Till att börja med vill jag ta upp en sak. Då jag fått en kommentar gällande att buren nymfarna och undulaterna suttit i under skabbehandlingen inte är tillåten att han nymfar i, enligt L80, vill jag förtydliga att det är en tillfällig lösning och att de nu, när behandlingen är färdig, fått ordentligt med naturgrenar och grejer att pyssla med och att buren på bilden alldeles snart kommer att vara ihopbyggd med den andra så att dessa två burar blir en enda 2 meter lång bur.

Såhär nånting kommer det att se ut. Buren till höger är tom nu, då fåglarna som satt tillfälligt i den flyttat tillbaka till sin egen, i väntan på ihopbyggnaden. 

Jag tycker att det är jättebra att folk är uppmärksamma på att fågelburar ska vara tillräckligt stora för den arten som bor i dem!

För att då passa på att berätta en annan laglighetsgrej som säger att fåglar ska ha minst en artfrände, det duger nämligen inte med fåglar av olika arter riktigt, så ska blåvingen Hugo få en tjej! Hans gammelhusse har fixat en timid liten hona som han ska få mysa med! Det var lite si och så med att få en hona, då fåglarna helst skulle säljas parvis men till min stora lycka fixade det sig ändå!

I måndags kläcktes den lilla katarinaparakitungen. Tyvärr vill föräldrarna inte mata den lilla parveln, så det tar jag hand om. Det är inte helt problemfritt. Det är inga större problem med att få i ungen maten, problemet ligger i att ungen hann bli lite svag. Så vi får helt enkelt se. Jag har längtat så efter den här lilla krabaten och det känns taskigt att ännu en häckning inte lyckats. Kanske det lossnar lite mer när mina fåglar blivit mer erfarna och vet vad de ska göra. 

Tydligen är jag åtminstone inte den enda som har problem med just katarinor. De verkar vara lite kinkiga. På ett sätt är det synd att det inte är jag själv som gör del, det hade varit så enkelt då. Bara att ändra saker och ting.

Förra veckan förlorade jag min vackra intensivröda agatkanariehane, Drutten. Han fick återigen en infektion i luftvägarna och jag kände att jag inte kan låta honom lida av det om och om igen. Bättre då att få somna in. Jag saknar honom jättemycket! Det är verkligen en sak som gör att det är jobbigt att ha djur. Det är till att försöka se framåt istället... 

Druttens fru, Dunet, fick en ny kille någon dag efter att Drutten somnat in. Det är en hane jag spanat in sen tidigare men då jag inte skulle ha någon fler kanarie hade jag lagt ner de funderingarna. När så Dunet blev singel bestämde jag mig för att om han fanns kvar så skulle han få flytta hit. Jussi fick han heta och han och Dunet verkar redan ha funnit varandra!

Sen måste jag ju visa en bild på mina underbara gouldshonor, Najad och Ninna. Båda var plockade på huvudet när jag fick hem dem. Najad på ena sidan och Ninna över hela. Nu har de blivit supervackra igen! Även om då Ninnas skadade och fel ihopläkta ben aldrig kommer att bli snyggare än det är.

Malcolm måste också få visa upp sig. Han är en supersnygg svarthuvad hane, som tyvärr har en defekt som gör att hans balanssinne är lite knasigt. Han kan alltså inte användas i avel men är vansinnigt snygg att titta på. Sen har vi rödhuvade lilla Olle som givetvis är snygg han också!

Annars händer det inte så mycket. Hundarna har fått vara ute med min mor nu i ett par dagar, då jag inte varit i form med min feber och hängighet. 

Katterna sover i fotänden av min säng... eller tja... på ungefär hälften av sängen, nedanför mig snarare. Så jag får ligga ihopkorvad halva natten tills några av dom får lust att flytta på sig.