I fredags var det någon som dumpade två kaniner i entrén till jobbet. De satt i varsin transportbur. Båda kaninerna var smutsiga och luktade illa. Transportburarnas botten var täckt av något oidentifierbart som kan ha varit avföringstäckt strö eller enbart hårdtrampat och kladdigt bajs. 

Ena kaninen visade sig vara en hane och han var i riktigt bra skick. På honom var det mest klorna som var hemska. Jag har aldrig sett så långa klor på en kanin. Jag klippte bort runt två centimeter på de längsta och det är mycket på ett så litet djur. 

Honan var lite för mager och betydligt smutsigare. Vi fick hjälpas åt att klippa loss ett par stora bajskakor som satt nära könsöppningen, som för övrigt såg inflammerad eller åtminstone irriterad ut på grund av all smuts. När vi skulle kolla könet kissade den stackars kaninen rakt ut över min hand och fortsatte en bra stund. Stackars liten. 

Det var väldigt skönt efter att ha fixat klor, rena burar och badat kaninerna. De såg så nöjda ut när de fick vatten och rent, friskt hö. 

Det bästa av allt är att honan fick ett hem redan efter någon dag. Faktiskt hos ett par bekanta till mig! Jag blev överlycklig när jag fick veta det! Helt fantastiskt. Där får hon det bra!

Jag hoppas att vi hittar ett fint hem även åt den lilla hanen. Han är så himla fin med sina stora ögon!

Det kanske är ganska uttjatat att fråga sig hur folk kan göra sådana här saker mot djur men man upphör aldrig att förvånas. Alla dessa liv som blir utkastade, lämnade i skogen för att dö, slängda i soptunnor eller vanvårdade. Jag önskar att det aldrig hände. Det finaste vi har i världen är livet självt och dessa djur är levande. De har sin gnista de också. 

Hur vi utnyttjar deras beroende av oss. Att vi bara KAN göra dem illa!

Bilder på den jättefina hankaninen!

Neo fick flytta hem igen och hann faktiskt flytta vidare till Umeå igår också. Inka blev superglad över att vara hemma hos "sina pojkar" igen och började flirta både till höger och vänster. 

Här hemma har det varit så mycket undulatsnusk att jag rodnar bara av att tänka på det.

Idag har jag haft en lugn dag och bara njutit av att finnas till. Det är så underbart med alla djur runt om mig. Att kunna ligga och läsa en bok i soffan, kasta en blick då och då på ett gäng urfina fåglar, med minst en katt på magen och en hund vid fötterna. Det är livet!

Man kan nästan inte förklara hur fantastiskt det känns med alla dessa kompisar!

Jag tömde Malawikaret nästan helt på fisk i lördags. Bara två ancistrusar fanns kvar. Hem kom jag med ett par palettciklider. Det ser lite tomt ut för tillfället men håller jag nu bara tummarna lite extra hårt så dyker det nog upp 30 glödbandsdanio att fylla ut med imorgon. Jag hoppas verkligen det. Jag hoppas också att detta kar ska bli lite mer livfullt. Mina malawiciklider har hängt med ett tag och hela tiden varit underbart fina men de har minskat i antal och jag har inte kunnat släppa ner nya fiskar, inte ens efter en ominredning av karet, på grund av att de gamla varit för revirhävdande. Det har slutat med döda fiskar. Döda fiskar är inte så kul att ha.

Imorgon kommer det nya djur på jobbet. Det är alltid lika kul! Vi beställde hem två vithuvade nymfer, dalmatinerhamstrar och en vit kanariehona. Om den lilla kanarien är fin kanske hon får bli Karl-Alfreds nya tjej. 

Jag har maximerat mitt undulatantal nu och slutat på tolv stycken. De tre nya är en himmelsblå df dominantbrokig hona, en himmelsblå gråvinge spangle och en mörkgrön opalin. Oerhört fina små ungar är det!

Man dör ju nästan av hur söta undulatunger är!

En väldans intressant sak som händer nästa månad är att jag åker ner till Djurmagazinet i Västerås den 18:e november och går på föreläsning med Jan Högberg. Dagen efter åker jag hem till honom för att hämta upp ett gäng fåglar, plus att jag besöker en enormt trevlig hund- och fågeluppfödare som bor nära honom och hämtar ett par vita risfåglar. Detta ska bli en enormt trevlig resa och jag kommer säkert vara väldigt trött och nöjd efteråt!