Igår var jag tvungen att ha ut gammeltantshunden för kräkning på morgonen, då hon stulit kebabrullebit. Jag vet inte vad det är med kebabrulle, men äter jag det så glömmer jag ofta, alldeles för ofta, skräpet efter det på vardagsrumsbordet och i fredags då på GOLVET! Allt annat jädrans matskräp slänger jag ju på en gång. Kebabrulle har någon ondsint förbannelse över sig. Arrak, som är en duktig kille och som jag uppfostrat själv sen han var en liten skit, skulle aldrig drömma om att stjäla mat ens om den ligger i en påse på golvet. Lucy, däremot, är en grislisa utan dess like och stoppar i sig allt möjligt och omöjligt. Förut kunde hon få behålla maten. Nuförtiden är hon betydligt känsligare i magen och får oftast en galen diarré om hon äter något olämpligt. Kebabrulle med folie anser jag vara synnerligen olämpligt. Dessutom är hon såpass gammal att en omgång diarré skulle kunna tänkas göra henne riktigt dålig. Dessutom är hon lite väl gammal även för att opereras. Det visade sig att fröken hund inte bara fått i sig kebab, utan även folie. Nu hoppas jag verkligen att allt kommit ut med all mat jag stoppade i henne och fick henne att kräkas upp. Skatorna här ute fick sig åtminstone ett ordentligt skrovmål hundmat och kebabrulle. Äckligt.   

Matfrisk hund:

Oskar, enbenta morhuvade gojan, blev lite stressad när jag skulle ge mat imorse. Jag vet inte riktigt vad som hände eftersom han brukar sitta stilla och bara blänga. Nu bestämde han sig för att flyga till andra sidan av buren och lyckades fastna med benstumpen i glipan mellan sidoluckan och burgallret. Hur fasen det går till fattar inte jag men jag var ju då tvungen att öppna luckan så han skulle komma loss. Inte fick jag mer tack för det än morrningar, ska-bita-dig-kärring-hot och sedan skrik när han kom loss. Mitt och Oskars förhållande är sannerligen komplicerat. Tydligt är också att finns det någonstans att fastna så gör just mina fåglar det. Andras fåglar kan ha hur mycket faror som helt runt sig utan att det händer något. Snart vågar jag inte mata mina ens längre. Än mindre ge badvatten. Vaktlarna drunknar väl i chinchillasand.

Gouldsamadinhonan med bara en unge har lagt ett ägg bredvid bebisen. Jag blev då lite orolig och var tvungen att kontakta min fågeluppfödarcoach. Han lugnade mig med att sånt händer ibland. Fåglarna kan tycka att det känns onödigt att bara ta hand om en unge eller så ploppar det bara ut ett ägg som av en händelse. I vilket fall som helst är det fascinerande.

Oskar har fått sin nya bur idag. Han vet inte om han ska skratta eller gråta. Det ser mycket snyggare ut och är mycket mer praktiskt att städa och ge mat för mig iaf. 

Dessutom har han fått sin leksak som han antagligen tycker är fruktansvärd.

Om jag någon gång får tag i en benlös eller vinglös morhuvad hona ska Oskar få testa om han vill leva med henne.    Det hade varit fint om han kunnat få en partner även om han nu har levt sina avelsdagar färdigt. 

Oskar hälsar att han skiter fullständigt i det just nu. Han vet bara att hans matte är förjäkla taskig som grabbar tag i honom och flyttar honom till en äcklig bur med en ful leksak i.

Som straff bet han mig i lillfingret innan jag fick ett bra grepp. Tur att han bara bet lite. Han har en förjäkla näbb. Han hälsar att det bara var en lätt puss.

Gouldsungen växer som attan! Den är nu 11 dagar gammal och fjädrarna kommer ut mer och mer.

Ska man säga att den är söt? Jo, den är lite fulsöt. Är den nu inte det så är den åtminstone en fascinerande varelse.

Det blev tre småttingar i andra holken, varken mer eller mindre. De två sista äggen var förstörda.

Jag tokgillar deras små mojänger i mungiporna och även om det int syns på bilderna så har de massor av skumma prickar och grejer inne i näbben också. Det är verkligen en signal som visar var maten ska stoppas ner!

Det har kläckts tre gouldsamadinungar från Nixen och Najads kull. Ett ägg är definitivt dåligt men när jag kikade sist såg det fjärde ok ut, så förhoppningsvis blir det fyra ungar i den kullen och jag hoppas verkligen att föräldrarna sköter om dem ordentligt.

Arrak har fått en reflexsele i rosa från Hurtta och jag har fått ett set med träningsdamasker och -väst i rosa. Vi är jättenöjda båda två! Selen finns tyvärr inte med på Hurttas hemsida men mina kläder finns på: http://www.hurttacollection.com/lifeguard_foragaren

Måste ta en bild på Arrak och hans fina sele sen.

Oskars nya bur har kommit, så han ska få den monterad och flytta in senare idag. Jag var och hämtade en massa fräscha grenar från skogen igår åt honom. Sen ska han givetvis få sin nya hemska leksak!   

I söndags var jag och hälsade på en vän som föder upp borzoier. Hon har just haft en kull på nio valpar och jag fick se åtta av dem. Ljuvliga, ljuvliga! Jag har sagt förut att om jag ska ha en borzoi ska det vara från henne. Hade jag haft möjlighet hade jag tagit en från denna kull, definitivt! SÅ ljuvliga! Framförallt blir de så härliga vuxna hundar!

Jag träffade då också en av valparna från förra kullen. Mercedes. Vi hade en riktigt go stund hon och jag! Fem månader gammal och täcker nästan hela mig!   

Jag sa att jag vill ha en valp från henne när hon är tillräckligt gammal. Vi får väl se. Om några år kanske det finns möjlighet!

Jag fick också träffa Indra, som jag hade spanat in när hon var valp för drygt sex år sedan. Jag har aldrig träffat henne i verkligheten, så att se henne nu var superfint!

Jag har hunnit ringmärka gouldsamadinungen och det var ett pilligt göra. Jag antar att man kanske blir lite flinkare med fingrarna när man blir mer van men det var tusan så svårt första gången. Nåja, ringen hamnade där den skulle och ungen klagade inte alltför mycket. 

Den lilla växer och växer. Inga syskon fick den och i den andra holken har inget kläckts än. I veckan ska det kläckas om inte äggen blivit förstörda. Blir det så ska ena paret få häcka igen så fort jag har nya burar och så ska jag häcka de vitbröstade.

Oskar "Fotlös" Nilsson, den morhuvade gojan, har fått en horribelt ful leksak idag. Vad han tycker om den får han inte veta förrän på torsdag möjligen. Då kommer nämligen hans nya bur och jag ids inte hänga in någon leksak innan han fått byta bur. Jag fick veta att han haft en fru, som han fått flera kullar med. Hans fru dog och sen förlorade han foten. Han må vara lite ruggig och benstumpen ser lite läskig ut, inte är han tam heller utan skriker om man kommer för nära, men han har vunnit mitt hjärta ändå.

Här är hans nya leksak:

Först ut är hamsterkillen Velox. Han som ska bli pappa.

Nästa gullis är Dolly. Hon har världens rundaste rumpa! Supersöt!

Till slut älskade Cruella De Vil på äventyr!

Igår blev det äntligen parning mellan Cruella och Velox. Nu återstår bara ett par veckors väntan på bebisar... plus då väntan på att man ska få se dem också. Man ska inte vara och störa hamsterhonor med nyfödda ungar.

Jag har nu hemma en liten Dolly tills Velox har parat henne också. Sen ska både Dolly och Velox hem. Känns som att jag har en mindre bordell här. 

Skrattduvorna är ändå värst. Ett par av dem parar sig flera gånger om dagen och följer upp det med ett rejält skratt.

Gouldsamadinungen växer så jag tror den ska spränga holken snart.   

Det verkar inte som att det blev några syskon där. Jag får se vad det blir i den andra holken.

På söndag ska jag ringmärka ungen. Jag fick ringarna och uppfödarpappren idag. Jättekul! Äntligen!