I helgen var jag till Haparanda och hämtade mina nya måsfinkar. Superfina tycker jag!

Jag hade en liten idé om att, eftersom ringastrilderna heter Ringo och Astrid, döpa måsfinkarna till Måsart och Finkel... men jag tror att de är ett par, så det känns lite knasigt. Här kommer några bilder iallafall:

Jag blir hela tiden sugen på choklad när jag ser raringarna. På de här bilderna ser de mörkare ut än vad de är. Jag blev så förtjust att jag funderar på att skaffa ett par till. Senare. Kanske ett par ljusare eller brokiga. 

Jag har lite svårt att förstå att sebrafinkar är så populära att de slår måsfinkarna. Jag tycker att måsfinkarna har charmigare ljud för sig och att de är vackrare. Fast smaken är ju som baken. Sebrafinkarna är ju kanske lite färggladare förstås. Så även om jag av någon outgrundlig anledning har svårt för orange kindfläckar, så betyder det ju inte automatiskt att alla andra har det.

Jag har bytt grenar i buren i vardagsrummet. Kanarierna blev stormförtjusta och var och pillade och drog i dom. Knaprade lite löv och så. Kändes lite trist att plocka ut dom där jättesnygga grenarna men samtidigt känns det fräscht att få lite färskt och kanarierna bryr ju sig inte direkt om den estetiska biten.

I helgen har vi varit ute i stugan och Arrak har varit alldeles galen! Han blir så glad där! I lördags satt jag och pappa inne i stugan och grillade korv och värmde oss. Det regnade lite lätt ute. Arrak, han låg bara på bron i regnet och myste. Skönt med svalka tyckte han.

På söndag är det första utställningen för i år. Ska bli roligt att se Arraks syskon och höra vad domaren tycker om allihopa. Undrar hur pojkarna placeras sinsemellan. Gideon, Arrak och Gere eller Arrak, Gere och Gideon eller Gere, Gideon och Arrak. Jag har mina aningar men jag avslöjar dom inte här.   

Jag har inte varit så pepp på utställningar och Arrak hade verkligen behövt få träna lite spår och lydnad och grejer men min energinivå tillåter inte några utsvävningar, så det får vi leva med. Jag trodde vi skulle debutera i brukset i år men det känns lite avlägset just nu.

Däremot är nästan bruksutställningen i Piteå ett måste. Oerhört trevligt att vara där. Alltid välorganiserat. Ja, jag gillar den. Det var också där jag träffade Arraks mamma och blev kär. Året efter träffade jag Arrak och blev kär. När Arrak var två år blev han BIS på den utställningen. Förra året ställde jag Lucy för första och sista gången, just på den utställningen. Den har blivit speciell för mig.

Imorgon är det första juni. Det är sagt att mina fåglar eventuellt kommer i slutet av juni. Det närmar sig alltså. Jag biter snart på naglarna.

På söndag åker den första av kanarieungarna. Senare åker de två som ska till Umeå. Kommer att kännas lite tomt.