Just nu tar eländet inte slut. Inatt dog Olivia, min älskade vita, vackra kanariehona. Även hon i luftvägsinfektion... Jag saknar henne något fruktansvärt. Vi kämpade så hårt hon och jag med medicin, antibiotika och slemlösande, plus värme och fukt. 

Här är hon på bild i somras när fåglarna höll på att gå isäng och satt som små bollar i buren.   

Jag har städat ur burarna efter Olivia och katarinorna som ju inte behöver sitta i häckbur nu när deras unge dog. Jag uppbådade lite styrka för att orka göra det. Man blir som opepp när det går dåligt.

Igår var jag förbannad över att en god väns kanin dog på natten för att jourhavande veterinär varken behagade svara i telefon eller öppna dörren. Så får det helt enkelt inte gå till! Ja, jag är fortfarande arg men igår var jag dessutom alldeles chockad och förstörd! Har man jour så har man.

För att försöka göra något mer positivt har jag hälsat på mina vänner som just har skaffat en ung nymf. Han har fått namnet Ticke och är så underbart vacker! Han är isabellbrokig. Det var för övrigt jag som hittade honom på jobbet och blev kär. Sen hamnade han vips hemma hos mina vänner, tillika grannar... Jag måste fotografera honom någon dag. Han var ute och flög för första gången idag.

En annan sak som muntrade upp mig var att fotografera lite katarinor. Pepsi var nyfiken och kollade upp mig ordentligt. Därför blev bilden lite suddig!

Här är en annan bild på honom

Hans flickvän Nico

Sen ville Nelly vara med

Plus ett par risfågelherrar

Jag har varit ute på en supermysig prommis med gammeltanten. Vi softade på i hennes tempo medan Arrak var utlånad till min mor och moster. Han hade säkert skitkul med dem! Han såg nöjd ut när han kom tillbaka. 

Det är tur att jag har så många underbara djur som kan glädja mig då det känns svårt. Vad skulle jag göra utan dem?