Jadå! Jag har definitivt tänkt fortsätta åka till djursjukhuset! Tydligen tycker jag att det är så kul att jag måste vara där jämt! Ni behöver inte vara oroliga. Jag använder mina surt ihopsparade slantar för att hålla bygget vid liv, så det inte går i konkurs. Så länge jag har djur så reder det sig alltid.

Otto var in på en seniorkontroll. Jag har varit lite lätt orolig. Ni som känner mig vet att jag är oerhört känslig för minsta förändring hos djuren. Det visade sig att han hade ett något förhöjt njurvärde. Så han har fått specialfoder.

Det tär lite lätt. Jag kan bara tänka på min lilla Nova som blev sjuk och dog. Vad är det med katter och njurarna? Varför får så många katter problem? Är det på grund av att de inte är så bra på att dricka?

Drutten fick åka in igen på grund av sina rossliga andningsvägar. Jag valde att lämna honom där och låta dem injicera antibiotikan den här gången. Plus att båda veterinärerna som kan lite mer fågel skulle få kika på honom imorgon. Nu känns det lite tommare här hemma, trots fågelungarna.

Min Drutt...

Annars är allting bra här hemma. Kokos har börjat bli riktigt kaxig! Han flyttar inte på sig när man sätter in grönt mitt framför näbben på honom, däremot hotar han lite och idag väste han. Jag tror han har börjat försöka vissla tillbaka när jag visslar åt honom också. Ibland är det inte lätt att veta.

Jag funderar allvarligt på att behålla den förstkläckta ungen från Olivia och Karl-Alfreds kull. Jag tror att det är en hane och han är så tuff och har så skön stil! Dessutom gillar jag att han ser så naturlig ut med sin bruna färg. Sen fuskar han förstås med att ha gula stjärtfjädrar och ljusa vingpennor ytterst, men det tänker man inte på om man inte tittar ordentligt. Jag är alldeles förälskad i den lilla krabaten.  

Karl-Alfred och Olivia, SÄRSKILT Olivia, planerar nästa kull ungar och tyvärr är matte så sur att dom inte ska få nån just nu. Jag vill ha uppvilade fåglar först och ungarna ska ju iväg sen också. Man kan ju inte producera kanariefåglar i tid och otid.