Idag har Nitro kommit hit för att stanna över helgen. Husse är på begravning i Finland imorgon och Nitro kände inte för att hänga med på något sånt, vilket jag förstår.

Vi har varit på promenad ikväll. Nitro var tokjobbig. Faktiskt har han inte varit så besvärlig på länge. Han undvek med nöd och näppe bli kvarlämnad i träsket.   

Jag har suttit ganska mycket och snackat med Kokos idag. Han är väldigt speciell. Jag har tänkt en hel del på skillnaden mellan nymfkakaduor och undulater. Idag svarade jag dessutom på ett inlägg på ett forum om just det. Jag hade ju inte mina nymfar samtidigt som några av mina undulater när jag hade fåglar tidigare, så jag har inte reflekterat så mycket över det. Nu när jag har båda sorterna hemma är skillnaden enorm!

Undulater är så mycket mer okomplicerade. De är liksom glada och livliga och positiva. Min flock med undulater sitter och kvittrar, undersöker saker, småbråkar, uppvaktar varann och härjar på.

Nymfar funderar mer. De härjar inte på. De pillar lite lätt och gnager på saker istället för att slita och riva. De är lättstötta och mer komplicerade personligheter. De blir lättare olyckliga och besvärliga. Däremot är de underbara ändå, eller kanske just därför.

Det känns som att Kokos behöver en kompis. Jag har inte haft bråttom med det men nu har han vant sig vid livet här och jag upplever att han fått tråkigare när han inte längre behöver använda tiden till att acklimatisera sig. Vi får väl se när jag får tag i en fin nymftjej.

Kanarieungarna är så stora nu! Snart vet jag definitivt vilka kön de är. Fenix sitter och småsjunger i massor varje dag, medan hans syster är knäpptyst. Det är jätteroligt men också vemodigt då det betyder att de snart ska flytta. Inte Fenix då, men de andra.

Livet är jättemysigt efter en skön promenad och en kisse Gnista i knät. Dax att kvällsmata och göra iordning för kvällen nu.