnas hamstrar som vuxit upp i hemmiljö under bra förhållanden, av garanterat fina föräldrar och som till största delen har känd stam.

Många är emot att det säljs djur i butik och att grossistverksamheten innefattar djur. Ett förbud mot det skulle innebära att bara privatpersoner skulle få föda upp hamstrar. Det är lätt att säga att det skulle vara bättre men det är nu inte så himla enkelt. Man behöver ju bara gå till hund och katt för att inse att det finns fruktansvärt mycket oseriösa uppfödare där. Grossister har ju, trots allt, någon form av kontrollerad verksamhet. Varje djur som föds borde få en bra uppväxt och så är det ju tyvärr inte och så lär det aldrig bli heller. Mitt sätt att motverka det är att föda upp djur som har haft det bra.

Att djuren säljs via butik är inte heller något som bekymrar mig. Inte så länge det är en bra butik som inte enbart vill sälja utan ser det som viktigt med information om djuren också och hellre avråder än bara pratar om hur trevliga djuren är. Sälja till fel person kan man göra som seriös uppfödare också, tyvärr... som för mig med undulaten Monster. Hjärtat brister fortfarande då jag ser Monster och Doris försöka flyga och det inte går. Fåglar är så hjälplösa utan vingar.

Så i grunden handlar det om att få fram trevliga hamstrar som man kan sälja med gott samvete, att veta att djuren slipper långa transporter och att de är hanterade från det de är två veckor ungefär så de slipper stressen med att lära sig att människor inte är elaka, utan kommer in i det mer naturligt.

Dessutom har jag lärt mig att älska hamstrar. :) 

fröken Cruella De Vil, mitt lilla hjärta

Vackra Satine, som lärde mig älska satinpälsen