Den lilla katarinabebisen fick åka till himlen. Parveln skadade benet i holken. Vad exakt som hände kan jag bara spekulera om. Det är väl inte det som är det viktiga trots allt. Hur som helst blev knäleden böjd åt fel håll, svullnade upp och blev röd, sen kallnade benet, så det var på väg att dö.

Så himla trist, jag fäste ju mig vid den lilla och matningen började fungera helt problemfritt och den började öka i vikt. Jag saknar verkligen den lilla parveln.

Här är bebisen en av de första levnadsdagarna

Just nu sitter jag och samlar mig inför att sätta gouldsen i häck. De är ju inte heller lika lätta som sebrafinkar, måsfinkar och kanarier... jag vill liksom inte ha ännu ett bakslag. Samtidigt är det ju synd att ge upp, förr eller senare lossnar det.

En samling snygga goulds

Idag blir det inte mer skrivande. Jag lägger istället ut en bild på kära malen "Bumling" och så en bild på något så ovanligt som en mänsklig bebis. Min guddotter!