Nu var det väldigt längesen jag skrev något. Ärligt talat har jag varit fruktansvärt låg ett bra tag här och helt enkelt inte orkat sitta och blogga. 

Det började i maj, då Irre var in på röntgen och vi fick veta att han har grad D på höfterna. Då var det precis som att allt föll. Alla planer jag hade gick i stöpet. Jag kände direkt att visst, man kan tävla och ställa ut en hund med dåliga höfter men någonstans ligger den stora inspirationen i att någon kanske skulle vilja använda honom i avel om han meriteras. Nu är det ju helt uteslutet. Vår första och enda utställning var han ju i topp på åtminstone, vilket var superkul. Jag hade sett fram emot stort att få göra MH och mentaltest på honom senare men det är ännu en grej som nu inte känns särskilt värt.

Det är också enormt tråkigt att två av hans syskon också visat sig ha dåliga höfter. Så åtminstone halva kullen har hd. En hane är inte röntgad ännu.

Nu under en månads tid har Irre blivit halt varje gång efter att ha sprungit i terräng. Det började plötsligt en kväll då han sprungit särskilt hårt. På plan mark märker vi ingenting men direkt det blir ojämt. I onsdags var vi till veterinären som kunde konstatera att han inte kunde avgöra helt om hältan kom från höfterna, eftersom han inte hade någon förändring alls på röntgen. Han har visserligen grad D men inga pålagringar och inga andra konstigheter. Veterinären bedömde att han mycket väl kan visa sig hålla ihop och leva ett långt liv. Dysplasi är krångligt, för man kan aldrig säga i förväg hur hunden kommer att må. 

Irre har iaf fördelen att han är lätt i kroppen. Vi hoppas att han har en liten inflammation som ger med sig med medicinering och vila. 
Det är så skönt att komma till en veterinär som är rak i sina svar och helt ärlig. Jag var rädd att jag skulle komma hem utan hund men än så länge hänger han med. Mitt hjärta.

Det absolut viktigaste för mig i det här läget är att Irre mår bra och att han slipper ha ont. 

Irre är mitt lyckopiller här i livet. Det finns verkligen ingenting som kan göra mig på så bra humör som en dos av honom. Arrak är en riktig liten surgubbe. Han är så jäkla söt alltså men med åldern har han blivit lite grinig av sig och då vi varit med Irre till veterinären i ett par timmar var Arrak RUGGIGT grinig då vi kom hem. HAN hade minsann velat åka till veterinären och få sprutor i rumpan och bakfylla efteråt!

Efter maj har jag hunnit förlora några fåglar också, bland annat min första katarinahane Pepsi... och det har känts hårt. Dessutom bestämde jag mig för att lägga ner hemsteraveln efter tre år, på grund av svårigheten att hitta avelsdjur och att vi på jobbet tagit in hamstrar från ett företag nu under veckan och att jag därmed inte heller, från och med nu, inte helt kan garantera papovafria hamstrar. Om papova kan du läsa här http://www.hamsterforeningen.se/guldhamster/sjukdomar/hapv-papova-7900983

Jag vet inte i nuläget om jag alls kommer att fortsätta med hamstrar överhuvudtaget, åtminstone inte så länge jag har kontakt med grossisthamstrar... och det känns otroligt vemodigt. Det känns dock bra att jag hunnit skicka två hamsterhanar till uppfödare medan jag fortfarande inte haft kontakt med hamstrar utifrån, annat än en annan tjej som bara haft kontakt med mig.

Jag vet inte just nu hur mycket jag kommer att blogga framöver men det känns lite som att det lättat nu med alla beslut som tagits och att det liksom lugnat ner sig med många saker.

Jag bjuder på två bilder från min och hundarnas helg ute i stugan för två veckor sen

Irres sätt att gosa

Kisse Felicia med sin tass

 

therese

6 november 2013 20:23

Hej, ville bara säga att våran hane som vi köpt via djurmagasinet från dina kullar, mars/april -12, fortfarande lever och mår, han är världens snällaste med ett psyke som imponerar mig :)så även om du inte fortsätter med avel har du hunnit få fram oerhört fina djur :) mvh/therese

http://www.theresevikman.blogg.se

inka

8 november 2013 08:52

Hejsan!
Oj så roligt att höra. :) Sånt värmer. Jag hoppas kunna återuppta aveln någon gång framöver men det beror ju lite på hur livet artar sig.
Sköt om er och hamstern.

 

illika

10 november 2013 00:35

All min omtanke! Jag vet hur svårt det är med hältor, dåliga höfter och smärtor hos allför unga djur... Jag rekommenderar besök hos hundkiropraktor och hundsjukgymnast som kan hjälp på ett annat sätt än veterinärer. Vad tråkigt att så mycket negativt raddade upp sig sådär.

http://illika.blogspot.se

inka

13 november 2013 23:08

Tack. :) Ja vi kollar upp allt möjligt som det är. Kosttillskott som hjälper osv. Det som är positivt är ju att det brukar bli bättre då det varit skräpigt ett tag med saker och ting. Så nu ser vi framåt igen. Irre lever och vi fortsätter att få goda skratt av den hunden varje dag. Han är liksom något utöver. Så jag ska försöka ta och berätta en del om honom här framöver.

 

margus

17 december 2013 19:11

Så roligt att se inlägg här igen! Tråkigt och ledsamt med din nedstämdhet efter vad som hänt. Men man blir lite tagen när livet strular till det, och allt är känslomässigt när det handlar om djur. Vet inget om grava hd-problem på hundar, och kan inte ge råd. Dock finns mycket info att fördjupa sig i, men det vet du förstås.
Härlig bild i soffan där. En glad skit överst:-) Ha det gott. Hoppas du fortsätter blogga.

http://margus.bloggplatsen.se

inka

17 december 2013 21:40

Ja det har varit mycket. Inte bara med djuren men eftersom det är en djurblogg blir det dessa saker jag skriver om. Har även förlorat min farfar och två unga människor jag tyckte väldigt mycket om, plus att jag själv varit sjuk.
Vad gäller Irre har vi lite regler runt hur han ska tränas och så turboboostar vi med fodertillskott som hjälper till att understödja ledfunktionen och fungerar som antioxidant. Bland annat nyponpulver. I nuläget är han helt fri från hälta och mår kalas. :)
Jag kommer absolut att fortsätta blogga! Det bara kan ta längre tid mellan inläggen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har äntligen valt vilken hamsterunge som kommer att stanna. Eller, han kommer att få åka till en fodervärd men ägas av mig. Lille Adagio eller, till vardags, Sture.     Sen är det mycket tveksamt om jag kommer att kunna skiljas från lilla ...

Äntligen bestämde jag mig på riktigt för att börja registrera mina hamsterkullar i Svenska Hamsterföreningen. Jag blev medlem förra sommaren någon gång och nu, med kullen som Baronessan och Alf Manfred har fått har jag tagit mig för att både registre...

Det har gått oerhört segt med det mesta denna sommar. Fågeluppfödningen har skitit sig helt och endast en undulatunge har fått växa upp och komma till ett nytt hem. Ungefär allt som kan gå fel har gått fel. Detta har inte känts peppande på något sätt...

Bröderna Prick har fått en lillebror. Hektor heter han. Jag träffade honom i måndags och blev såklart otroligt kär! Ljuvligare än en pointervalp är ju svårt att vara. Det skulle i så fall vara en belgarvalp. Jag ser fram emot att lära känna den här l...

Torven gjorde sitt jobb och min svarta hamster Briah är mamma sen nu i torsdags 21/5. Har kunnat se sex bebisar. Kan eventuellt vara någon fler men Briah är oerhört noga med att gömma dem. Jag längtar verkligen tills jag får se dem ordentligt och bör...