Idag fejsbookade jag lite åt Djurmagazinet, Storheden. La upp en bild på hamsterungarna jag haft här hemma, bland annat. SÅ trevliga och sociala små liv de visade sig bli. Allihopa vann mitt hjärta på riktigt och det kändes lite hårt att lämna in dem på jobbet. Det är dessutom synnerligen roligt att se en kull där varenda unge är olik de andra i färgen. 

Vi har en drös marsvin från en lokal uppfödare också. Otroligt fina. Jag har vansinnigt svårt att hålla händerna i styr. Bland annat finns en hane som är himalayanfärgad. Då och då svider det stort att man inte kan ha precis allt man vill ha. Jag har ju i princip satt totalstopp på nya djur. Det är endast några fåglar jag skulle behöva komplettera min flock med. Katarinan Amber behöver ju en karl på sikt och jag har brist på kanariehonor. Man måste ju hinna med alla på ett bra sätt också och i och med att undulaterna kommer att kläcka fram en hel del ungar nu blir det alldeles tillräckligt jobb med hantering och allt runt omkring.

Här är i alla fall en bild på en av marsvinshanarna och en av honorna. Det är så otroligt roligt att sälja seriöst uppfödda djur!

I veckan har jag spårat med Arrak för första gången på väldigt länge. Han har alltid gillat att spåra men pinnarna i spåret har inte varit intressanta. Då vi började lägga tid på att försöka göra pinnarna spännande tappade han liksom lusten för själva spårandet. Plötsligt blev det kravfyllt istället för lustfyllt och hunden gick i strejk. Inte hans fel.

I vilket all som helst har vi ägnat vår "spårtid" till att leka med pinnar. Det har tydligen gett resultat, för när jag la ett spår i tisdags hittade han den ena spårpinnen jag lagt ut och han hämtade den åt mig när jag kastade den åt honom. Mattes duktiga vovve!

Nu har jag fått ny motivation att fortsätta spåra med honom, men med min tur kommer det väl vräka ner snö snart och göra det hela halvt omöjligt.  

Lucy tyckte att det var vansinnigt orättvist att han fick spåra. Med snart 15 år på nacken tyckte jag att hon säkert inte skulle vara så intresserad. Tji fick jag. Fröken vrålade nästan i bilen då jag tog ut Arrak. Hon må ha kass hörsel och hon må se lite halvtaskigt men nosen är det tamejtusan inget fel på! Det talade hon om för sin icke-tänkande matte.

Nästa sväng ska jag se till att lägga ett spår åt henne också... jag skäms fan.

Leta godis fick hundarna göra som en liten förströelse.

Lucy i full gång

Här har fröken hittat en

Två belgare, nos mot nos

Arrak och jag tränade lite skall också... Lucy har nämligen en gnutta svårt att höra kommandon...